Romer flyttar i oro för sina barns liv

1997 visade den tjeckiska tv-kanalen Nova en dokumentärfilm om en romsk familj som hade flyttat från Tjeckien till Kanada och nu levde ett gott liv. Den idylliserande filmen – som fick en uppföljare om romernas soliga tillvaro i Storbritannien – startade vad som i medierna kom att kallas för en exodus.

Över tusen romer, framförallt från de norra delarna av den tjeckiska regionen Mähren, sålde hus och hem för en enkel biljett till Kanada. När landet införde visumtvång för tjecker sökte sig romerna till Storbritannien. Reaktionen lät inte vänta på sig: EU meddelade att Tjeckien måste hjälpa romerna på hemmaplan och att landet inför EU-inträdet 2004 måste visa initiativförmåga.

2007 avskaffade Kanada visumtvånget. Men ambassaden i Prag kallade i förra månaden till krismöte eftersom omkring tusen personer hade sökt asyl bara under årets första kvartal. Det är ett tecken på att situationen inte har förändrats, och att den segregation som landets uppskattningsvis 300000 romer lever under kvarstår.

Det finns lite tillförlitlig statistik kring romerna i Tjeckien, men tack vare ickestatliga organisationer vet man att arbetslösheten ligger på mellan 70 och 90 procent. Över hälften av landets romska skolbarn går i skolor för förståndshandikappade, vilket stämplar dem som andra klassens medborgare och stänger dem ute från högre utbildningar och kvalificerade arbeten. Enligt en undersökning om diskriminering som EU gjorde ifjol upplevde 80 procent av romerna att de var diskriminerade. Men Tjeckien är det enda EU-land som saknar en lag mot diskriminering.

Många av dem som lämnar landet är inte bara oroliga för sina barns framtid, utan för deras liv. Natten till den 19 april kastades molotovcocktails in i ett hus i staden Vítkov och brännskadade en tvååring. Det var bara en attack i en serie pogromer mot romer som de senaste åren svept över Östeuropa.

Romernas situation är en indikation på hur det är ställt i dagens Tjeckien. I de studier som gjordes under tryck från EU var det tydligt att det enda sättet att bryta segregationen var genom kostsamma sociala reformer. Det rimmar illa med den politik som det senaste decenniet har förts i landet: regeringarna har inte bara varit svaga utan också präglats av korruptionsskandaler. I takt med att misstron mot politikerna har ökat har dessa blivit allt mer populistiska och ovilliga att driva igenom impopulära reformer.

Dagens ekonomiska kris, som är särskilt märkbar hos den belånade medelklassen i öst, har tillsammans med det tjeckiska EU-ordförandeskapet öppnat fältet för populister. Dělnická strana (Arbetarpartiet) är nationalsocialister som under det senaste året rönt stora framgångar genom att fokusera på den fråga som de vet förenar många tjecker: romerna. Partiet har bland annat startat skyddsgarden i städer med romsk befolkning för att skydda vita grannar. Nu laddar de inför valet till europaparlamentet och får de 1 procent av rösterna – något de flesta bedömare ser som troligt – har de rätt till statliga bidrag.

De etablerade politikerna vågar inte angripa roten till segregationen eller prata om den utbredda rasismen i landet, utan skyller romerna för att vara lata eller försöker förbjuda extremistpartierna.

När Sverige den 1 juli tar över ordförandeklubban borde situationen vara en fråga på dagordningen. Inte bara för att romerna far illa på daglig basis, något som är alarmerande nog när det gäller en grupp som redan har drabbats så hårt i Europas historia. Utan också för att de forna kommunistländerna, under den trolska yta som möter turisten i Prag och Budapest, faktiskt är mycket unga demokratier.