Pridegeneral med stort T

1998 hölls Europride, Europas officiella festival för homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT), för första gången i Sverige. Den politiska Frigörelseveckan fick en rejäl uppdatering och det moderna Pridefirandet som vi känner det idag i Stockholm föddes.

Tio år senare är det åter dags för Stockholms Pridefestival att bära titeln Europride. Men Jonah Nylund, som just valts till ny ordförande, tycker inte att det ska betraktas som slutet av en epok.

– Jag ser det inte som att vi knyter ihop säcken, snarare som en avstämning. Det har skett påtagliga attitydförändringar de här tio åren, och festivalen har också vuxit otroligt mycket, säger han.

Vilken riktning den ska ta i framtiden är han hemlighetsfull om. Fokus just nu ligger på att ­organisera årets festival. Prideparken blir som vanligt i Tanto­lunden på Söder. Men Pridehouse, aktivitetshuset, flyttar i år in på Stadsteatern och Kulturhuset, ­efter att tidigare bland annat ha hållit till på Södra teatern och Mariaskolan.

– Det blir en stor skillnad att ha Pridehouse här. Det är ett hus mitt i stadens hjärta vi intar, säger Jonah Nylund och spanar ut över Sergels torg.

Han ser lite besvärad ut. Kanske är det för att intervjusituationen känns ovan. Eller så är det för att han bländas till omtöckning av den skarpa vårsolen på Kulturhusets terrass och måste överrösta två ovanligt gapiga fiskmåsar. Inte är han så van att fotograferas heller.

– Jag ser ut som en glad liten tomte, kommenterar han när han får se sig själv i displayen på SvD-fotograf Lars Pehrsons kamera.

Men massmedierna kommer Jonah Nylund snabbt att tvingas lära sig hantera. Pride är idag en av huvudstadens största kulturfestivaler, och förmodligen den medialt mest uppmärksammade.

I år kommer den att bli mer kulturell än någonsin. Att Stadsteaterns alla scener och repetitionslokaler ställs till förfogande innebär större fokus på scenkonst än tidigare. Här kommer det också att hållas en filmfestival och utställningar.

Även i parken, traditionellt centrum för festivalens mer nöjes­betonade inslag, inrättas en ny kulturscen i samarbete med Riksteatern, plus en författarscen.

Årets upplaga av Stockholm Pride blir den största någonsin, inte minst med tanke på att fler internationella besökare än vanligt väntas. Årets tema, Svenska synden bryter gränser, anknyter till det.

– Det är en ordlek som handlar om att visa stolthet över att vi i Sverige kommit ganska långt. Vi har ett ansvar att ta gentemot vår omvärld och vill i år belysa HBT-personers situation i Östeuropa och Baltikum. Det finns länder väldigt nära Sverige där det är omöjligt att genomföra ett Pridearrangemang, säger Jonah Nylund, som till vardags själv jobbar med internationella ungdoms­utbyten på gymnasienivå.

Med Jonah Nylund har Stockholms HBT-festival för första gången fått ett T som ordförande. Han är transgender, vilket betyder att han känner sig som en man fast är född i en kvinnas kropp. Transexualitet ser han som en medicinsk diagnos, och tycker att ”det är intressantare att prata om Pride än min personliga hälsostatus”.

Dessutom är han även ett H. Jonah Nylund påpekar att transpersoner har en sexuell läggning också. För egen del ser han identiteten som en föränderlig process och just nu gillar han primärt killar, därför definierar han sig som bög.

– På ett symboliskt plan är det förstås betydelsefullt att jag är transperson eftersom Pride­arrangemanget är så synligt medan T:et i HBT är ganska osynligt, folk har inte så stor kännedom om det. Men det är inte anledningen till att jag valts som ord­förande.

Stockholm Pride står stadigt på två ben – party och politik. Jonah Nylunds bakgrund ligger i den senare delen eftersom han tidigare jobbat med seminarier och debatter på Pridehouse. Vad tycker han egentligen om schlagerkvällar, champagnebarer och svin­dyra grillspett? Frågan bemöts med ett stort leende.

– Jag tycker att det är helt fantastiskt. Någonstans får man inte glömma bort att även den delen som handlar om fest faktiskt också är politisk. Titta på hur det ser ut i Östeuropa, där kan de inte göra detta.

Politiskt engagerade personer finns det gott om i Prideorganisationen, allt från anarkister till moderater.

Kan ni verkligen hålla sams?

–Det funkar alldeles utmärkt. Det finns en väldig spännvidd i organisationen och det är det som är hela poängen. När vi jobbar fokuserar vi på att leverera den bästa festivalen, inte på sakpolitiska frågor.

Förra året gick medlemmar i Antifascistisk aktion med i paraden, vilket upprörde somliga. Är de välkomna i år?

– Vi jobbar med att ta fram en icke-våldspolicy. Men det är inte en enkel fråga, paraden är öppen för alla.

Prideordföranden blir sällan långvariga. Den senaste satt bara i ett år. Alla som jobbar med Pride gör det helt ideellt, även ord­föranden.

– Som tur är jobbar jag bara 80 procent på mitt vanliga jobb, säger Jonah Nylund.

Och hur mycket jobbar du med Pride?

– Det är nog 80 procent där också, haha.

Tobias Brandel

tobias.brandel@svd.se

Fler artiklar