Platserna som Sverige glömde

En helg i maj 2004. Jan Jörnmark och frun Carina är på ­bilsemester i Värmland. Trots att han är född i trakten har han knappt varit här de senaste 15 åren, och förundras när han återser orter som Hagfors och Lesjöfors. Industrisamhällen som en gång blomstrat, men där nedläggningar lett till massiv utflyttning.

På vägen hem mot Göteborg passerar de en grind med texten ”Lindfors Folkets Park” skriven på en stor rostig skylt. De stannar, går in och häpnar.

Folkparken, som de minns på grund av de våldsamma raggarupploppen, och som 1969 vann utmärkelsen Årets park, står i dag öde och förfallen.

Gräset har växt sig högt. Byggnadernas färg har flagnat. På dansbanan har en enträgen björk tvingat sig rakt upp genom golvet.

Ett drygt år senare startar Jan Jörnmark sin hemsida med fotografier från öde områden. Efter ytterligare två år har sajten blivit bok, och en populär sådan. Övergivna platser toppar för närvarande nätbutiken AdLibris försäljningslista för historiska böcker.

–Tänk dig en fabrik där sista skiftlaget stämplade ut för 20 år sedan, men där stämpelkorten blivit stående och ett paket Commerce utan filter ligger kvar vid askfatet. Det finns något skrämmande och fascinerande över det. Den som säger att den inte blir lite berörd av att hitta en badmintonboll från 1981 – den tror jag inte talar sanning, säger Jan Jörnmark.

Han kallar dem för anakronismer, platserna han besökt, beskrivit och fotograferat. Genom att de övergivits har miljöerna blivit som historiska dokument, fysiska minnesbilder från en annan tid.

Det kan vara fabriker, bostadsområden, sommarland eller semesterbyar. Alla har de halkat efter i kapitalismens ständiga omvandlingsprocess, det den österrikiske samhällsvetaren Joseph Schumpeter beskrev som ”skapande förstörelse”.

Med Övergivna platser försöker Jan Jörnmark, till yrket docent i ekonomisk historia, beskriva vad som hänt i Sverige de senaste 30 åren. Parallellt med fotografierna berättar han historien om efterkrigstidens snabba omvandling, där det som byggdes på 70-talet kan vara uttjänt och rivet i dag.

–Människor tänker ”Gud, vad det går fort, nu har de lagt ner ­halva Laxå”. Jag ville ge dem ett sätt att förstå den utvecklingen, säger han.

Men trots att kapitalismens ­logik utpekas som orsak finns det inte något antikapitalistiskt budskap i Övergivna platser.

–Det finns ingen anledning för mig att moralisera. Kapitalismen är den verklighet vi lever i, en historisk nödvändighet. Det som intresserar mig är att beskriva själva omvandlingen, och jag försöker vara så lite normativ som möjligt.

Boken är uppdelad i tre sektioner. I den inledande får vi möta ­några av efterkrigsårens entusiaster. Det är entreprenörer som Ernst Skarp, skapare av det amerikanskinspirerade Brännebrona motell, och Olle Olosson, mannen bakom Blädinges på sin tid banbrytande nöjespark Tyrolen.

I ett annat avsnitt besöks Lyckholms bryggerier och Jordberga sockerbruk, klassiska svenska industrier som inte överlevt tider av effektivisering och globalisering.

Den del av boken som gjort starkast intryck på Jan Jörnmark själv är kapitlet om miljonprogram och övergivna bostadsområden. Där återvänder han till vad han såg den där helgen i Värmland. Han skildrar bland annat Fredriksberg och Laxå, bruksorter där arbetena försvann och rekordårens nybyggen lämnades tomma.

–Allt är byggt under de senaste 50 åren, och i dag är det borta. Vi ser inte de här ruinerna som ett Angkor Vat eftersom de byggdes så nyligen. Men egentligen handlar det om försvunna högkul­turer.

Besöken i dessa kulturer gör honom ofrånkomligen till en del av den så kallade urban exploration-kulturen, som bygger på utforskandet av ödelagda eller avspärrade stadsmiljöer. För en oinsatt person förknippas fenomenet gärna med tonåringar som springer runt i avstängda tunnel­banegångar. Men den bilden är alldeles för ensidig, menar Jan Jörnmark.

–Jag tror att mer än hälften av alla urban explorers är över 30 år. Vissa jobbar som revisorer eller ingenjörer, och det känns som att det här börjar bli ett mer accepterat intresse. Man behöver inte längre skämmas när man vill gå in i ett gammalt sockerbruk och titta.

Adam Svanell

08-13 50 00

noje@svd.se

Fler artiklar