Onlinerollspel utan drakar och demoner

- Det finns en missuppfattning om spelkulturen, att det handlar om passiv konsumtion ungefär som tv, säger Tor Lindstrand.
- I själva verket är det många spelare som är kreativa och tar kontroll över spelen. De kan använda dem för att skapa nya spel, eller konst. Second life bygger vidare på det.

Second life är ett väldigt fritt onlinespel där användarna själva kan bygga hus, kläder och prylar - skapelserna varierar från gotiska palats till funkisvillor. Trion köpte för ett år sedan en ö i Second Life för åtta tusen kronor, och där har de byggt en infrastruktur för gemensamt skapande som de kallar The Port.

Simon Goldin säger att han aldrig har spelat ett dataspel i sitt liv och inte är intresserad av spel. Det han är intresserad av är att undersöka vad som händer med mänskliga möten och det offentliga rummet i ett allt mer virtuellt nätverkssamhälle, och vad det innebär för konstnärlig praktik.

På den virtuella ön har The Port-gänget, tillsammans med engagerade människor som de träffat i Second life, arrangerat livespelningar med artister som direktsänts på olika platser i den verkliga världen. De har byggt en modell av Tensta Konsthall där de ställt ut Jeff Wall, en celeber fotokonstnär som den verkliga konsthallen aldrig skulle ha råd med. I ett tredje projekt har de tagit föremål ur den virtuella världen och producerat fysiska exemplar av dem, för att vända ut och in på samspelet mellan virtuellt och verkligt.
- När vi tar ett föremål skapat i Second Life, som en pingvin i en stor, genomskinlig boll, och reproducerar det här, då finns det verkliga objektet kvar i Second life och det fysiska objektet blir den virtuella kopian, säger Simon Goldin.

De fysiska reproduktionerna finns till salu på en av The Ports webbplatser, och där hittar man också deras senaste projekt, kulturtidskriften Flack Attack som sponsrats av The Whitney Museum of American Arts. Tidningen skapades med öppna redaktionsmöten i Second life och i det första numret, som precis släppts i digitalt och fysiskt format, utvecklas tankarna om konstnärlig praktik i en virtuell kontext. Trion verkar nöjd med resultatet.

- Men här är det är inte slutprodukten som är det viktigaste, utan tillblivelseprocessen, poängterar Jakob Senneby.