Oates är mångas favorit

Clas Zilliacus, professor i litteraturvetenskap, Åbo Akademi:
– Jag skulle gärna se ett pris till Herta Müller, från rumänska Banatet, som numer bor i Tyskland. För att hon skriver oerhört underkylda berättelser om marginaliserat liv i en diktatur. De är skrivna på ett väldigt sparsmakat språk, och kan påminna om Kafka. Sådant bör vi läsa för att inte hamna där igen.

Gert Fylking, programledare på Rix FM som brukar ropa ”äntligen” varje år vid tillkännagivandet:
– Tomas Tranströmer borde få det. Annars önskar jag att Svenska Akademien vågade vara lite politisk och ge priset till exempelvis den syrisk-libanesiske poeten Adonis.

Thomas Steinfeldt, kulturchef, Süddeutsche Zeitung:
– Lämplig vore Philip Roth. Han är en stor författare, han är en pionjär när det gäller att spegla det nya Amerikas själsliv. Sedan finns förstås Orhan Pamuk. Han har ju gjort en hel kontinent tillgänglig för litteraturen. De är pionjärer båda två, jag skulle bli glad om någon av dem fick priset.

Birgitta Stenberg, författare. Aktuell med utgivningen av sin allra första roman Fritt förfall:
– Det har jag ingen åsikt om i år. Dem jag hade som favoriter tidigare är så gamla att de har gått och dött. Jag tänker på Graham Greene och Sara Lidman som jag tycker borde ha fått det. När inte de fick det struntade jag i att tänka kan man säga.

Robert B Silvers, redaktör, New York Review of Books:
– John Updike eller Philip Roth. Många uppfattar dem som de ledande amerikanska författarna, och de är båda förtjänta av priset.

Dorothea Bromberg, chef för Brombergs bokförlag som har haft fyra Nobelpristagare:
– Om jag ska tala om våra egna författare: Abraham B Yehoshua, fast han nämns inte alls på de hetaste listorna. Han är en mycket stor israelisk författare som kanske borde dela priset med Amos Oz. Som läsare tycker jag det vore underbart att se Philip Roth eller Joyce Carol Oates.

Ann Hallström, poet och redaktör för Lyrikvännen:
– Jag skulle gärna se att Mahmoud Darwish får det. Han är en väldigt bra poet. Joyce Carol Oates vore också kul. Det är ju självklart roligt om det går till en kvinna.

Siv Holma (v), ny ordförande i riksdagens kulturutskott:
– Jag har ingen uppfattning om det. Dem jag läser är mer av lokal prägel. Jag läser mycket av författare uppe i mina hemtrakter, i Norrbotten. Jag läser Mikael Niemi och Gunnar Kieri och jag tror inte att de ännu är i den klassen att de kan ta sig in i världslitteraturen och få ett Nobelpris.

Johanna Thydell, författare:
– Det är skitsvårt. Jag har inte så stor koll. Men jag blev ju glad när man för några år sedan började spekulera kring Joyce Carol Oates. Hon är en av dem som det spekuleras kring som jag faktiskt läser. Jag skulle bli jätteglad om hon fick det.

Magnus Florin, författare:
– Det vore roligt om det någon gång blev en framstående essäist. Jag tänker på schweizaren Jean Starobinski, som bland annat har skrivit stora studier om Rousseau och Montaigne. Han skriver på franska men finns översatt till svenska.

Erland Josephson, skådespelare, författare med mera:
– Joyce Carol Oates är oerhört bra. Blondie, om Marilyn Monroe, är en fantastisk bok.

Gunnar Sahlin, riksbibliotekarie (chef för Kungliga biblioteket):
– För mig är Philip Roth en klar huvudkandidat. Han tolkar livet i USA på ett sätt som går att generalisera i vidare omfattning, han skildrar en livssituation som säkert många kan känna igen sig i. Om några år tror jag på Richard Ford.

Jan Stolpe, översättare, bland annat av Platon:
– Som nummer ett sätter jag Salim Barakat, den kurdiske författaren som skriver på arabiska. Ett mycket dynamiskt och intressant författarskap, tycker jag. På andra plats har jag portugisen Antonio Lobo Antunes, han är mycket, mycket bra. Och så Joyce Carol Oates, förstås, henne sätter jag som trea.

Bengt Nordin, litterär agent på Bengt Nordin Agency:
– Paul Auster är min favorit. Jag har följt honom ända sedan New York-trilogin och tycker att han håller hög klass. Han är visserligen mycket läst, men jag tycker inte att det ska vara ett hinder.

Knut Ahnlund, akademiledamot som inte längre deltar i Akademiens arbete:
– Mario Vargas Llosa. Det är ett omfångsrikt och mångsidigt författarskap där det knappt finns några svagheter alls. Jag har verkat för att Llosa ska få priset i trettio år, men han har fått stå tillbaka för pristagare som Jelinek och Pinter.

Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap med genusinriktning vid Södertörns högskola:
– Doris Lessing. Hon representerar en stor del av 1900-talets viktigaste litterära genre, kvinnoromanen. Kvinnoromanen, som samlar upp och bearbetar erfarenheter som rör halva mänskligheten, har inte blivit tillräckligt prisbelönt. I synnerhet gäller det den period som Doris Lessing omfattar, 1900-talets andra hälft.

Eva Bonnier, chef på Albert Bonniers förlag som ger ut Tomas Tranströmer:
– Jag säger som jag brukar: Tomas Tranströmer. Han är en av världens största lyriker; jag har svårt att se hur man kan gå förbi honom.

Enkät: Elisabet Andersson, Karolina Andersson, Eva Bäckstedt,
Lina Kalmteg, Anna Ångström