Mystisk lek testar gränser

Det hänger en efterlyst-poster utanför Café Mineur i Gamla stan. På två svartvita bilder syns en försvunnen kvinnas ansikte. Enligt texten är hon diagnostiserad med ABCD.

”Försök inte ta kontakt med personen på egen hand då det är oklart om tillståndet smittar.”

Det är inte en anspelning på svininfluensan, affischen är undertecknad Styrelsen för social kontroll och ABCD är en mental åkomma som hotar att smitta dem som deltar i verklighetsspelet Maskernas stad.

Inne i kaféets 1700-tals-valv sitter Ulf Staflund, Gabriel Widing och Petter Karlsson vid ett bord där två staplar böcker flankerar en laptop.

Den ena traven är en hög med boken Deltagarkultur, ett angrepp på den passiviserande konsumtionskultur som dominerar underhållningsindustrin. Författare är några av medlemmarna i kollektivet Interacting arts där Gabriel och Ulf ingår. Den andra boken är Karnevalens tid, Ulfs kortroman (enligt baksidestexten en krigsförklaring mot vardagen) som ligger till grund för olika spel som Interacting arts anordnar.

Kvällens spel går till så att deltagarna – som hittat spelet via affischering, Facebook eller andra kanaler – kommer in och beställer en specialare. Förutom fika får de ett brev som guidar dem ut på Söders gator och in i ett mysterium där de letar efter masker som håller på att söka sin väg genom drömländerna och tränga in i vår verklighet.

Förutom brevet bär spelarna med sig mp3-spelare som spelar upp en berättelse under vandringen. På så sätt talar maskerna till spelarna genom hörlurarna. Längs vägen finns också ett antal interaktörer, däribland Petter Karlsson som spelar rollen av en konsult vilse i sin egen kalender.

–Jag kommer att bete mig ganska förvirrat och antagligen sticka ut en del. Frågan är bara om jag sticker ut så mycket att de förstår att jag är en del av spelet, säger Petter.

I och med att Maskernas stad utspelar sig ute på gatan blir gränsen mellan verklighet och fiktion flytande.

–Målet är att spelarna ska nå ett tillstånd av paranoia där de inte vet vem som är med i spelet och vem som inte är det, säger Ulf Staflund medan han försöker hitta rätt vinkel för att angripa en äggmacka stor som en gummistövel.

Verklighetsspelet är ett mellanting mellan liverollspel och de teknikdrivna pervasive gaming -projekt som Swedish institute of computer science forskar kring. Men medan SICS jobbar med GPS och bluetooth för att hålla reda på var spelaren befinner sig har Interacting arts valt enkla mp3-spelare som spelar upp berättelsen i kronologisk ordning.

–Tekniken i pervasive-spel ger ju helt andra möjligheter, men den ställer ofta till problem också, konstaterar Gabriel Widing.

Maskernas stad är ett försök att öppna genren verklighetsspel för en bredare publik. Det är en annorlunda stadsvandring med en fiktiv historia som tar spelaren till undanskymda stadsmiljöer.

–Man kan se det som en kombination av lek, spel och konst, säger Gabriel.

–Och samhällskritik. Gatukonst är ju olagligt, så när vi sätter upp masker på fasader i staden får vi känna oss kriminella, vilket är ganska märkligt, tillägger Ulf.

Han sneglar på klockan. Den närmar sig 17, då spelet börjar.

–Vårt jobb är att göra verkligheten mer spännande än World of warcraft. Misslyckas vi så kommer folk att sitta kvar vid sina bildskärmar istället. Det är i så fall ett dåligt betyg åt verkligheten.

Sam Sundberg

noje@svd.se

Fler artiklar