Minst 20 års renovering väntar Slottet

Det är inte utan förfäran som man på Slottet minns en kunglig audiens i vintras. Det var då man insåg att Nordeuropas ståtligaste slottsbyggnad hade blivit farofylld. Plötsligt hade en bit av ytterfasadens tunga kapitäler lossnat och ramlat ned från översta våningen. Där låg den, en stenbumling stor nog att spräcka skallen på prominenta gäster som gjort sorti på inre borggården. Stockholms slott kunde inte längre anses säkert.

Sedan dess råder ett provisorium av säkerhetsåtgärder på Slottet och både slottsarkitekten Andreas Heymowski och Fastighetsverkets förvaltare Lotta Günther tar emot SvD för att visa det akuta underhållsbehovet.

–Fasaden har vittrat sönder så mycket att det är risk för personskador, konstaterar Lotta Günther.

Det är de många figurerna i gotländsk sten längs Slottets syd- och västfasader som håller på att falla i bitar. Det rör sig om balustrader, pelare och statyer, alla huggna ur spröd sandsten.

Riksantikvarieämbetet har börjat förhöra sig om att öppna ett gotländskt stenbrott för att byta ut stenen. 1000 kubikmeter sandsten måste i så fall brytas och leveranserna från Gotland till Stockholm ske under ett par decennier. Slottsfasadernas detaljrikedom är så stor att det också behövs både stenhuggare och stenhuggarskola, dessutom en budget på 240 miljoner kronor.

Klart är att Slottets fasader står inför sin största renovering sedan slutet av 1800-talet. Arbetena måste pågå under minst 20 år – om förfallet ska stoppas.

Incidenten i vintras gällde ett korintiskt kapitäl, ett pelarhuvud högst upp på fasaden som hade spruckit. Nicodemus Tessin den yngre som ursprungligen ritade det mäktiga slottet vid Stockholms ström, skissade mycket noggrant detaljer som pelarhuvudenas snirkliga, stora akantusblad, och det var ett sådant som hade fallit ner. Tessin var förtjust i gotländsk sten, men som alternativ undersöks också hårdare sandsten från Tyskland.

Genom åren har en mängd olika tekniker prövats för att skydda de vittrande figurerna. De har målats, oljats, paraffinerats och under 70-talet försetts med glasfiber- och epoxyförstärkningar. I några fall är sandstenen till och med utbytt mot målat gjutjärn.

–Så gjorde man förr, men nu måste fokus bli nyhuggning av sten, säger Andreas Heymowski, som understryker att det inte går att laga och lappa om förfallet har gått för långt, även om det ännu kan räcka i skyddade lägen.

Just där audiensvagnarna brukar svänga upp på Slottsbacken dragna av hästar, finns Livrustkammaren med sitt museum. Redan där kan besökarna se hur slottsfasaden sedan incidenten i vintras har täckts av väldiga nät, skyddsnät som hänger som ett sorgflor över bristande underhåll.

L ängs Slottsbacken ser man också hur voluterna, småpelarna under fasadens fönster, har börjat tappa lager av sandsten så att formerna går förlorade.

För att se ytterligare förfall är det bara att följa audiensrutten uppför Slottsbacken, förbi Högvaktsterrassen och in på yttre borggården. Precis där vaktavlösningen samlar tusentals turister kan ett tränat öga avslöja hur skyddsnät hänger också över Slottets hela huvudentré.

–Titta på raden av kvinnofigurer, karyatiderna, som tycks bära fasaden. Ser ni att hon till vänster har tappat armbågen? frågar Andreas Heymowski.

–Tittar man närmare blir man rädd, säger Lotta Günther.

Audiensvagnarna med kungens gäster rullar numera under skyddsnät vidare till inre borggården där hovstallmästaren Mertil Melin syns ila fram. Han förbereder nästa audiens när SvD är på besök. Det målarlag som ska hinna marmorera väggarna i Södra valvet före kronprinsessans bröllop måste tillfälligt evakueras.

–Ni kan inte ha era arbetsställningar i Södra valvet när ambassadörerna körs ut efter audiensen. Här ska de åka tillbaka i hovstallets bilar, förklarar Mertil Melin.

Varje dag jobbar mängder av hantverkare på Slottet. De mest omtalade renoveringarna görs hittills inomhus. Bernadottegalleriet färdigställdes i fjol. Där önskade sig kungen en ljusblå väggfärg, vilket han också fick i samråd med Riksantikvarieämbetet och slottsarkitekten. Extra stiligt är sedan ett par år Karl XI:s galleri med takets färgsprakande glorifiering av krigen mot danskarna.

I höst går man varsamt vidare med renoveringen av Rikssalen där silvertronen tillfälligt flyttats. Där ska taket målas sommarblått med vita molntussar så som Ivar Tengbom bestämde att det skulle fullbordas på 1920-talet. Men att hinna slutföra renoveringarna också i alla ordenssalarna före sommarens bröllop blir omöjligt. Den 1 april måste alla inomhusarbeten på Slottet upphöra eftersom bröllopsbestyr ska ta vid.

På vår slottstur stannar Andreas Heymowski då och då till och pekar mot allt som faktiskt har åtgärdats: målningar har fått lyster, ekparkett slutat svaja och väggdekor börjat stråla gyllene igen.

–Vi accepterar mycket patina i Sverige. Därmed har vi också mycket ursprungligt kvar, men förfallet får inte gå för långt.

Han skulle gärna renovera även Norra valvet, prins Bertils och prinsessan Sibyllas nedgångna bostadssviter och de eftersatta kammarjungfrubostäderna där en handfull gamla trotjänare bor kvar. Men nu är det ytterfasaderna som är hans stora oro. Värst vittrar väggarna åt väster och söder.

–Jag kan inte utesluta att stenarbetena måste pågå ända in på 2030-talet, säger slottsarkitekten.

Därmed kommer stockholmarna att få se sitt slott med byggställningar under lång tid. Så småningom måste också putsen, som tog 20 år att byta förra gången, ses över.

–Då bryter säkert en ny diskussion om Slottets färg också ut, säger Andreas Heymowski.

Vem vet, kanske får i så fall Victoria föreslå färg, precis som kung Carl Gustaf fick göra i Bernadottevåningen. För närvarande har slottsfasaderna Oscar II:s bruna färg, men luftföroreningar har gjort nyansen mindre orange än på 1890-talet. Mot allt det bruna står den lite rosa, vittrande Gotlandsstenen trots allt ganska snyggt.

Johan Hellekant

08-13 51 23

johan.hellekant@svd.se

Fler artiklar