Stockholm 9º
Var det rätt låt som vann? Ja, Fairytale är en melodiös och medryckande folkpoplåt av förtjusande gammaldags snitt. Den bästa segrarmelodin på länge. Snyggt, charmigt och akrobatiskt levererad av en ny ung talang. Grattis Norge! Vilken härlig nationaldag!
Grattis också till Island fina popballad, Azerbajdzjan eldiga etnopop, Turkiets höftrullande superrefräng och Storbritanniens musikalgodis. De låg långt under Norge poängmässigt men tog de direkt efterföljande positionerna.
När det gäller Sveriges placering kan man konstatera att Europa inte var mottagligt för Malena Ernmans operapoppiga smällkaramell. Ingen skugga ska falla över Malena Ernmans vokala insats och den av Fredrik Kempe ihopskruvade refrängen. Vad man däremot, förutom de förskräckliga verserna, kan ifrågasätta är den visuellt kyligt och inte så lite kitschiga gestaltningen av bidraget. Den mycket rutinerade operastjärnan skulle klarat sig bättre på egen hand, utan dansare med fånigt teatrala masker, och med en mörk suggestiv ljussättning istället för ljusterapin.
Om den tre timmar långa finalen från Olympiiskij Arena – ledd av Alsou och Ivan Urgant (något mer lämpliga för sitt uppdrag än Natalia Vodianova och Andrey Malakhov) - finns inte så himla mycket att säga. Trots en rekordbudget på långt över 300 miljoner kronor har vare sig ryssarna eller EBU förmått komma upp med något något som vi inte sett förr, vare sig i semifinalerna eller finalen. Det gällde även finalens spektakulärt pretentiösa öppning med Cirque de Soleil och förra årets vinnare Dima Bilan. Mellanaktens vattenlek med Fuerza Bruta var dock för bisarr för att glömmas.
Men nu är det alltså slut på roligheterna. Ska man försöka sig på en sammanfattning kan man, bortsett från Norgeskrällen, fastslå att det var business as usual; några höjdarlåtar, några haverier och lite falsksång som inte borde fått utresetillstånd.
Skandaler? Tja, att Rysslands juryordförande Filip Kirkorov tvingades avgå efter att det framkommit att han är nära vän med den grekiske strandraggaren Sakis Rouvas, uppvaktat Malena Ernman och ätit middag med Alexander Rybak är väl vardagsmat i ESC-sammanhang.
När det gäller den uteblivna segern – Sverige har inte vunnit på tio år – borde man väl rasa mot general Christer Björkman och hans Melodifestivalstab. Så då gör vi det. Fast det lär inte hjälpa. Det mest utmärkande draget för den mannen är hans bländande förmåga att vifta bort all form av kritik. Antingen med tystnad eller via ett manus skrivet av Edward af Sillén.
