Agnes årets bästa bidrag

Melodifestivalens sista finalplatser plockades hem av två kvinnor, Agnes och Malena Ernman. Star Pilots och Sarah Dawn Finer får en ny chans i Norrköping. Sarah Dawn Finers bidrag var även den internationella juryns val.

Nej, det blev ingen grandios sista deltävling i den flygplatsliknande arenan ute på den skånska åkern. Sett ur ett röstningsmässigt perspektiv var det extra spännande, det var ju ändå den mest svårtippade av de fyra deltävlingarna. Men låtmässigt var det, undantaget Agnes övertygande framträdande, ungefär lika slätstruket som i Göteborg, Skellefteå och Leksand.

Globenfinalisten Love love love, skriven av Anders Hansson och framförd av en guldglittrande Agnes med massor av Beyoncé-hår, är inte bara säsongens bästa bidrag utan den bästa Melodifestivallåten på en herrans massa år. Man kan ana att den kände sig ensam bland låtsaspiloter, agent 006-tjejer, dansbandssnubbar, rappande kids och damer i aftonklänningar. Att melodin – i likhet med Amy Diamonds It’s my life - utgör en slags sammanfattning av alla discopophits som tillverkades av britterna Stock Aitken Waterman på 80-talet må förefalla en smula andefattigt, men är det originalitet som efterfrågas får man vända sig annorstädes. Det vet ju alla.

Malena Ernman direktbiljett till Globen var en äkta Melodifestivalskräll. Fast inte mig emot, operasång går mycket väl att kombinera med pop – Il Divo är undantaget som bekräftar regeln - och Malena Ernman har rätt personlighet för uppdraget. Man kan dock undra över varför mezzosopranen inte lagt in något veto mot det onödigt bombastiska beatet. Snälla rara herr kompositör och fru opersångerska, man behöver inte använda en pålkran för att få ut Puccini till folket. Det går utmärkt med subtilare medel.

Stackars Sarah Dawn Finer verkade både lite ledsen och paff att hon besegrades av Ernman. Förstapriset för knasigaste helhet måste ändå gå till henne. Powerballaden Moving on, skriven tillsammans med Fredrik Kempe (som varit inblandad även i La Voix), är visserligen en uppblåst och seg historia. Men med fläktar, Camilla Thulins orientaliskt mönstrade aftonklänning, och en till tonstegshöjningen tajmad hissfärd upp i Melodifestivalhimlen såg det antagligen ut som en solklar vinnare på skissbordet. Hur skulle det kunna gå fel med blinkningar både till Sagan om ringen och Titanic-scenen med Leonardo och Kate i fören? Synd bara att melodin inte kunde få vara lika lysande som My heart will go on.

Thorleifs var säkert riktigt ledsna de också. Dansbandsmännen och deras låtskrivare måste dock prisas för att de tagit tillbaka Lasse Holm-soundet till Melodifestivalen. Hade de bara haft med sig Kicki Danielsson skulle det gått vägen. Gillar också att basisten Kim Lindahl ser ut som att han spelar jazzfusion.

Priset för knäppaste låtstöld går till Next 3, som tagit refrängens tre ”ah” från Bee Gees Stayn’ alive. Originalets fjärde ”ah” vågade de inte sno.

Beträffande plojbandet Star Pilots – och den utomordentligt fåniga bluffen om att de skulle vara stridspiloter med fredsbevarande uppdrag i Mellanöstern, som SVT häpnadsväckande nog spred vidare i sin presentation - måste jag få framföra en bestämd protest mot att deras musikaliskt, visuellt och attitydmässigt usla bidrag fick en ny chans i Norrköping nästa lördag.

Visst kunde man ana redan under repetitionerna i Malmö Arena att machofjantarna skulle kunna skrälla. Men som musikkritiker är det min plikt att sätta ner foten när den konstnärliga halten sjunker under anständighetens nivå.

Dan Backman

noje@svd.se

Fler artiklar