Mana får stöd trots nya anklagelser

Frågan om Manas rätt till tidskriftsstöd fick sitt avgörande på fredagseftermiddagen. Statens kulturråds styrelse valde att bevilja bidraget på 225000 kronor, och gav samtidigt 50000 kronor till tidskriftens webbsatsning.

Ann-Sofie Jakobsson är ord­förande för Iransk-svenska solidaritetsförbundet som äger Mana. Hon är glad, men förvånad, över beskedet.

–Det har varit en hård kamp, men vi är glada över den enorma uppmärksamhet som frågan fått. Att vi nu får pengarna är ett kvitto på att våra debatter behövs. Vi går stärkta ur det här, säger hon.

Diskussionen började när kulturdebattören Dilsa Demirbag-Sten, som också sitter i Kulturrådets ­referensgrupp för tidskriftsstöd, reserverade sig mot förslaget att ge Mana bidrag. Hon ansåg att tidskriften ”glider mellan Israelkritik och antisemitism”. Hennes påståenden fick styrelsen att skjuta upp sitt beslut i frågan.

Lagom till nästa styrelsemöte på fredagen presenterade den liberala tidskriften Neo nya uppgifter i fallet. En av Manas grundare och profilskribenter, svensk-iranska Sharare Irani, uppgavs vara en helt påhittad person. Motivet skulle vara att ge tidskriften större legitimitet, då Irani sägs vara både kurd, feminist och kvinna. Trots anklagelserna valde Kulturrådets styrelse att inte skjuta upp ärendet.

–Vi har gått igenom tidskriften. De har haft stöd sedan 2001 och vi anser inte att det finns ­någonting som förändrar bilden, säger styrelsens ordförande Mats Svegfors.

Han vill inte kommentera några detaljer, men poängterar att styrelsen framför allt ser till tidskriftens innehåll i sina bedömningar. Två av ledamöterna, Ljiljana Dufgran och Johan Staël von Holstein, reserverade sig dock mot beslutet.

–Manas ska inte få bidrag, för de är antisemitiska, rasistiska och fördomsfulla. Jag har svarta kompisar som mejlat mig och sagt att de känner sig kränkta av det som skrivits, säger Johan Stael von Holstein.

Även Dilsa Demirbag-Sten är upprörd över beslutet.

–Det är ingenting konstigt med att de inte brydde sig om min reservation. Men att de struntar i uppgifter om att det pågår oegentligheter, det förstår jag faktiskt inte. Det korrekta hade varit att bordlägga ärendet och återkomma när de undersökt ­saken, säger hon.

Frilansjournalisten Lawen Mohtadi arbetade tidigare som redaktör för Mana. Hon bekräftar att Sharare Irani inte finns, utan är en pseudonym för chefredaktören Babak Rahimi.

–Han berättade för mig att det var han själv som skrev texterna. Han sa det vid flera olika tillfällen. Jag blev förvånad och tyckte att det var väldigt fel, säger hon.

Enligt en intervju i Mana är Sharare Irani ”politbyråmedlem i den iranska organisationen IFCL (Iranian fedai communist league)”. En sökning på organisationens namn på internet ger dock bara en träff – Manas hemsida.

När SvD ringer upp Babak ­Rahimi förnekar han dock att Sharare Irani är påhittad.

–Det är inte sant, som jag ser det hänger det inte ihop. Men jag vill inte kommentera det, säger han.

Det Neo skriver är alltså inte sant?

–Jag vill inte säga mer. Jag kommer att kommentera det senare i Mana.

I en mejlkonversation med Neos reporter antyder Manas tredje grundare Lotta Kubiak att Sharare Irani skulle vara en pseudonym, exempelvis för en gömd flykting eller någon som av ­säkerhetsskäl inte kan använda sitt riktiga namn.

En av Sharare Iranis artiklar är skriven tillsammans med en annan journalist. Enligt Neo för­nekar denna skribent all inblandning i artikeln. Inte ens Ann-Sofie Jakobsson på Iransk-svenska solidaritetsförbundet tycks veta om Sharare Irani existerar eller ej.

–Vi kommer att be Babak att redogöra för sin bild av det som hänt. Först efter det kan vi ta ställning till hur vi ska agera, ­säger hon.

Adam Svanell

08-13 50 00

kultur@svd.se

Fler artiklar