Leif GW Persson börjar blogga

– Jag har precis börjat blogga. Det var förlagets idé, men det är ett skrivande som lockar mig. Det är avspänt och ingen begär att det ska vara i språklig paritet med att skriva en roman.

Har du nån bloggande förebild?

–Jag har varit inne och läst belladonna och allt vad de heter men det är en förskräcklig massa som inte är begripligt, de stavar illa, har konstig satsbyggnad och verkar allmänt bluddriga i huvudet. Men Alex Schulman är en begåvad pojk. Han är skoningslös mot många men mest mot sig själv. Det är totalt självutlämnande och hudlöst och det är svårt att inte tycka om.

Kommer du att vara självutlämnande?

–Haha, en fet medelålders man, vad ska han kunna lämna ut? Nej, jag kommer att skriva mer på upplevelsebasis. När man passerar en viss ålder blir man besatt av att dela med sig av sina erfarenheter. När jag var yngre skakade jag på huvudet åt dem som sa: Lyssna på mig unge man, och skulle ge en massa råd. Nu har jag blivit likadan själv.

Ska du ge några råd på din blogg?

–Jag har anställt Evert Bäckström, min kriminalkommissarie. Han är lite som de där relationsexperterna som svarar på frågor i hjärtespalterna, gud bevare mig att följa de stolleråden, han har en bestämd uppfattning om allting. Han får svara på allt från husdjursskötsel till hur man blandar en ”Bäckströmare” till hur man skyddar sig mot brott.