Kungahuset på stark grund

Forna tiders hovnarrar var satta att roa de europeiska kungahusen. I dag är rollerna omvända: det finns en underhållningsfaktor hos kungligheter. Svensk Damtidnings vördsamma bevakning, Hey Baberibas parodier och kvällstidningarnas skvallriga löpsedlar slår an en ton hos folket. De flesta (opinionsundersökningarna brukar ligga på tre fjärde­delar) gillar vårt kungahus och vill bevara monarkin.

Roger Lundgren är redaktör för tidningen Queen, som börjar sin utgivning i vår och därmed blir det senaste nytillskottet i floran av magasin om kungar, drottningar och deras familjer. Och ja, han är rojalist.

–Monarkin är inte en rationell institution, framför allt strider den mot två saker: i en demokrati borde alla ha chansen att kunna bli statschef och dessutom påtvingar vi kungafamiljen ett påfrestande liv. Emotionellt är det en annan sak, det handlar om den svenska folksjälen och betyder lika mycket som Den blomstertid nu kommer på skolavslutningen och Kalle Anka på julafton, säger Roger Lundgren.

Det är en intressant analys som har mycket gemensamt med den som Hillevi Larsson, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande i Republikanernas förening, gör. Hon menar att frågan om statsskick har kommit i skymundan när media lägger så mycket kraft på att fram­- ställa kunga­familjen som något ur sagorna – kloka, vackra och inte det minsta plastikopererade. Svensken i gemen har skaffat sig en personlig relation till Carl XVI Gustaf med familj som övervinner de politiska ställningstagandena.

–Titta på dokusåporna, vilket genomslag Robinson och Big brother har haft. Kungen med familj är ju en ständigt pågående dokusåpa, säger Hillevi Larsson.

Hon menar att medierna och hovet lever i symbios och är lika beroende av varandra. Kvällstidningarna säljer lösnummer på kungabarnens krogvanor och kärleksaffärer, damtidningarna kan skriva sida efter sida om drottning Silvias klänningar och besöker kungaparet Värnamo eller Fagersta är lokalpressen på plats för att beskriva hur de äter snittar och skakar hand. Om Victoria och Daniel Westling gifter sig i år blir uppförsbacken för de 2500 medlemmarna i Republikanska föreningen ännu brantare, det står klart.

–Samtidigt innebär det ju en svaghet i systemet, att monarkins position är så beroende av hur ­familjen framställs i media. Om någon gör bort sig ordentligt så skulle populariteten dala. Frågan är om det skulle förändra läget, jag hoppas ju mer på en kontinuerlig debatt om systemet, säger Hillevi Larsson.

I förra veckan tog SVT Debatt upp frågan om svenska journalister fjäskar för kungahuset. En som tycker det är SvD:s tv-krönikör, författaren Lena Andersson. För några veckor sedan skrev hon en krönika om Året med kunga­familjen, det populära programmet där allt från kindpussar till statsbesök avhandlas. Några syrliga formuleringar fick svar på tal från läsarna: i mejlskörden hittar Lena Andersson allt från anklagelser om att ha mobbat kungen till undringar om hon vill att vi ska ha det som i Kenya.

–Att jämföra en dåligt fungerande republik med en fungerande monarki är ju intressant. Och när jag var uppriktigt imponerad av kungafamiljens kläder trodde folk att jag var ironisk, säger Lena Andersson.

Nej, eventuella nålstick mot monarkin och dess galjonsfigurer uppskattas inte. Folkstormen mot Carl XVI Gustaf efter det ökända jultalet om stekta sparvar 2002 bedarrade och i dag verkar större delen av folket leva i en sorts inofficiell Rör-inte-min-kung-kampanj. Skulle apanaget sina går det nog att dryga ut pengarna med att trycka knappar.