Kritik mot flytt av museifordon

SvD berättade nyligen om tvisten mellan Beredskapsmuseet och Sveriges försvarshistoriska museer, SFHM. Marie Andrée-Kriisa, en av Beredskapsmuseets ansvariga, ansåg att SFHM bedrev ”operation konfiskation” och hon är inte ensam i sin kritik av hur myndigheten agerar mot de privata militärhistoriska museerna. Bengt Grisell var med och startade Militärfordonsmuseet i Malmköping på 1970-talet och drev museet under två decennier. Bland annat hade museet två amerikansktillverkade stridsvagnsbärgare som SFHM hämtade 2007.

– De sa att det var tjuvgods, men jag har dokumentation på att det har gått rätt till. De visade heller aldrig några papper som styrkte att fordonen var deras, säger Bengt Grisell.

Enligt honom skänkte Pansarmuseet i Axvall de två amerikanska bandfordonen till museet i mitten av 1980-talet. Bengt Grisell har skriftlig korrespondens med Pansarmuseet där det fastslås att de två stridsvagnsbärgarna anses vara ”övertalig materiel” och att de har skänkts till museet i Malmköping. Men Christian Braunstein, förste försvarsantikvarie på SFHM:s kansli Sveriges militärhistoriska arv (SMHA), kallar Bengt Grisell för ”ett av de där rättsvraken”.

– Vi har erkänt att våra depositionsavtal inte har varit så bra, men vi har hittat andra skrivelser om överföringarna. De hade några fordon på museet där det var oklart vem som ägde vad, så då kom vi överens om att ”vi tar dem och ni tar dem”, säger Christian Braunstein.

Men Bengt Grisell anser sig inte ha kommit överens med SFHM, utan menar att myndigheten har hämtat det de vill ha.

– Det är ett gäng gamla militärer som jobbar där. De tror fortfarande att de är på kaserngården där de kan gapa och skrika och bli åtlydda, säger han.

Militärfordonsmuseet i Malmköping lades ned efter SFHM:s beslut att starta Arsenalen, ett militärfordonsmuseum i närliggande Strängnäs. Precis som Beredskapsmuseets ansvariga anmälde Bengt Grisell SFHM till JO och JK, men ärendet lades ned.

Ulf Sander, ordförande i Sveriges militärfordonshistoriska förening, kommenterar de infekterade relationerna så här:

– Det finns ett visst missnöje med sättet på vilket SFHM nu vill ha in saker som Försvaret tidigare har givit bort, men ingen vill stöta sig med SFHM.

SFHM är den myndighet som fördelar statliga bidrag till de militärhistoriska museerna. Beredskapsmuseet, som ligger i tvist med SFHM, har fått sitt bidrag fryst.

– De vill ha in så många fordon som möjligt för att det ska bli ett bra museum i Strängnäs. Men om man inte har gjort anspråk på grejerna på 10 eller 40 år blir det lite märkligt att plötsligt säga att de har kommit andra till hands på ett otillbörligt sätt. I så fall borde det ha polisanmälts för länge sedan, resonerar Ulf Sander.

Har SFHM begärt att få fordon från Sveriges militärfordonshistoriska förening?

– Vi har en motorcykel som de har diskuterat, men det har inte gått så långt att de har krävt att få den. De har däremot föreslagit att vi ska skänka den till museet i Strängnäs.

Till Arsenalen i Strängnäs har samlingarna från Pansarmuseet i Axvall flyttats. Flyttkostnaderna på omkring 2,4 miljoner kronor delades av Försvarsmakten och SFHM. Pansarmusei vänner och Skövde kommun kämpade för att få hysa museet i sin kommun och har svårt att förstå SFHM:s beslut att flytta pansarsamlingarna till Strängnäs.

– Det fanns ingen motivering. I Skövde finns markstridsskolan och här har Försvarets materielverk gjort sina pansarförsök, säger Hans Nilsson, vice ordförande i Pansarmusei vänner.

Han tycker att SFHM agerar självsvåldigt, utan att förklara sina beslut. Tord Gustafsson, M, är ordförande i kommunstyrelsen och han upplevde det som att SFHM hade bestämt sig på förhand.

– Vi försökte även uppvakta Kulturdepartementet, men märkte att man lade locket på och sa att ”så här ska det vara”. Det är synd, för vi hade ett väldigt bra koncept. Men jag förstod att vi nog inte hade en chans, säger han.

Försvarsantikvarien Christian Braunstein menar att Skövde kommun velade i frågan – ansökan drogs tillbaka och när man väl bestämde sig hade museet redan lovats bort till Strängnäs. Tord Gustafsson medger att de drog tillbaka sin första ansökan, eftersom den tilltänkta lokalen visade sig bli för dyr, men tycker att de var tydliga med sin ambition att hitta en lösning.

– Vi var väldigt intresserade, men jag tror att SFHM hade bestämt sig i ett tidigt skede, säger han.