Ironisk trio gör funk för festen

Bonde Do Roles historia påminner på många sätt om Beastie Boys, New York-trion som för drygt 20 år sedan slog igenom hos en vit pop- och rockpublik med en distanserad, skämtsam version av hiphop. De tre medelklassbarnen i Bonde Do Role har på motsvarande sätt kört hemlandets ghettomusik, den hetsiga, våldsromantiska bailefunken, genom ett ironiskt filter av hypervulgära texter och Grease-samplingar.

Och gjort succé.

Debutalbumet har inte hunnit släppas än, men hippa mp3-bloggare har gjort sitt intresseskapande jobb så bra att trion de senaste månaderna befunnit sig på en i stort sett konstant klubbturné i USA och Europa. I veckan kommer de tillbaka till Stockholm, för en konsert på Debaser Slussen.

Uppkrupna i en konferensrumssoffa under ett tidigare besök i stan pratar Marina Ribatski, Rodrigo Gorky och Pedro D‘eyrot, alla några och 20, om att de – som övre medelklass från södra Brasilien – inte har mer än vissa beats gemensamt med bailefunkartisterna från Rio de Janeiro.

–Curitiba, som vi kommer ifrån, ligger i inlandet och påminner mer om en stad här än om folks bild av Brasilien, säger Marina Ribatski.

–Verkligheten i Rio är extremt långt ifrån hur det ser ut hemma hos oss, I Rio finns favelas (kåkstäder) överallt, det är extremt våldsamt och fattigt. Men vi gillar funkscenen som en influens. Beatet är extremt dansant. Man kan inte bara stå still och lyssna på det, fötterna börjar röra på sig.

De tre träffades för ett par år sedan när Pedro och Rodrigo dj:ade på en bar där Marina arbetade som servitris, medan hon läste litteraturvetenskap. Tidigare hade de, på varsitt håll, spelat riot grrl-influerad punk (Marina), indierockbossanova (Rodrigo) respektive i ett ”Green Day-coverband när jag var 14” (Pedro). På tre man hand satte de i gång en trumloop, öppnade en flaska sprit och började gasta ”efterblivna texter”. En inspelningsmetod som de sedan har hållit fast vid.

–Idén med gruppen är att glömma allt annat och bara tänka på festen, på att ha så kul som möjligt, säger Rodrigo Gorky.

Över nätet kom de i kontakt med den amerikanske dj:n och bailefunkentusiasten Diplo, som gav ut deras debutsingel Melo do tabaco på sitt bolag Mad Decent och tog med dem på turné. Samt på deras livs första bailefunkparty, i en av Rio de Janeiros favelor.

–Det var 3 000 personer som blev fulla på extremt billig öl och sjöng med i låtar vi aldrig hade hört förut. Det sjukaste är att det är i samma land som vi lever i, säger Marina Ribatski.

–Låtarna handlar om våld, gäng och knarkkungar i Rio. Under konserten vrålar de ”vi ska döda mc:n från det andra gänget”, otroligt kallblodigt. Men efteråt svänger det helt: ”låt oss ta Jesus till våra hjärtan!”. Det var kul. Vi drack en massa öl, säger Marina Ribatski.

–Det gick inte att ta på allvar. Det var helt surrealistiskt, inflikar Pedro D‘eyrot.

Medan Bonde Do Role spelar på rockklubbar i Stockholm är Rio de Janeiros bailefunkstjärnor fortfarande en i stort sett nationell, eller till och med regional, angelägenhet. Hur har de reagerat på den ironiska Curitibatrions framgångar? Med intresse, säger Pedro D‘eyrot.

–Musikaliskt sett har de jobbat med i stort sett samma samplingar och beats i snart 20 år. Vi har lagt till ett nytt element, rockriff. När vi kom såg de att vi fick turnera, att vi fick press. Nu börjar vissa av dem plocka upp det också.