Innerstan ska förtätas snabbt

Stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund, m, sveper inte in som en vårvind med ett Höganäskrus om halsen, utan driver snarare in som ett tvärdrag genom dörren. På språng tar han kaffe, kränger av sig rocken, hälsar och pratar i mobiltelefon på en och samma gång. Med samma effektivitet vill han förvandla Stockholm till en världsstad.

Den 42-årige Stockholmspolitikern vill förverkliga sina idéer och redan som student sänkte han kåravgiften och jobbade för studentutbyte i Europa mellan tentorna. Efter en fil kand och en sejour som kårordföranden vid Stockholms universitet blev det kommunfullmäktige 1991, där han har sysslat med det mesta. Men med en farfar som byggmästare och en far som arkitekt blev det främst stadsbyggnadsfrågor han intresserade sig för.

När han symboliskt brakade igenom en gipsvägg i Postterminalen vid Klarabergsviadukten i cent­rala Stockholm i tisdags var det för att markera rivningen av det gamla och startskottet för ett nytt ­hotell- och kongresskomplex. Ett avstamp in i framtiden.

–Den nya kongresshallen ska vara som ett glittrande smycke i Stockholm, säger han. Med det här placerar vi Stockholm i Europa.

Med sitt engagemang i det 55 meter höga hotellet och den angränsande kongresshallen har han nu gjort sig synlig på Stockholmskartan, men redan som stadsbyggnadsborgarråd under åren 1998–2002 såg han till att det hände saker.

Han pläderade för att man skulle bygga på de liggande skyskraporna i City, så att de blev mer mänskliga, och att föra in butiksverksamhet i bottenvåningarna, så att det blev liv och rörelse på gator och torg. Denna hans humana framtoning av ett gemytligare Stockholm gjorde att proteströrelserna som tidigare kämpat sig hesa mot det så kallade tredje spåret (som skulle dras mellan Gamla stan och Riddarholmen) och skyskrapor tystnade och gick i ide. Och de har inte hörts sedan dess, även om stenstaden och Stockholms magiska hushöjd på sex, sju våningar inte längre är något heligt. Nu lobbas det för tio- till tolvvåningshus – och varför inte ett höghus här och där i väl valda områden? ­Enligt Mikael Söderlund måste Stockholm hamna på den internationella kartan.

–Jag är väldigt intresserad av stadens utveckling eftersom jag är född och uppvuxen här. Jag vill förtäta Stockholm, bygga på trevåningslimporna mellan Klara och Sergels torg och förena staden med förorterna så att ringen mellan inner- och ytterstad byggs igen.

Mikael Söderlund kan också tänka sig höga hus upp till 40 ­våningar vid till exempel brofästen, delar av Malmarna, i Värtaområdet, på Brunkebergstorg och Klara­strand.

–Man kan skapa en solitär och ett nytt möte i staden.

Från mångårig stiltje reser sig byggkranarna över Stockholm och huvudstadens siluett förändras. Stadsbyggnadsborgarrådet jämför dagens utveckling med den i början av 1900-talet då Stadsbiblioteket, Konserthuset, Stadshuset och andra prominenta byggnader skapades. Han vill göra Stockholm till Skandinaviens centrum och har verkat för ändringar i plan- och bygglagen och i miljöbalken för att nå snabbare fram.

–Ska Stockholm kunna växa måste vi ordna det här, säger han.

Några hus byggs som bäst, som den murliknande svarta glasbyggnaden vid järnvägspåren och med fönster inåt Norra Bantorget.

–Här låg en busstation och en bensinmack. Vi använde den här ytan dåligt tidigare, nu ramar ­hotellet in torget. Samtiden måste ta sig vissa uttryck.

När det gäller den omdiskuterade tillbyggnaden av Stadsbiblioteket är han nöjd med bearbetningen. Visserligen var inte det vinnande förslaget hans favorit, men med en arkitektonisk ordrikedom ­talar han entusiastiskt om former, ­möten, gröna rum och interiörer.

–Jag tror att det här är bra för Odenplan, säger han.

Mikael Söderlund tror också på en galleria här. Han talar om Stockholm som en handelsplats och ­mötesplats och en stad som växer.

–Det här blir bra, det kommer inte att gå ut över butikerna i området och de som bor här får gärna komma in med idéer.

Samtidigt som han vill Stockholms bästa, balanserar han mellan nyproduktionens moderna fyrkantskrav och stockholmarnas känslor för den gamla stenstaden av riksintresse. I det läget har Stadsmuseet k-märkt flera ­citybyggnader.

–Det är en paradox att göra de här husen till byggnadsminnen. Peter Celsing sa att Kulturhuset skulle vara i ständig förvandling. Husen på Klarabergsgatan byggdes ju inte för att vara statiska, utan för att vara stadda i ständig förvandling. Och Åhlénsbyggnaden är inte Guds gåva till mänskligheten.

Istället börjar han prata om den klassiska kvarterstaden, den miljövänliga småstaden mitt i storstaden och radhusen ovanpå gamla Postgirohuset vid Mäster Samuelsgatan. Det ger liv och ­rörelse på gatorna. Han vill ha mer av sådant. Och det är nu det ska hända.

Catharina Ingelman-Sundberg

08-13 59 58

catharina.ingelman-sundberg@svd.se

Fler artiklar