Kommissionens förslag är svårt att debattera kring, eftersom argumenten för en förlängning är så omöjliga att ta till sig. Att EU-politiker över huvud taget tar upp det visar på en förbluffande svaghet mot lobbygrupperingar.

Däremot är det ett gott betyg till hållbarheten i den musik som spelades in på 50- och 60-talen. Det är ju de gamla Elvislåtarna och annat hitmaterial från den tiden som skivindustrin vill kunna sälja om och om igen.

För de stora bolagen är förslaget lukrativt, medan småbolagen kommer att dö. Den billiga cd-skivan är förutsättningen för den återutgivningsverksamhet som blomstrat under senare år. I Sverige har bolag som lilla Bluebell och Caprice gjort ett musikaliskt kulturarv tillgängligt för allmänheten till ett rimligt pris, med nya utgåvor av radioinspelningar och annat unikt material. Om förslaget går igenom tystnar kulturarvet.

Kommentarerna bland läsarna på SvD.se visar hur förslaget totalt saknar stöd. En som länge har följt frågan på sin blogg är Stefan Johansson (kultur.blogs.com). Han formulerar sig så här klokt: ”Men betala artister och upphovsmän ordentligt medan de leverochse till att de ursprungliga producenterna får ersättning för kostnader och risktagande menuppmuntra inte (ibland fortsatt) utsugning efteratt konstnärernagått bort och bolagen köpts upp.”


Bo Löfvendahl

Bo Löfvendahl

08-13 52 90

Fler artiklar

Tipsa andra

Vad är det här?

Kulturnyheter | Mest lästa