På Waldemarsudde visas textilnestorn Hans Krondahls verk i en stor retrospektiv utställning. Han har designat tyger för Katja of Sweden, NK:s textilkammare och Borås Wäfveri.

Han har haft en viktig lärargärning, och blev Sveriges första professor i textilkonst. Och så har han ägnat sig åt att göra konstalster, inte minst för att pryda offentliga miljöer.

Utställningen är full av generöst stora textilier i en inspirerande fin kolorit, ofta med inslag av guld. Bland de många kommersiella tygerna märks främst en kollektion batiktyger utförda i slutet av 1960-talet med fantastiska mönster och färgställningar.

Men tyngdpunkten i utställningen ligger på textila konstverk, föreställande och abstrakta, och det finns även några skisser utställda. Det är spännande att jämföra förlagorna med de färdiga verken på utställningen. Hans Krondahl har gjort vykortsstora kollage av tidningsbilder på blommor och frukter. De har mycket 1900-talskänsla och ger intryck av att vara snabbt klippta och komponerade. Dessa har han sedan förstorat och översatt tämligen rakt av till en serie vävar där motiven blir till yppiga barockfantasier.

Det är fascinerande att uttrycket kan bli så olika i bilder som har samma motiv, och att Hans Krondahl förenar två så olika temperament i sin arbetsprocess.

Det känns som om primär leklusta och experimenterande ersätts av disciplin och en förmåga att underordna sig den oerhört långsamma arbetsprocess som textilkonst oftast kräver.

Hans Krondahl närmar sig estetisk fulländning i sina konstverk, med perfekta sömmar och en utsökt behandling av tyger. Över detta sitter applikationer och löper garn liksom frisläppt över bildytorna. Det är oerhört elegant och flyhänt, men ändå fattas det något.

Trots skickligheten och det storartade anslaget lämnar de mig tämligen oberörd. Det vore fel att kalla dem rent dekorativa, men för mig känns det som om många av hans verk saknar liv och riktig närvaro.

Det gör däremot inte Teresa Oscarssons korsstygnsbroderier som visas i en underbar liten utställning på Gröna paletten. Hon befinner sig på en helt annan position i textilvärlden. En medelålders före detta museilärare som börjat brodera i mogen ålder.

Korsstygnsbroderi är hopplöst tantstämplat – men ingenting kunde vara mer fel i det här fallet. Teresa Oscarsson har en fin känsla för färg och komposition, med ett härligt naivt uttryck skapar hon berättande bilder.

Man kan dra paralleller till Anna Casparsson och Lim-Johan, och det kan även påminna om Carl Fredrik Hill, när han skapade egna världar ur bilder han sett i böcker.

Fantasimotiv blandas med religiösa och mytologiska motiv från olika delar av världen. I en bild dansar dervischer, i en annan sitter Mosjömadonnan med en blomma i handen. Vikingasagor illustreras och det finns fornegyptiska scenerier.

Det är fullt av humor, värme och fantasi – egensinnigt till tusen.