Ebbe Carlsson var en fenomenal romanfigur‚ konstaterar professorn och författaren Leif GW Persson i filmen Ebbe – the movie, som premiärvisades under Göteborgs filmfestival.
När Ebbe Carlsson dog 44 år gammal 1991 hade han lyckats få en justitieminister, en rikspolischef och en säpochef på fall och kanske även fört Palmeutredningen på villovägar.
När han avslöjades med illegal avlyssningsapparatur 1988 blev han alla mediers spottkopp i den så kallade Ebbe Carlsson-affären, men tog revansch tre år senare genom att träda fram i SVT hos Stina Dabrowski som ett de första svenska aidsoffren.
Ebbe Carlssons liv är sannerligen som en saga.
–Det är den mest spännande livshistoria jag hört. Och ju mer research vi gjorde, desto otroligare blev han, säger journalisten Jane Magnusson inför ett fullsatt Festivaltält.
Själv visste hon inte så mycket om Ebbe Carlsson – förrän hennes förläggare Abbe Bonnier plötsligt började berätta om honom under en lunch.
–Lunchen tog fem timmar, den längsta jag suttit på. Efter den rusade jag till SVT:s arkiv för att se om det fanns någon film om Ebbe Carlsson. Det gjorde det inte, däremot fanns det en massa arkivmaterial. Sedan tog jag kontakt med Karin af Klintberg, som är bäst på att göra tv i Sverige. Hon tände också på idén och så gjorde vi filmen tillsammans. Ett och ett halvt år har den tagit.
I filmen intervjuar de båda Kobramedarbetarna många som var med när det begav sig, från Sverker Åström, Leif Backéus och Anna-Greta Leijon till Abbe Bonnier och Ingvar Carlsson.
Alla vittnar de om hur charmerande, intelligent, rolig och driftig Ebbe Carlsson var. Ett socialt geni med ett nätverk som överträffade allas. Ord som gränslös, manipulativ och omdömeslös nämns också. Och socialdemokratisk. För var det något Ebbe Carlsson stödde i vått och torrt så var det partiet.
Varje gång något behövde mörkas – som Geijeraffären, telefonavlyssningen av vänstern, eller fallet med sjukhusspionen på Sahlgrenska – var Ebbe Carlsson där och dementerade. Det fanns kritiska röster, en av dem var Anders Ferm, men han verkar ha varit ganska ensam.
Utan någon egentligen utbildning tog sig Ebbe Carlsson från vaktmästare på kvällstidningen GT upp till Stockholm och Rosenbad där han blev Lennart Geijers pressekreterare och snart skaffade sig en nära relation till Olof Palme. Han låg på Palmes soffa och skvallrade som det hette. Den vänskapen svalnade efterhand.
Närhelst det hände något höll sig Ebbe Carlsson framme. När Baader-Meinhof-ligan slog till mot den tyska ambassaden i Stockholm 1975 var Ebbe Carlsson snabbt på plats och ville ta befälet över polisstyrkorna.
Den bedriften upprepade han när han startade sin parallellutredning efter mordet på Olof Palme. Han skaffade sig såväl egen polisbil som livvakt och så småningom även en sambandscentral.
Det låter som Thomas Manns roman Storsvindlaren Felix Krulls bekännelser, och det är lätt att förstå varför man vill göra film om just Ebbe Carlsson.
–Det handlar om en speciell tid i Sveriges nutidshistoria, en mindre formell tid, där man kunde ta sig in i maktens boningar genom att bli vän med vaktmästarna, just lägga sig på Palmes soffa, påpekar Karin af Klintberg och fortsätter:
–Samtidigt var det skamligt hur han blev uthängd för sin homosexualitet. Hur man kunde tala om homosexuella konspirationer på det sätt som man gjorde då.
Tipsa andra
Fakta
Ebbe – the movie får biopremiär i mars och sänds i SVT i april.





























