Det ska vara en transa i vår

Att påstå att könsöverskridande beteende är en modern företeelse är som att försöka tuta i någon att hjulet är en ny uppfinning. Redan vikingarna berättade om hur machoguden Tor klädde ut sig till Freja för att få tillbaka sin hammare.

I modern tid har många av våra största artister brutit samhällets könsnormer. Marlene Dietrich trollband publiken med hög hatt och smoking, som Ziggy Stardust stoltserade David Bowie i rouge och ögonskugga i överflöd och Dana International blev folkhems-idol när hon 1998 segrade i den europeiska schlagerfestivalfinalen. Men om trans och könsöverskridande fenomen i populärkultur och media tidigare kunnat liknas vid en täppt vattenledning där några enstaka vattendroppar här och där lyckades tränga ut, så verkar vattentrycket nu ha ökat.

Out, USA:s största gaymagasin, kom till exempel ut i april med sitt första transnummer någonsin. Transsexuella skådespelerskan Candis Cayne skriver just nu tv-historia genom sin framträdande och återkommande roll i ABC:s serie Dirty sexy money (Kanal 5), Thomas Beatie gästade Oprah den 3:e april och pratade om hur det är att vara gravid och man, i succéserien Ugly Betty fortsätter Rebecca Romijn att spela transsexuella bombnedslaget Alexis (i alla fall ett tag till eftersom det ryktas om att hon skall sluta). Polo Ralph Laurens yngre kollektion Rugby lanserade nyligen könsöverskridande accessoarer med bland annat flugor och maskulina hängslen för tjejer och en ny reklam för Philips visar en kvinna i baksätet på en bil med en text som förklarar att hon egentligen är en man som inte tål smärta och därför använder en viss epilator producerad av företaget.

Vi får inte heller glömma årets Oscarsgala där Cate Blanchett var nominerad för bästa kvinnliga biroll för sin Bob Dylan-inspirerade karaktär i I’m not there men förlorade statyetten till androgyna skådespelerskan Tilda Swinton, känd som avantgardefilmens Greta Garbo, sin mansgestaltning i Orlando och för att gärna bära smoking på röda matten.

–Transfrågor och kulturen syns mer i medierna nu för tiden för att det är sensationellt och en av de sista gränserna som finns kvar att bryta, säger amerikanska transförfattaren T Cooper som skrivit boken Lipshitz six, or two angry blondes och var gästredaktör för Outs historiska transnummer.

–Med Out-numret ville jag vara ärlig, rättvis, human och humoristisk, säger han.

Jens Rydström, lektor på centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet, ser flera möjliga anledningar till synligheten nu i medierna. Att internet tilllåter oss att leka med identiteter kan vara en. Att vår världsbild efter kalla krigets slut och murens fall inte längre är uppdelad i statiska ”block” av gott och ont, rätt och fel, en annan. Hans huvudargument är dock att homorörelsen under 1970-talet var väldigt noga med att förklara att homosexualitet bara hade med sex och kärlek att göra. Inte könsöverskridande.

–Då bildas ett vakuum som öppnar vägen för att transpersoner kan säga att det de gör inte alls har med sex att göra och de får en egen kategori att fylla, säger han.

Candis Cayne från Dirty sexy money förklarar på telefon från Los Angeles att hon känner sig lycklig lottad över att få vara delaktig i något som både hon och RFSL:s ordförande, Sören Juvas, ser som ett tecken på att världen håller på att bli en trevligare och mänskligare plats.

–Framförallt för kommande generationer, säger Juvas. När människor får förebilder blir de tryggare och lägger inte energi och tid på att försöka vara någon annan och konsekvensen (av ett öppet samhälle) blir en bättre värld att leva i där könet inte är avgörande för hur man blir bemött.

Jens Rydström är inne på samma linje.

–Om det är någon minoritet som fortfarande utsätts för diskriminering och trakasserier så är det transpersoner. Det här kan hjälpa till att avdramatisera könstillhörighet och jag hoppas det är ett tecken på ökad jämställdhet, mångfald och likvärdighet för alla.