Dålig jämlikhet i konstvärlden

Konstvärlden är extremt ojämställd och helt omedveten om problemet. Det menar genusforskaren Vanja Hermele, som i sin nya bok Konsten – så funkar det (inte) på uppdrag av Konstnärernas riksorganisation (KRO) och Sveriges konsthantverkare och industriformgivare (KIF) har undersökt jämställdhetsläget inom konstvärlden. Studien bygger på ett 30-tal intervjuer med konstnärer, gallerister, konsthallschefer och kritiker, samt på resultaten av en enkät som skickats ut av KRO och besvarats av 1298 kvinnliga och 590 manliga konstnärer. 60 procent av männen anser att bildkonsten är jämställd, medan 72 procent av kvinnorna svarade nej på samma fråga.

–Det är en majoritet kvinnor på konstskolorna, men bland professorerna kan man inte spåra samma kvinnliga övervikt. Ju högre upp i hierarkin, desto färre kvinnor, säger Vanja Hermele.

Ett exempel på det dåliga jämställdhetsläget är, enligt studien, den individuella visningsersättningen. Den går till konstnärer som sålt konstverk till myndigheter och institutioner, eller som finns representerade i kollektivtrafiken och andra offentliga miljöer. Ersättningen bygger på förväntad publik. 61 procent kvinnor får den lägsta ersättningen på upp till 4999 kr/år, medan 71 procent män får den högsta ersättningen på upp till 40 000 kr.

–Det finns många kvinnliga konstnärers verk i offentliga miljöer, mende hänger i kyrkor, bibliotek, i slutna rum, medan mäns konst oftare är placerad på centrala platser och når fler personer, vilket ger högre ersättning, säger Vanja Hermele.

Hennes undersökning visar även att de nya konstkollektioner som Statens konstråd köpt in under 2007 och 2008 till tre nya offentliga lokaler – regeringskansliets, Statens kulturråds och Riksgäldskontorets – består av sammanlagt 51 verk av män till ett värde av 1,7 miljoner och 26 av kvinnor till ett värde av 827150 kronor.

–Det är ironiskt när en statlig myndighet som till exempel Kulturrådet, som ska verka för jämställdhet, har flest män på väggarna, och det är skattebetalarna som betalar. Det är inte okej att vi alla finansierar en kultur som diskriminerar.

Ett argument är att konstnärlig kvalitet är viktigare än rätt könsfördelning. Hur ser du på det?

–Kvalitet är det begrepp som används för att rättfärdiga diskriminering i konsten. Man säger att man bara går på kvalitet och så köper man in 90 procent konst av män till sitt galleri. Den logiska slutsatsen av det är att antingen gör kvinnor sämre konst, vilket ingen insatt människa kan tycka, eller så får man utgå från att kvalitetsbegreppet är manligt kodat och att det därför ska utmanas.

12 procent av kvinnorna säger sig ha blivit utsatta för sexuella trakasserier, definierat som ”ovälkommet närmande av sexuell natur” inom ramen för sitt arbete.

–Ett vanligt svar bland män var att de inte förstår frågan, medan det är sida upp och sida ner med svar från kvinnor som berättar att de blivit utsatta för sexuella trakasserier. .

KRO och KIF går med undersökningen som utgångspunkt ut och ber konstinstitutionerna att ta fram könsuppdelad statistik inom alla områden på konstscenen.

SvD har sökt Statens konstråds generaldirektör Mikael Adsenius utan framgång.