Colin Nutley är den utvalde

Varför står det en vidöppen dörr här? Är det alltså bara att slå in den utan att ens ta av sig skorna? Jamen, vad trevligt. Är den här abnormt stora släggan till mig? Tack.

Colin Nutley har gjort en film i rockmiljö. Angel har han döpt den till, efter Helena Bergströms rollfigurs artistnamn. I tisdags fick jag närmare femton mejl från svenska vänner och kolleger med en länk till den första trailern för Angel. I onsdags kom det ytterligare lika många mejl. Jag har fascinerats djupt av vindmaskinen som smeker Rikard Wolffs hårman i den fantastiska livescenen, lett okontrollerat åt basistens solglasögon och Rolf Lassgårds färgglada lilla skägg samt hans kanske allra starkaste frisyr sedan Magnetisörens femte vinter. Vi får nöja oss med att sträcka oss till den eftersom Svenska filminstituet har preskriberat den oförglömliga hårupplevelse som Lassgårds roll som Torben Barberare i Richard Hoberts Tre solar innebar.

Men inget lämnar mig med en så gapande mun och tom South Park-blick som Colin Nutleys mod. Ty han är den utvalde, den smorde, som ska göra en film om rock så stark och verklig att ingen ska lämna biografen utan att äntligen ha förstått vad rocken verkligen betyder.

Att försöka göra en fiktiv film i rockmiljö är det dokumenterat svåraste en vuxen människa kan företa sig. Att göra en fiktiv film i svensk rockmiljö är snäppet värre. Så många har försökt, lika många har misslyckats.

Det går heller inte att komma ifrån det nästan absurt underhållande faktum att den amerikanske manusförfattaren och regissören Judd Apatows Walk hard: The Dewey Cox story – en svårt larvig parodi över alla rockfilmer som spelats in – har Sverigepremiär endast en vecka innan Angel. Det finns någon slags poetisk rättvisa i det. Men samtidigt: någonstans är nog Nutleys tro på vad som är rock i dag troligen betydligt närmare sanningen. Hur många som än önskar att det vore annorlunda.

Rock år 2008 är Rolf Lassgårds page som blåser över ­ansiktet till ett grimaserande pensionsgnissel löst baserat på Janne Bark.

Andres Lokko

andres.lokko@svd.se

Fler artiklar