Bränder hotar svenskt kulturarv

Två gånger i månaden brinner det i genomsnitt i en kyrka någonstans i Sverige. Och nästan tre gånger i månaden brinner det på en biograf, teater, ett museum eller bibliotek.

Ibland stryker en bit oersättlig kulturhistoria med, som vid branden i Katarina kyrka i Stockholm 1990 och vid branden i Södra Råda gamla kyrka i Västra Götalands län 2001.

Idag presenteras en webbaserad handbok, som bland annat Riksantikvarieämbetet tagit fram. Boken innehåller konkreta råd till kyrkor, museer, arkiv och bibliotek så att de ska kunna jobba fram en beredskap inför till exempel bränder och vattenskador.

–Vi vänder oss till de institutioner som har kulturarv att skydda. Det finns ett jättebehov i Kulturarvssverige att få veta mer om det här och få ett praktiskt instrument. När jag är ute ser jag ibland skräckexempel som trasiga kontakter eller brandfarliga grejer, som lösningsmedel och gasol­tuber som står framme, säger Lisa Nilsen, förebyggande konservator på Riksantikvarieämbetet.

Björn Albinson, brandingenjör vid Räddningsverket, tror att kata­strof­beredskapen på landets kultur­institutioner generellt sett är ganska dålig.

–Rent allmänt är det nog få som känner att de riskerar att drabbas av en brand.

Per Rohlén, också brandingenjör, instämmer:

–Man har inte beaktat problemet. Genom en riskanalys kan du eliminera risken för bränder och händer det något har du då en större chans att bevara kulturarvet, säger han.

Enligt Lisa Nilsen är det ofta oklart vem som bär ansvaret för att se till så att institutionen har en katastrofberedskap. Hand­boken trycker mycket på vikten av förebyggande säkerhet.

–Tyngdpunkten ligger på orga­nisatoriska åtgärder. Det finns många billiga, praktiska saker som man kan göra. Som att man sätter sig ner och gör en riskanalys. Vi rekommenderar att man gör en prioriteringslista över vad man ska rädda först. Jag tror inte så många har det.

Bränder i kyrkor, biografer, teatrar, museer och bibliotek är ofta anlagda. Men enligt Björn Albinson går det att skydda sig även mot sådana.

–Man kan ha larm, belysning, sprinklersystem och städa runt omkring så att man försvårar och minskar på möjligheterna, säger han.

Vad kan institutionerna själva göra?

–Planera, ha fantasi och utgå från att det kan börja brinna. Planen ska också innehålla någon form av övningsverksamhet.

I juli i år började det brinna på Biologiska museet på Djurgården i Stockholm. Tack vare att en förbipasserande upptäckte röken och slog larm kunde byggnaden räddas.

–Eld är ju eld, så visst kunde det ha gått mycket värre. Även om larmet hade gått i ett senare skede kanske inte det skulle ha hjälpt, säger Göran Kirsch, säkerhetschef på Skansen, som driver museet.

Efter sommarens brand har Skansen förstärkt säkerheten ytter­ligare.

–Vi har satt ett brandlarm på fasaden och utvändigt på Biologiska museet och liknande byggnader.