Trenden att allt är narcissistiskt och ingenting privat fortsätter. Alex Schulman och Carolina Gynning har precis publicerat sin mejlkorrespondens i en bok som naturligtvis har titeln Privat. Alex hustru Katrin Schulman har bloggen Fuck you right back där hon diskuterar partnerbyte med Magnus Uggla. Maja Lundgrens bok Myggor och tigrar har debatterats hela hösten och Unni Drougges öppenhjärtiga bok Boven i mitt hjärta är kärlek, är minst sagt privat.

Magnus Uggla går i Plura Jonssons fotspår och skriver väldigt personligt på sin blogg, om hypokondri, dryckesvanor och om sin hustrus ”militanta” motionerande.
– Det verkar finnas ett sug i dag mot att bli kollektiva igen eftersom vi har storknat på individualismen. Bloggarna och facebook gör att man kan leva ut det som inte går i det verkliga livet, säger beteendevetaren Ingemar Gens.

Men varför vräker kändisar ur sig intimiteter?
– Därför att de själv har kontroll över vad som skrivs vilket de inte har i en intervju.

I veckan krockade också traditionell tidningsjournalistisk med den nya bloggkulturen när Alex Schulman, Sveriges mest läste bloggare, hängde ut Aftonbladets tv-recensent Jan-Olov Andersson och skrev ”han har inget stilistiskt tänkande överhuvudtaget” och ”jag skäms över att ha Andersson som kollega”. Extra piffigt blev det när Kalle Jungkvist, ansvarig utgivare för Aftonbladet.se inte ställde sig på Jan-Olov Andersson sida utan konstaterade i DN att ”jag försvarar inte innehållet i Alex blogg utan hans rätt att uttrycka sig fritt”.

Just brutaliseringen av åsiktsutbytet tycker den nya Pressombudsmannen Yrsa Stenius är bekymmersam.
– Schulman är avsiktligt ute efter att provocera och vara sårande. Det är ett oerhört oroande tecken i tiden. På kort sikt ser jag inga motmedel och vet inte hur mycket ansvariga utgivare hinner befatta sig med sådana här bloggar. Genom att Schulman har så ohyggligt många träffar på sin blogg finns det inga gränser för vad han tar sig för.

Vad händer på lång sikt?
– Då måste vi inom pressorganisationerna diskutera om det finns några möjligheter att hyfsa ofoget och alla som är intresserade av pressfriheten måste fundera på vad vi kan göra åt detta.

Hur ser det ut om fem år?
– I värsta fall hamnar vi så småningom i att regeringen funderar på lagstiftning. I dag är det inte pajkastning utan skitkastning.
Alex Schulmans målsättning är att tycka till om allt utom folk som är otrogna eller knarkar.
– Min huvudpoäng är att underhålla och jag har byggt upp bloggpersonen Alex som en primadonna. Jag vill testa var gränserna går. Jag kan inte förstå vad jag gör för fel när jag recenserar en person som är recensent.

Ingen vill väl ha en kniv i ryggen på sin egen arbetsplats?
– Absolut. Men jag har blivit anställd på Aftonbladet för att vara den här utmanade personen. Då blir det skevt om jag inte får skriva om den största tidningen. Men jag har tagit bort inlägg om någon blivit ledsen.

Andra bloggare skriver att du slår din fru och skattefuskar. Hur reagerar du då?
– Det är skillnad på lögner och att skriva att någon är dålig. I början blev jag illa till mods men den ilskan har runnit av mig.
Alex Schulman anser inte att hans blogg är journalistik utan små krönikor. Därmed tycker han att PO bör inrikta sig på värre saker på nätet. Han exemplifierar med sajten Skandalextra med rubriker som ”Tv-profil snortade kokain” och ”Artistens bizarra sexorgie” där kändisarna namnges.
– Här är det uppenbara lögner och skitsnack. Där brister det uppenbarligen i svensk lagstiftning, säger Alex Schulman.

Harry Amster

Harry Amster

Fler artiklar | Blogg

Tipsa andra

Vad är det här?

Kulturnyheter | Mest lästa