Barnet - en levande attiralj

Att småbarn har blivit en modeaccessoar är ett faktum. Upprustade till tänderna i dyra sneakers och vrålåk till barnvagnar fungerar de i dag som en markör för föräldrarnas hippa livsstil. I kändisvärlden tar detta sig extrema uttryck, nu senast med Madonnas adoption av en moderlös pojke från Malawi.
När Madonna valde ut just honom bland flera andra barn uppfattades det av omvärlden snarast som att hon köpte barnet. Liksom Angelina Jolie, adoptivmor till kambodjanska pojken Maddox och etiopiska flickan Zaharah Marley, verkar Madonna vilja förverkliga bilden av sig själv som en hängiven mor och en god människa - men det lämnar ofrånkomligen en eftersmak av att ett barn är som vilken handelsvara som helst.

Vi vanliga dödliga nöjer oss med att köpa saker till barnen. För nu är det dags för barnet att ta nästa steg och bli inredningsaccessoar.
Ekvationen är klockren när två trender smälter samma till en. Å ena sidan har vi barnet som mammas och pappas fanbärare i stilmedvetenhet, en fanbärare man snart inte kan utrusta med fler coola grejer. Å andra sidan har vi inredningshetsen som vid det här laget betat av sovrummet, vardagsrummet, köket och badrummet - och nu kommit till barnkammaren, det enda som stilfascisten hittills kunnat ha överseende med.
Genom att stajla barnets rum slår man två flugor i en smäll - det blir ett tillfälle att förse barnet med ännu mer prylar, samtidigt som man får ett nytt rum att inreda.
Kommande nummer av Elle Interiör ägnas åt de små telningarna och på inredningsmässan Hem 2006 skapade designern Jan Rundgren en monter med namnet Barnens paradis - inredning med barnfamiljen i fokus. Med sagotematisk färgsättning från Rödluvan-rött till Svarte Petter-svart förvandlade han barnkammaren till ett finurligt drömlandskap.
- Barnkammaren står absolut inför en makeover-fas. Det är en naturlig fortsättning på explosionen av designergods för barn - det finns enormt mycket att välja mellan i dag, från nappar till Diorkläder, säger Jan Rundgren.

Orsaken kan vara att vi i dag väntar längre med att skaffa barn.
- Vid 35 har man en bättre ekonomi än vid 25, och då blir det naturligt att vi spenderar mer pengar på barnen. Det kanske också är en kompensation för att vi har allt mindre tid för barnen - prylarna blir ett sätt att döva det dåliga samvetet, fortsätter han.
Barnen översköljs av kläder, leksaker och nu även inredningsföremål. Men är det för deras skull föräldrarna köper sakerna, eller till sig själva? Är det inte allmänt känt att barn har dålig smak?
- Jovisst, svarar Jan Rundgren. Barn gillar allt som är plastigt och låter högt. Men ju tidigare de exponeras för god smak, desto tidigare kommer de förmodligen att lära sig att uppskatta det. Det behöver inte handla om färgsättning och möbler, utan till exempel att man förstår värdet av en träleksak av god kvalitet, som kan kosta mer men å andra sidan ärvas till nästa generation.

En som ifrågasatt barns kitschiga smak är Thorbjörn Laike, docent i miljöpsykologi vid Lunds tekniska högskola. Han har studerat hur olika typer av inredningar påverkar barn.
- Vi gjorde en rad undersökningar på olika daghem och fann att barnen hade svårare att koncentrera sig och var mer negativa mot varandra i miljöer som hade en frisk blandning av färger, former och material. I miljöer där de olika komponenterna hängde ihop mer var barnen lugnare.
Torbjörn Laike välkomnar att barnrummet hamnar i fokus - men man måste ta med i beräkningen att barnen inte ser på inredning på samma sätt som de vuxna.
Det är viktigt att man tillgodoser deras behov och inte kör över dem med sina egna ideal.