I dag hade jag tänkt vara så där lättsamt skojig som jag bara kan vara när jag är på mitt mest sarkastiska humör. Hade, ända tills jag faktiskt började skriva, tänkt göra mig lustig över hur SVT:s litteraturprogram Babel svanmärkt sig själva och ska rädda miljön genom att, bland mycket annat, sluta flyga samt bygga sina egna gem. Men fingrarna, ledda av hjärtat som de är, vill inte vara ett dugg roliga just nu. För hjärtat betraktar här bortifrån ett sargat och förvirrat kultur-Sverige.
Inte sedan Sverige var ett väglöst bondesamhälle har omvärlden – det amerikanska presidentvalet och valfri ny HBO-serie givetvis undantagna – känts längre bort. Babels miljövänliga flygstopp sammanfaller med rapporter om hur svenska folket endast läser svenskspråkiga böcker av svenska författare, så pass att de stora förlagen överväger att sluta översätta världslitteratur till svenska. ”Vi läser ju ändå bara Liza Marklund, på sin höjd Åsa Linderborg”.
Att en journalist på Expressens fredagsbilaga ordagrant översätter en artikel från brittiska modetidningen Grazia utan att ens be om lov är symptomatiskt och – i förlängningen – ett av hundratals skäl varför ett svenskt litteraturprogram mer än någonsin tidigare måste ut i världen. Ty vad en sådan stöld säger är ”äh, ingen bryr sig om utländska medier, ingen av våra läsare kommer att upptäcka det ändå”.
Inte oväntat är det just nu som slipade nyliberaler högljutt tar plats i media och skickligt utnyttjar internet och bloggmediet med lika effektivt cynisk populism som Ny demokrati använde till synes marginella tv-soffor i den kommersiella televisionens ungdom. Om Babel stannar hemma tystnar en viktig plattform för andra språk, för annorlunda röster – röster som inte stöpts i den nya svenska provinsialismen, som inte ser flaggviftande schlagerfestivalshets som norm, inte har hört talas om tvillingarna Rongedals ytterst märkliga ansiktsbehåring eller glasögonbågar och inte behöver försöka förstå varför den svenska albumlistan så här i slutet av februari 2008 är ensam om att toppas av Eros Ramazotti och Johnny Logan.
Tipsa andra
Fakta
CYNISK POPULISM Svensk kultur måste blicka utåt mot världen för att inte stelna i flaggviftande schlagerfestivalshets. Man kan till exempel ta en titt på Michel Gondrys Be kind rewind med Jack Black i huvudrollen. Eller rikta ett öra mot dubstepmusikern Beni ”Benga” Adejumo.
1. Be kind rewind
(film) Inga argument biter på den fulländade handlingen i Michel Gondrys nya komedi som har simultanpremiär i England och USA idag (kommer till Sverige 11 april): Jack Black blir magnetisk och raderar innehåller på samtliga videokassetter i butiken där hans kompis jobbar och spelar själv in alla filmerna igen.
2. Skibunny – Aahooh (Handsomeboy Technique remix)
(SINGEL) Den irländska dj-duon Skibunny har bett den japanska sverigevännen Handsomeboy Technique att remixa deras debutsingel och resultatet är ett lyckligt M83 som leende flyger rakt in i solen medan alla vrålar hans initialer. H! B! T!
3. Benga – Diary of an afro warrior
(kommande album) Den löjligt euforiska singeln Night med Croydons fortfarande blott 21-årige dubsteplegend Beni ”Benga” Adejumo går varm på Radio 1 och albumet som följer nästa vecka är inte medvetet framåtskridande som Burial, snarare ett perfekt bevis för hur tidig garage och artister som Shut Up And Dance skapade ett urbrittiskt förortsljud som för evigt låter som framtiden.
4. Golden Silvers – Fade to black
(demo) Jag har ett nytt favoritband. London-trion Golden Silvers skriver mer smittsamma melodier än Vampire Weekend, har en pianospelade sångare som verkar älska Noel Coward och Squeeze med samma intensitet, en batterist från MC5 och en basist som just klivit ut ur lp-omslaget till McCartneys Ram. Du hör fyra av deras redan fantastiska demos på deras myspace-sida (myspace.com/thegoldensilvers), men det är på scen de verkligen bör upplevas.
