Artister delade inför nya lagen

Laleh vill kunna betala sina musiker en dräglig lön. Erik Sallmén är beroende av att folk laddar ner hans musik utan att betala. Åsikterna om piratkopieringen går isär, även bland artisterna.
I‑dag träder den omdebatterade uppdateringen av upphovsrätten i kraft. Lagen, ursprungligen skriven på 60-talet, moderniseras sent omsider för att fungera i den digitala tidsåldern där en outsinlig ström av kultur aldrig är längre än ett musklick bort – helt gratis.
Att sprida film och musik utan tillstånd genom att lägga ut materialet på internet har redan tidigare tolkats som ett lagbrott, men det är först nu som det blir olagligt även att ladda ner det.
Men några nya resurser för att stävja den nu helt kriminaliserade piratkopieringen på nätet får Sveriges redan hårt belastade polis­makt inte.
Rättsväsendets representanter har i otaliga intervjuer gjort klart att detta inte är ett brott som de kommer att prioritera. Risken att åka fast för dem som fortsätter att gratis fylla sina datorer och mp3-spelare med musik och film från internet är kort sagt minimal.
Därmed återstår bara för upphovsmännen att vädja till svens­karnas samveten.
”Vi tycker inte att det är kons­tigt att livsmedelshandlaren tjänar pengar på den falukorv som säljs i butiken. Men är arbetet kreativt anses det att vi som skapar skall acceptera att vi plundras av andra utan att någonting tillfaller oss själva”, skrev Sophie Zelmani, Per Gessle, Lena Philipsson, Anna Ternheim och över hundra andra svenska artister i en brokig skara i ett öppet brev när debatten rasade som värst under våren.

22-åriga Laleh, som själv tillhör ”gratisgenerationen”, var en av dem som skrev på uppropet. Hennes arbete med den självbetitlade debutskivan, utgiven på eget bolag i samarbete med skivjätten Warner, var mycket slitsamt och pågick i flera år. Trots det, och trots att hon skrivit på mot piratnedladdningen, känner hon ingen ilska mot dem som laddar ner hennes musik på fildelarnät­verken utan att betala ett öre till henne.
– Ska jag vara helt ärlig är min spontana känsla att det är kul att de vill ladda ner min musik, i förs­ta hand för att njuta och se om de sedan vill köpa skivan. Det viktigaste för mig är att få lämna ett avtryck hos människor, att få känna gemenskap med dem som lyssnar, säger Laleh.
Hon tycker att det är upp till varje konstnär att själv ta ställning till om det hon eller han gör ska vara gratis eller inte. Hennes egen grundinställning är att alla har rätt till hennes musik, även om de inte har råd att betala.
Men frågan är mer komplicerad än så. En hyfsad ekonomi är en förutsättning för musikalisk självständighet och frihet, menar Laleh. Och för att bli framgångsrik som artist krävs vissa nödvändiga investeringar.
– För att jag ska kunna konkurrera på den nutida marknaden måste jag göra snygga videor att visa på MTV och ZTV. Jag måste kunna betala dem som gör mina videor, jag vill inte ha något med slavhandel att göra och tvinga folk att jobba gratis bara för att de är passionerade. Jag vill att de som jobbar med mig ska kunna leva på det. Jag vill också att mina musiker ska få pengar, det är inte bara mig det handlar om.

Laleh tror att många har en helt felaktig bild av vilka inkomster svenska artister faktiskt har. Här blir ingen miljonär av att sälja en guldskiva.
– Jag får ofta frågan från ton­åringar om jag bor i slott. När jag svarar att jag knappt har bostad alls blir de chockade. Folk tror att det är som i USA, det finns många myter om hur det funkar.
Liksom många andra svenska artister vill hon inte bli ”någon tales­man” i fildelningsfrågan. Debatten är infekterad, och räds­lan för att bli felciterad eller stöta sig med fansen gör att långt ifrån alla artister ställer upp på intervjuer om piratkopiering. Laleh är mån om att framhålla att hon inte ser frågan i svart eller vitt.

I Helsingborg sitter Erik Sallmén, också han 22 år, framför sin dator och skapar elektronisk musik. Han har inget skivkontrakt utan sprider själv musiken gratis på nätet. Vid sidan av jobbet på en järnhandel tjänar han extrapengar på att spela techno och trance som dj på klubbar i Helsingborgs­trakten.
Varje kväll är det runt tjugo personer som hittar hans musik på internet.
– Den nya lagen gör livet till ett helvete för mig. Som dj och producent överlever jag på att folk laddar ner musik som jag gjort och sedan bokar mig för spelningar. Varför lyssnar riksdagen bara på dem som har tur att ha ett skivkontrakt? säger han.
Framförallt är han kritiskt till att politikerna inte gått ut och informerat ordentligt om vad lagändringarna egentligen innebär, och han ser flera brister i de nya bestämmelserna. Även om han själv lägger ut sin musik gratis blir det svårt för internetanvändarna att veta att just hans låtar är okej att ladda ner på fildelningsnätverken.
Samtidigt vill Erik Sallmén inte döma ut de artister som protesterar mot att deras musik piratkopieras.
– Jag förstår dem. De har satsat mycket tid och pengar på att bli artister, och det måste vara upp till dem själva att bestämma. Går de ut starkt och säger att de inte vill att folk ska tanka ner deras musik gör jag inte det, då är det något i min kropp som får mig att låta bli.
Oavsett de nya hårdare lagar som nu införs står det helt klart att internet håller på att förändra musik­industrin och sättet som konsumenterna skaffar musik på för gott.
– Om några generationer kan det här utvecklats till något mycket positivare än vi anar. Artis­terna just nu kanske förlorar på det, men det kanske gynnar framtida generationer artister. Det blir mycket spännande att se vad det utvecklas till, säger Laleh.

Tobias Brandel

tobias.brandel@svd.se

Fler artiklar