Ämnet är minnen av gotlandsforskaren Mathias Klintberg (1847-1932).
- Men du har lite personliga minnen just ifrån Masse Klintberg, som de sa. Jag vet inte, Masse sa de nog kanske inte här?
- Ja, de ville gärna säga lektor Klintberg här i Lau då, men de sa Masse också för all del. Ja, jag var väl ungefärfem år. Då kom han upp här och skulle fotografera gården och farfar och det var någonting annat. Nå, jag var då (där) ute också, och då kom han och tog på mig eller hälsade och sa att:
"Är du inte rädd för den här gamle grå baggen då?" Jag höll då farfar i byxlåret, så att jag var inte rädd för någon, ville jag då säga, men det var i alla fall då så att man hade stor respekt för lektorn ändå då. Och han pratade väl artonhundra... sena artonhundratalets gutamål precis till det... så rent som möjligt, åtminstone när han pratade med folket här.
Sedan när han då får köpa det här stället och den jorden där uppe, då får han köpa till av Hallsarve ett stycke där också. Det planterade han med tallar och så. Då fick han nunnelarver på tallarna. Då var vi uppe när vi gick i skolan - då hade jag väl börjat skolan - och plockade av alla de där larverna i askar och cigarrlådor. Då var... Planteringen var då bara någon en och en halv meter höga, eller de var inte så stora. Och alla de larverna, dem kokade han, eller han dödade dem med hett vatten i en gryta då. Och han klarade sina tallar från att bli uppätna av nunnelarvern.

(Från Sofi, Dialekt- och Folkminnesenheten, Uppsala)