Tomas Tranströmer nämns med jämna mellanrum som en tänkbar Nobelpristagare i litteratur. I år ligger han tvåa på vadslagningsfirman Ladbrokes lista. Fast rent statistiskt står många nationaliteter på kö innan det åter är dags för en svensk litteraturpristagare.
Våra nio miljoner har trots allt fått sex pris att jämföra med noll pris för till exempel Indonesien (234 miljoner invånare) och Brasilien (182 miljoner).
En kandidat som skulle balansera den geografiska representativiteten är Ladbrokes storfavorit, syrisk-libanesiske Adonis.
Visserligen var fjolårets Nobelpristagare kvinna – författaren och dramatikern Elfriede Jelinek från Österrike. Men det skulle behövas många fler för att uppväga snedfördelningen mellan könen. Hittills har endast en knapp tiondel av pristagarna varit kvinnor.

Diktaren Wislawa Szymborska som fick priset 1996, är inte bara den senaste kvinnan före Jelinek, utan också den senaste lyriker som vunnit Nobels litteraturpris.
Men frågan är om Svenska Akademien tar någon hänsyn till sådan statistik. Trots allt är det ju litterära kvaliteter som ska bedömas.
Ingen vågar i dag gissa vem som får årets Nobelpris i litteratur, men många har önskemål. SvD har låtit litteraturredaktörer, forskare och unga författare välja sina favoritkandidater.

Carl Otto Werkelid, kulturchef Svenska Dagbladet:
– Akademien tycks ha glömt poesin – det känns vemodigt och kraftlöst. Poesin är en trängd genre, samtidigt är det ofta där det litterärt visionära, det nyskapande, det starkt personliga finns. Det är nio år sedan en poet fick priset. Obegripligt! Stora konstnärskap inom poesin finns ju, till exempel i Polen, Portugal, Australien, Kina, USA, Frankrike, Danmark – för att inte tala om Sverige.

Paolo Mauri, kulturchef La repubblica:
– Ismail Kadaré, den albanske författaren som sedan många år bor i Paris efter han flydde kommunismen. Numera skriver han på franska, men det är lika välskrivet och vackert ändå. Särskilt vill jag nämna hans Aprils frusna blommor som har vunnit stora framgångar i USA. Observera att det här är en gissning, något annat är som vanligt svårt att ha.

Margaretha Fahlgren, professor litteraturvetenskap Uppsala universitet:
– De jag först kommer att tänka på är Joyce Carol Oates och Tomas Tranströmer. Den ena för hennes breda samtidshistoriska författarskap, den andra för ett författarskap som vunnit stor genklang och inspirerat så många även utanför Sverige. Vad som förenar dem är att de läses av och betyder mycket för många.

Lasse Winkler, chefredaktör Svensk Bokhandel:
– Någon som jag alltid har tyckt varit aktuell är estländske Jaan Kross vars författarskap är fantastiskt. Tyvärr ges han inte ut på svenska längre, men det gjordes på 70- och 80-talet. Hans romaner är historiska, men handlar om kampen för ett fritt Estland och på det sättet lyckades han återerövra delar av den estniska historien. Philip Roth är min andra favorit.

Nils Gunder Hansen, litteraturredaktör Berlingske tidende:
– Mitt första förslag är Orhan Pamuk, en väletablerad författare som rör sig i gränserna av de turkiska kulturmötena. Ett annat namn är japanske Haruki Murakami som har en mycket, mycket speciell stil. Vad gäller lyrik vill jag slå ett slag för danska Inger Christensen som förenar formell skönhet med en hög grad av reflektion av natur och tillvarons mönster.

Lotta Lotass, författare:
– Jag har tre favoriter till Nobelpriset. Anne-Marie Albiach, Ingmar Bergman och Norman Mailer. Alla tre författarskap med hög densitet. Anne-Marie Albiach – omistliga laddningar mellan ord och tomrum. Bergman – bråddjup forskningsresa i det mänskliga skugglandet. Mailer – skarpslipad sammansmältning av fakta och fiktion.

Bengt Ohlsson, författare:
– Stephen King, för att han är så bra. Men främst för att jag är nyfiken på hans svar på frågan ”Vad ska du göra för prispengarna?”.

Nicole Krauss, författare:
– Tyvärr har de samtida som mest är förtjänta dött: Roberto Bolano, Zbigniew Herbert och W G Sebald. Av de som kan få priset ser jag helst Philip Roth. I 46 år och 26 böcker har han friskat upp litteraturen med sin oöverträffbara energi, intelligens, komik och hårt moraliska krav. Det är svårt att komma på en författare som är mer effektfull i sin beskrivning av vår tids politiska och samhälleliga faror.

Henrik Kullander, författare:
– Jag har inget klockrent svar, men en av mina favoritförfattare är Alain Robbe-Grillet. Han var med och skapade ”den nya romanen” i Frankrike men har inte fått den uppskattning han förtjänar. Hans bok Jalusi är bland det bästa jag någonsin har läst.

Johanna Nilsson, författare:
– Joyce Carol Oates. Det vore häftigt om det gick till en så känd person. En annan författare som jag är totalfrälst av är Ryszard Kapuscinski. Men egentligen tror jag mer på Amos Oz eller Yasar Kemal.