Medan all världens samlade media jagar Doris Lessing har den alldeles snart 88-åriga författaren varit och handlat grönsaker. Hennes son hjälper henne att bära kronärtskockor och ett dussin gula lökar fram till dörren.

Lessing, i vardaglig jeanskjol och blåvitrutig skjorta, verkar helt ovetandes om utmärkelsen.
- Oj, hade jag vetat om det här hade jag ju sett till att ha förberett något smart och passande att säga, förklarar hon så ödmjukt det bara går.

- Men ärligt talat har jag vid det här laget vunnit alla andra litterära priser man kan vinna i Euriopa förutom just det här. Så det är ju förstås fantastiskt. Fast efter att ha fått höra att jag har varit påtänkt som pristagare för Nobelpriset i snart 30 års tid så finns det onekligen andra saker att bli mer upphetsad av. Man blir ganska luttrad och slutar tro att det ska bli av, säger hon med ett småironiskt leende.

Hennes son Peter, med famnen full av grönsaker, fyller i:
- Jag förmodar att en viss professor måste ha dött.
Det råder ingen som helst tvekan om att Lessing gillar uppmärksamheten. Hur charmigt sval hon än försöker framstå som så går det inte att undvika hennes plirigt intelligenta ögon. Och de ser väldigt glada och nöjda ut när de kisar mot solen och kamerablixtrar.

När informationen sjunkit in och hon har satt sig bekvämt tillrätta på trappen precis utanför ytterdörren till sitt viktorianska hus i Hampstead håller hon snarare hov och svarar entusiastiskt på frågor.
- Ett sådant här pris är förstås fantastiskt för att kunna nå fram till läsare som kanske annars aldrig hade upptäckt mina böcker, men rent konstnärligt och kreativt är det bara skrivandet i sig som betyder något. Allt annat är sekundärt.

Om man inte läst något av dig förut var skulle du rekommendera en novis att börja?
- Av de realistiska romanerna jag har skrivit skulle jag tro att Den Femte Sanningen (The Golden Notebook) borde vara en ganska bra startpunkt.

Men det viktigaste är alltid nästa bok.
- Jag har precis skrivit färdigt min nya roman. Den ska heta Alfred & Emily och handlar om min föräldrars upplevelser under Första Världskriget och om hur deras liv hade sett ut om Första Världskriget aldrig hade inträffat. Min förläggare sade att att de sista tvåhundra sidorna av boken var något av det mest outhärdligt plågsamma hon hade läst.

Och just innan hon försvinner in i huset kommer hon på att det ingår en ganska ansenligt summa pengar – tio miljoner svenska kronor - i det här priset.
- Jag måste alltså börja oroa mig för alla tiggarbrev också? Oh dear.