Pia Ingström, litteraturredaktör, Hufvudstadsbladet, Finland.

– Det är lönlöst att gissa, de gör som de gör och jag har tyvärr inga källor! Men tysk- rumänska Herta Müller kunde för mig gärna få det för ett viktigt och intressant europeiskt författarskap och en allmänmänsklig röst ur ett av historiens smärtområden. Eller kanadensiska Alice Munro, ingen förstår novellens möjligheter bättre än hon. Eller Kerstin Ekman, om hon inte var i praktiken diskvalificerad genom sitt medlemskap (om än passiva) i Akademien.

Robert McCrum, litteraturredaktör, The Observer, Storbritannien.

– Jag tror Amos Oz eller David Grossman får det. Varför? Jag har mina källor. Men jag hoppas personligen att det blir Mario Vargas Llosa.

Fayçal Métaoui, kulturredaktör, El Watan, Algeriet.

– Assia Djebar är värd priset, en modig arab-berbisk roman och pjäsförfattare som trotsat språkliga och sociala barriärer och blivit en stor författarröst i Algeriet och arabvärlden. Hon skriver utan att såra eller peka folk på näsan. Men ett troligare val är nog den 79-årige syriske poeten Adonis, en fritänkare som revolutionerat arabisk litteratur och avslöjat hur religionen manipuleras av politiska och populistiska skäl.

Eileen Battersby, litteraturredaktör, The Irish Times, Irland.

– Jag tror att Milan Kundera får det. Men jag hoppas det blir William Trevor. Ja, han är irländare men jag är amerikan så jag är inte partisk.

Joumana Haddad, poet och kulturredaktör, an-Nahar, Libanon.

– Jag har aldrig lyckats förutsäga Nobelpriset i litteratur. Förutom Akademiens sekretess – utom förra året då – så finns det ju så många bra författare att välja mellan. Jag vill att Philip Roth får det, för hans okonventionella sinne, hans genomträngande blick in i den mänskliga själen. En annan favorit är Milan Kundera. Livet hade ju inte varit detsamma utan hans Varats olidliga lätthet.

Saguy Green, littera­turredaktör, Ha’aretz, Israel.

– Nobelpriskommitténs beslut är ytterligt oförutsägbara. Men det är dags att Philip Roth får Nobelpriset.

Darryl Accone, litteraturredaktör, Mail & Guardian, Sydafrika.

– Jag tror det blir Thomas Pynchon. Delvis för att ställa tillrätta Horace Engdahls uttalande förra året att amerikanska författare inte deltar i ”den stora litterära dialogen”. Men främst för att han är postmodernismens överstepräst, högt intellektuell utan att vara snobb, han tar i det smaklösa och förfallna utan att håna det. Själv önskar jag att Joyce Carol Oates får det.

Norbert Mayer, kulturchef, Die Presse, Österrike.

– Thomas Pynchon, Margaret Atwood eller Peter Handke förtjänar att få priset. Varför? De är tekniskt fulländade, geniala och kreativa.

Paolo di Stefano, kulturredaktör, Corriere della Sera, Italien.

– Jag hoppas på Philip Roth som genom sina många romaner iscensatt den samtida människans öde. Det kan handla om privata bekymmer – som fixering vid kroppens förfall – men hans verk är en grandios metafor av vår tid – ironisk, komisk och grotesk. Min kollega Claudio Magris vill jag också nämna. Men juryns val blir troligast Gore Vidal – en röst som kritiserar USA:s imperialism. Ofta gör ju Akademien politiska val. Jag förvånas över att ingen av Amos Oz, Abraham Yehoshua och David Grossman har fått priset än.

Jakob Levinsen, litteraturredaktör, Morgenavisen, Jyllands-Posten, Danmark.

– Amos Oz, för författarskapets såväl litterära som idealistiska kvaliteter. Alternativt Cormac McCarthy, för ett fullständigt kompromisslöst författarskap, och som brutalt på nytt har skrivit om USA:s forntid, nutid och framtid. Det är vad jag tror, men jag hoppas på Bob Dylan som är de sista 50 årens utan jämförelse mest inflytelserika och världsförändrande poet.

Martin Levin, bokredaktör, The Globe and Mail, Kanada.

– Jag har ingen aning om vem som får det, men jag skulle vilja föreslå Alice Munro. Jag vet inte om det faktum att hon fick Internationella Bookerpriset kommer att hjälpa eller stjälpa henne. Jag upplever också att den författare som nu kanske mest förtjänar ett Nobelpris och kanske också den som troligast får det är Philip Roth.

Terje Stemland, litteraturredaktör Aftenposten, Norge.

– Nu när Svenska Akademien har bytt ständig sekreterare bör det bli en amerikan som får priset. Det finns så många amerikaner som redan borde ha fått det. Jag både tror och hoppas att det blir den store epikern Thomas Pynchon, men det kan lika gärna få bli Don DeLillo, symbolen för den amerikanska självreflektionen.

Ulrich Greiner, litteraturredaktör, Die Zeit, Tyskland.

– Vem som får Nobelpriset i litteratur är omöjligt att gissa eftersom Akademiens vägar är outgrundliga. Däremot vet jag vem som borde få det: Cees Nooteboom, en stor berättare, en skarp essäist, en i sanning europeisk författare och kosmopolit.

Mari Peegel, kulturredaktör, Eesti Päevaleht, Estland:

– Salman Rushdie är så genialisk att jag personligen tycker att det vore rätt att ge honom Nobelpriset och inte bara en fatwa. Som est vill jag också framhålla vår författare Jaan Kaplinski. Vadslagningsfirmorna visar förstås att Amos Oz är mest trolig. Han förtjänar äran för sin kamp mot fundamentalism och etniska fördomar och sitt arbete för att Israel och Palestina ska närma sig varandra.

Einar Falur Ingolfsson, kultrurredaktör Morgunbladíd, Island.

– Redaktionens favorit är Philip Roth, men röster höjs också för Salman Rushdie liksom för Vikram Chandra som kraftigt förnyat den indiska novellen. Även Antonio Lobo Antunes, Antonio Tabucchi och Javiar Marías vore värda priset. Men svenskarna brukar beakta världspolitiken och då ger juryn nog Amos Oz priset. Philip Roth eller eventuellt Chinua Achebe är också möjliga vinnare.

Claire Devarrieux, kulturredaktör, Libération, Frankrike.

– Philip Roth. Han kanske inte är tillräckligt socialt och politiskt orienterad för Nobeljuryn, men han förkroppsligar kvintessensen av romanförfattarskap; med rörligt språk, stor skicklighet och naturlighet låter han sina teman springa ur vår tids psykologi. Allmänt talar oddsen för Amos Oz, men ännu troligare är väl att juryn väljer någon poet som inte översatts till franska och som jag inte känner till.

João Céu e Silva, kulturredaktör Diário de Notícias, Portugal.

– Jag hoppas på António Lobo Antunes – en distinkt och mycket personlig författarröst som skiljer ut sig bland årtiondets stora namn. Hans böcker ger en dramatisk världssyn men rymmer de ödmjuka och traditionsbundna människorna i jättestäderna. Men jag tippar att Nobeljuryn väljer peruanen Mario Vargas Llosa, som skriver om Latinamerikas historia men också visar ländernas roll i nutiden. Namn som Philip Roth, Don DeLillo och Paul Auster – som alla ger en bild av USA:s expansionism – tycks juryn ha glömt bort.

Amrith Lal, kulturreporter, The Times of India, Indien.

– Välj P Satchidanandan, en mycket episkt innovativ författare och filosof känd under pseudonymen Anand. Han översätts till engelska men skriver på Keralas språk malayalam. Novellerna handlar om etik, rättvisa, människans villkor och kritik mot politik och religion. Fast ett mer sannolikt namn som jag också önskar är Chinua Achebe. Ingen har så kraftfullt skrivit om kolonialismens härjningar i Afrika och Tredje världen som i boken Allt går sönder.

Susanna Tartaro, producent på kulturprogrammet Fahrenheit, Italien.

– Det är väldigt svårt att gissa vem som får det för det här priset är så oförutsägbart. Thomas Pynchon? Philip Roth? Joyce Carol Oates? Favoriten Amoz Oz? Vinnaren kan också bli en italienare, som Claudio Magris, germanist, romanförfattare och intellektuell. Eller kanske Umberto Eco, essäist och författare till bästsäljaren i Rosens namn. Personligen skulle jag vilja ha Abraham B Yehoshua. Han är en engagerad och poetisk författare som kan ta upp frågor om identitet utan att vara demagogisk.

Laura Miller, bokredaktör nätmagasinet Salon, USA.

– Det är omöjligt att förutspå vem som vinner, antingen för att Akademien väljer utefter regler som vi kan andra inte kan förstå eller för att de helt enkelt vill överraska oss. Jag hoppas på Margaret Atwood. Hon är enormt skicklig och djupt engagerad i det litterära land­skapet på många olika plan. Hon är en fantastisk romanförfattare.

Thomas Steinfeld, kulturchef Süddeutsche Zeitung, Tyskland.

– Efter flera års inte helt övertygande beslut – det förfärligt självgoda i Doris Lessing har alltid stört mig, och Le Clézio må vara en anständig man, men han är inte någon stor författare – skulle det vara på tiden att fatta ett enbart litterärt beslut. Philip Roth skulle i så fall vara min favorit – eller Tomas Tranströmer som enligt mitt tycke inte får straffas för att han är svensk. Men förmodligen måste vi än en gång bry oss om ett beslut som står mer på moraliska än på litterära grunder – Amoz Oz eller Herta Müller.

Celal Uster, kultur­redaktör Cumhuriyet, Turkiet.

– Jag tycker att Yaşar Kemal vore värd priset i år, även om Orhan Pamuk nyligen fått det. Yaşar Kemal skriver mycket poetiskt och allmängiltigt om livsöden i delar av Turkiet med feodal livsstil. Men vem som verkligen väljs är svårt att spekulera i. Ibland har Nobeljuryn en böjning åt det trendmässiga, ibland väljer den värdiga men inte så kända författare som man inte kan gissa i förväg.