Kristina Lugns teater Brunnsgatan fyra kan aldrig bli vinnare när Stockholms kulturförvaltning delar ut sin årliga kulturbonus. Det menar såväl Kristina Lugn som hennes producent Anders Dahlgren, som nu kritiserar systemet som för andra året används för att sporra till högre egna intäkter och fler barn- och ungdomar i publiken.

–För det första har vi inte barnteater och för det andra kan vi svårligen öka biljettintäkterna när salongen bara rymmer 75 platser, säger Anders Dahlgren som understryker att det går bra för Teater Brunnsgatan fyra, men att systemet är utformat på ett felaktigt vis.

Kulturbonusen har införts av det borgerliga styret i Stockholms stad och i somras delades bonus ut för andra gången till kulturverksamheter som antingen har god eller ökande självfinansiering eller lyckats locka många barn och ungdomar.

Men enligt Anders Dahlgren är systemet så stelt att en teater som Brunnsgatan Fyra skulle behöva flytta till större lokal eller byta från vuxenrepertoar till barnteater för att gynnas.

– Risken är att smalare kultur blir förlorare på bonussystemet, säger han.

När Stockholms stads kulturförvaltning nyligen presenterade sin analys av hur bonussystemet slagit ut 2008 var det fyra väletablerade institutioner med full pott. En kvarts miljon kronor gick till vardera Nobelmuseet, Dansens hus, Fria teatern och Folkoperan.

Bland årets mottagare av bonusen är den stora överraskningen Cinemafrica som trots ett kansli med bara två helttidstjänster och ett verksamhetsstöd på endast 125000 kronor 2008, också fick en bonus på nästan en kvarts miljon kronor.

–För oss kom det som en stor överraskning. Vi satte kaffet i vrångstrupen och trodde att det blivit en nolla för mycket, säger Cinemafricas ledare Sandra Olivegren.

Cinemafrica visar kvalitetsfilm av afrikanska filmskapare och har sedan 2006 byggt upp ett professionellt kansli. 2007 var ett år utan filmfestival medan 2008 både hade filmfestival och en mycket lyckosam satsning på afrikansk film som pedagogiskt material till svenska skolor. Därmed ökade omsättningen från 380000 kronor till över en miljon, samtidigt som skolbarnen var en mycket större målgrupp, 6000 unga nåddes av Cinemafricas filmer 2008 jämfört med 1500 året innan. På så vis matchade Cinemafricas situation bonussystemet mycket väl.

– Det är fantastiskt att få bonuspengarna. Men vi hade ju gjort det här även utan bonusen. Kanske är systemet sådant att det passar verksamheter som växer, men eftersom det inte alltid ser ut så i kultursektorn, så är även jag kluven till bonussystemet, säger Sandra Olivegren.

Teater Scenario, som nyligen gick i konkurs, ger ett annat exempel på att bonussystemet kan upplevas som nyckfullt av kulturarbetare. Gertrud Larsson var konstnärlig ledare där tills i augusti och berättar att man 2008 hade större publik än året innan och därför hade räknat med bonus.

– Men vi brukade också ha intäkter genom att hyra ut lokalen, vilket inte gick på grund av en vattenläcka. Då sjönk intäkterna trots större publik. Att vi sedan inte fick bonus blev spiken i kistan.

Hon menar att bonussystemet är för trubbigt utformat och pekar särskilt på att starka institutioner som Nobelmuseet inte borde tävla i samma grupp som små fria teatergrupper om bonusfördelningen.

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) menar dock att det räcker med att ha taket på en kvarts miljon kronor för att de stora institutionerna inte ska ta för mycket av bonusen.

– Systemet ska utvärderas och kan säkert bli bättre. Men det viktiga är att ha en morot både för stora och små kulturverksamheter. Sedan finns ju kulturstödet ändå i botten. Och Cinemafrica, som gjorde ett fantastiskt program i fjol, är bara att gratulera, säger Madeleine Sjöstedt.

Johan Hellekant

08-13 51 23

johan.hellekant@svd.se

Fler artiklar