Så har då Anna Odell fått det smisk som så många av våra och andra mediers läsarkommentarer och blogglänkar innerligt och eftertryckligt önskat sig att hon skulle få.
Just nu, i skrivande stund, kommenteras och newsmillas det än en gång med förnyad frenesi. Tillsammans bildar flödet av likartade åsikter i upphetsat tonläge en dokumentation över den ingrodda misstro och det ömsesidiga förakt som råder mellan dem som på olika sätt gör anspråk på att ge uttryck för folkets röst och någon form av kultursfär.
Domen då? Att Stockholms tingsrätt utmäter det i sammanhanget minsta möjliga måttet smisk, 50 dagsböter à 50 kronor, kan tolkas på olika sätt. Jag läser domen som en eftergift åt populistisk vrede.
Man skulle också kunna läsa den som att domstolen själv knappt tror på Anna Odells skuld. Men att slå fast att Anna Odell är kriminell till ett belopp av exakt 2500 kronor är ingen straffrättslig bagatell. Domen för oredligt förfarande kan få juridiska konsekvenser för alla former av undersökande journalistik.
Jag efterlyser ett sinne för proportioner. Varje november tolererar det öppna samhället nazistiska manifestationer under Karl XII:s dödsdag. Nästan varje match mellan AIK och DIF kräver massiva polisinsatser. Hur ofta skapar eleverna på Stockholms konsthögskolor problem för offentligheten med sina projekt?
Clemens Poellinger är konstredaktör på SvD.


Stockholm 4º
































