Hur många stockholmare behövs för att byta ut en glödlampa? Elva. En som håller i lampan och tio som snurrar på stegen.

Att skruva i en glödlampa är en vardagsuppgift så makalöst enkel att den har gett upphov till ett vitsformat om människors dumhet. Men frågan framstår inte alls simpel om man betraktar den bildligt. Att byta ut glödlampan, ersätta den med något nytt, har tvärtom varit en närmast omöjlig uppgift.

–Glödlampan har varit normalbelysningen i svenska hem i hundra år. Från det fattiga Sverige, via folkhemmet till globalisering och klimatkris, har den fortsatt lysa. Det är ganska märkligt, som om en stenkakespelare eller bil från den tiden skulle finnas kvar, säger Jan Garnert, docent i etnologi och specialiserad på belysningshistoria.

Nu tycks dock den anrika ljuskällans tid vara förbi. EU-kommissionen har antagit en förordning som förbjuder import och tillverkning av glödlampor. Vid månadsskiftet på tisdag avskaffas i ett första steg samtliga matta lampor samt klara lampor på 100 watt. Om tre år ska glödlamporna ha försvunnit helt från hyllorna.

Lampans ineffektivitet blev dödsstöten. Mellan 90 och 95 procent av den tillförda energin avges som värme, inte ljus. Genom att fasa ut glödlamporna hoppas EU-kommissionen därför kunna minska koldioxidutsläppen i Europa med 32 miljoner ton per år.

Peter Bennich är projektledare för belysning på Energimyndigheten. Han tycker att glödlampebelysning är ett enormt slöseri med energi.

–Människor undrar ofta vad de kan göra för klimatet. Jo, precis det här, att byta ut sina glödlampor. Belysningen är det i våra hushåll som drar mest el, och genom den här omställningen kan vi lätt spara bort åtminstone hälften.

Ändå är motståndarna till utfasningen många. På bloggar och i tidningsartiklar ifrågasätts den beräknade energibesparingen, lågenergilampor beskrivs som miljöfarliga och frågan väcks hur vi kommer att må när vi ser världen i ett annat sken.

Svenskarna har nämligen ett alldeles speciellt förhållande till den päronformade glödlampan.

En glaslampa med glödtråd introducerades för första gången på den svenska marknaden vid en mässa i Örebro 1882. Konstruktionen hade patenterats tre år tidigare av Thomas Alva Edison. Att beskriva Edison som glödlampans uppfinnare är dock inte helt korrekt.

Idén om en ljuskälla byggd på glödande tråd föddes redan 1802, då britten Humphry Davy fick en platinaremsa att lysa när han ledde elektrisk ström igenom den. Under det kommande seklet experimenterade upp- finnare världen över med olika konstruktioner och glödtrådar i diverse material. Historikerna Robert Friedel och Paul Israel har kartlagt hela 22 personer som tog fram egna glödlampsvarianter före Edison.

Det den produktive amerikanen och hans medarbetare tillförde var att använda en glödtråd av bambu och sätta på en skruvsockel i metall. Därmed skapade de inte den första glödlampan, däremot den första som var kommersiellt gångbar.

Men det skulle dröja mer än trettio år innan glödlampor satt i varje svenskt tak. Elektricitet var ännu dyrt. Runt 1890 fick en vanlig industriarbetare lägga ner tre timmars arbete för att ha råd med en endaste kilowattimme.

På 1910-talet lanserades volframlampan med lägre energiförbrukning, lägre pris och högre livslängd än tidigare glödlampor. När Första världskriget kom blev fotogen en bristvara. Den som hade fotogenbelysning måste antingen skaffa elektricitet eller återgå till öppen eld som ljuskälla. Glödlampan fick sitt stora genombrott, och tillgången på ljus slutade vara en klassfråga.

–Samtidigt med den demokratiska revolution som gav kvinnlig rösträtt fick vi ljus som var demokratiskt fördelat. Tidigare hade bara överklassen haft möjligheten att kunna välja sin dygnsrytm. Nu fanns det för första gången i historien en ljuskälla som lyste upp hela rum, och ljuset fanns i överflöd, säger Jan Garnert.

Författare som Ivar Lo Johansson och Albert Viksten har vittnat om att glödljuset betraktades närmast som ett mirakel. De var uppväxta med att varje vinterkväll samlas, hela familjen, kring en brasa eller aftonlampa. Plötsligt fanns inte bara en nyvunnen möjlighet till avskildhet, utan också till att trotsa människans natur och skingra det tidigare ointagliga mörkret.

Glödlampan banade samtidigt väg för stadslivet. Gatorna lystes upp, rumsuppfattningen vidgades och staden blev tillgänglig på ett helt nytt sätt. Många unga lockades av stadsbelysningen som lovade en bokstavligen ljus framtid.

I reklamen framställdes elljuset som en omvälvande kraft, något som skulle förändra världen i grunden. Tyska elbolaget AEG tog till logotyp en barbystad gudinna som höjer en glödlampa likt Frihetsgudinnans fackla. Glödlampan blev en symbol för välfärd, framtidstro och upplysning.

Även inom konsterna gjorde elektrifieringen och glödljuset avtryck. Mot 1800-talets slut växte science fiction-litteraturen fram med namn som HG Wells, Jules Verne och Edward Bellamy. Deras böcker kretsade kring den nya tekniken och en tänkbar framtid utifrån vad tekniken möjliggjorde.

Inom måleriet kan man se skillnader mellan verk gjorda av konstnärer födda före och efter elljusets intåg, menar Jan Garnert:

–Titta på Harriet Backer, Carl Larsson eller Elias Martin. De har en väldigt rik gråskala och otroliga ljusnyanser. De använder mycket fler skiktningar när de skildrar ljus än vad det senare 1900-talets konstnärer intresserar sig för, eller kanske ens ser. Om du tar någon som Ola Billgren, en konstnär som har växt upp i en elektrisk tid, så hanterar han ljus-miljöer på ett mer sorglöst och fritt sätt.

Efter glödlampans intåg i de svenska hemmen har andra, mer energisnåla ljuskällor lanserats. Medan lysrör och lågenergilampor numera dominerar stora delar av världens belysning har dock skandinaverna hållit fast vid glödlampan. Som kontorsbelysning har vi vant oss vid lysrör, men i hemmen lyser alltjämt en uråldrig glödljuskonstruktion. Allra populärast är den matta glödlampan.

Förkärleken för det varma glödlampsskenet sammankopplas ofta med vårt kalla klimat. Det säger Jan Ejhed som är arkitekt, professor och ansvarig för ljuslaboratoriet på Kungliga tekniska högskolan:

–På vår ljusutbildning har vi studenter från 25 olika nationer, och det märks att man har olika förhållningssätt till ljus och ljusfärg. Man kan se att vi använder varmare ljus här i norr, medan man i ett varmare klimat föredrar kallare ljus som man tycker ger svalka. Samtidigt är bilden mer komplex än så. Till exempel är tendensen i Sverige att vi går mer mot det neutralt vita ljuset och bort från det gultonade som har varit förhärskande.

Eftersom mer än varannan ljuskälla i svenskarnas hem är en glödlampa blir dess försvinnande en extra stor omställning här. Jan Ejhed kallar utfasningen för ett okunnigt misstag. Han menar att glödlampsljus har unika kvalitéer som människor behöver.

–Lysrör ger ett diffust ljus, ungefär som det som kommer från himmelssfären. Glödlampan ger däremot ett riktat ljus som kan jämföras med direkt solljus. Vi har ett ständigt behov av båda ljuskaraktärerna. Därför är det väldigt olyckligt att man förbjuder den ena, säger han.

Att glödlampans sken beskrivs som varmt och lysrörsljus som kallt är egentligen en förenkling. Ljusfärgen i ett lysrör eller en låg- energilampa styrs av sammansättningen på pulvret i röret, och kan alltså blandas så att även det ger väldigt varma ljusfärger. Att glödlampan ändå upplevs som ”varmare” handlar nog om att den ger ett naturligt ljus med komplett färgspektrum. Likt ett glödgat järn får glödtråden olika nyanser beroende på temperatur. Ett lysrör däremot, lyser alltid med samma fluorescerande sken.

Den som föredrar glödljus kan fortfarande köpa så kallade halogenglödlampor. De är dock betydligt dyrare än vanliga glödlampor, och kommer bara att säljas med klara glas-kupor. Svenskarnas favoritljus – det matta, milda glödlampsskenet – hör snart till det förgångna.

Men Peter Bennich på Energimyndigheten tycker att talet om glödlampans unika ljus är onyanserat.

–Man kan inte se diskussionen så isolerat. När man betraktar ljuset sitter det oftast i en armatur, så det gäller att välja rätt kombination av ljus och armatur. Dessutom finns det tillverkare som har satt lampor i vanliga armaturer och låtit folk gissa vilken sort det är. När det lyser som starkast är det väldigt svårt att se skillnad på en glödlampa och en bra lågenergilampa, säger han.

Glödlampans tid var räknad redan före EU-kommissionens beslut. Belysningens framtid stavas LED, det tycks alla kännare vara överens om. Lysdioder är energisnåla, har lång livslängd, avger knappt någon värme och kan återge i princip vilket ljus som helst.

Men LED-tekniken är inte färdigutvecklad, och medan vi väntar måste svenska glödlampsälskare vänja sig vid lågenergilampor, halogenlampor och lysrör. Frågan är vad det har för inverkan på oss.

–Det är ingen tvekan om att ljuset påverkar människor biologiskt, visuellt och psykologiskt. Naturligt ljus med alla våglängdsområden, exempelvis dagsljus eller glödljus, är allra bäst för oss. Men det är ungefär som komprimerad musik, mp3-filer. Även om man har tagit bort 50 procent av det egent-liga ljudet så kan man fortfarande få bra musikupplevelser. Det är inte så att vi faller ner och dör om vi inte får fullspektrumljus, men i vissa sammanhang kan det få effekter, säger Jan Ejhed.

Hur Sverige kommer att klara sig utan sin eviga ljusbringare, folkhemssymbolen glödlampan, det är en öppen fråga. Utfasningen har däremot gett svaret på en gammal undran: Hur många politiker behövs för att byta ut en glödlampa?

27 stycken. De sitter i Bryssel.

Adam Svanell

08-13 50 00

noje@svd.se

Fler artiklar