En av SvD-tecknarna Jan och Maria Berglins fyndigaste serierutor kunde vi ta del av i förra söndagens SvD. Den handlade om svenskars förhållande till kunskap om litteratur.

Normalt sett litar vi på att utbildade människor kan mer om sitt ämne än icke utbildade. Men inte när det gäller litteratur. Där möts expertisen ofta av förakt. Det visade Berglins med sedvanlig träffsäkerhet.

En tydlig illustration av detta förakt dök upp på debattsajten Newsmill häromdagen. Poeten Marcus Birro gick till våldsamt angrepp på kritikern Malte Persson sedan denne publicerat en intressant men inte särskilt provokativ artikel om det svenska medieklimatets förkärlek för sensationalism (Expressen 28/7).

Birros kritik av artikeln är i sig helt poänglös, dess aningslösa yvighet bekräftar egentligen bara Malte Perssons teser. Mer intressant är däremot det illustrativa sätt han ger sig på Malte Persson i egenskap av intellektuell med litteratur som specialitet. Så här låter det, till exempel:

”Det betyder att han garanterat läst fler och tjockare böcker än vad du gjort, och det betyder också att han gärna använder ett språk som ligger precis på gränsen till att vara begripligt.”

Bildningsföraktet som träder fram här hör snarare hemma i kinesiska kulturrevolutioner än i svensk kulturdebatt 2009. I Birros värld är det fult att ha läst många tjocka böcker och det är fult att använda ett språk som inte omedelbart bekräftar sin läsare.

Visst, man kan med gott samvete strunta i Birro, precis som man struntar i en annan Newsmill-stolle, förintelseförnekaren Mohamed Omar, men ska man tro Berglins, och det ska man nog, så har Birros hållning en bred förankring hos det svenska folket. Detta förhållande är förstås en av de grundläggande orsakerna till att kritikerlistor och försäljningslistor ofta inte ens tillhör samma solsystem.

Här är det som yrkeskritiker lätt att förfalla till självömkan och dystopi. Den utveckling som har gjort att högkulturen numera är en subkultur gör att vi, med all rätt, kan hysa tvivel inför vår genomslagskraft. Vi vet att våra läsare är engagerade, men hur många är de egentligen?

Berglins menade också i sin serieruta att de som sysslar med litteratur har en överdriven respekt för de fåkunniga på området och illustrerade det med en interiör från en bilverkstad. Bilmekanikern säger till kunden att ”... inte vill jag skriva dig på näsan... tycker du att det är topplocket som skramlar, så är det så... för dig”.

Ja, kanske felet finns hos oss kritiker själva, som alltför ofta, av missriktad hänsyn, inte vågar skilja på bra och dålig litteratur – och därmed lämnar hela spelplanen öppen för populister som Markus Birro.