Först vill hon inte alls ställa upp på någon intervju.

– Jag vill inte älta saker som varit. Det känns som om det skrivits en hel del om detta och sällan tillförs något nytt. Jag är rätt trött på att behöva försvara mig själv och aldrig bli trodd. Tror du verkligen att det är intressant för människor att läsa om det som hände mig igen?

”Anna Sjödin har den 29 januari 2006 på restaurang Crazy Horse på Sturegatan i Stockholm … med våld föregripit sig på ordningsvakten i dennes myndighetsutövning genom att bl. a. tilldela honom flera slag i huvudet och i ansiktet/pannan … Anna Sjödin har också smädat [honom] i dennes myndighetsutövning genom kränkande tillmälen med anspelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung. Hon har därvid kallat honom ’svartskalle’ och fällt yttranden av innebörd att personer som [han] inte är välkomna till Sverige.”

Så står det i stämningsansökan mot den dåvarande ordföranden för Socialdemokraternas ungdomsförbund. Stockholms tingsrätt gick på åklagarens linje och dömde Anna Sjödin till 36000 kronor i böter för förolämpning, egenmäktigt förfarande, ringa våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Såväl Svea hovrätt som Högsta domstolen nekade henne prövningstillstånd.

Värst för den politiska karriären var förstås det där med förolämpning, att hon ska ha kallat en invandrare för svartskalle. Själv nekade Anna Sjödin i rättegången till allt och hävdade att det var hon som blivit misshandlad av vakterna och fått utstå smädelser som ”hora” och ”fitta”. Det vidhåller hon lika bestämt idag, tre och ett halvt år efter händelsen.

Hur är det möjligt att du skulle vara oskyldig trots att flera vittnen intygar motsatsen och trots att rättsväsendet fastslagit att du gjort det du åtalades för?

– Det stämmer inte. Alla oberoende vittnen stödjer min version och det var bara jag som hade skador. Grundproblematiken är att det är vaktens berättelse mot min. Jag tycker att rättsväsendet är för inexakt, man måste stödja sig på bevis i högre utsträckning än idag. Jag tycker också det är fel att vissa människor, som till exempel vakter, anses ha högre trovärdighet i rätten än andra.

Varför skulle folk tro dig?

– Jag kan bara stå för det jag varit med om och berätta om det. Jag ställer inte krav på att folk ska tro något. Vi var ganska få som var där, i övrigt är det många som tyckt saker utan att ha en aning.

Vi stannar där. Som hon själv säger blir det lätt lite tjatigt. Och vi lär i den här intervjun inte komma närmare vad som är sanning och vad som är lögn än i de hundratals artiklar som redan skrivits i ämnet. Så när hon låter sig övertalas om att vara med i SvD:s serie ”Vad hände sedan?”, sommartemat för söndagsintervjuerna, fortsätter vi där hon försvann från offentligheten.

Anna Sjödin är idag mamma till 1,5-åriga Vilhelmina. Barn nummer två är på väg vilken dag som helst, leveransdatum är angivet till slutet av juli. Bebisen kan rentav ha sett dagens ljus när den här artikeln publiceras.

– Innan jag fick barn fick jag höra att det var så otroligt livsomvälvande, att det var så förfärligt att man inte kan göra samma saker längre. Så tycker jag inte alls att det är. Det är klart att det viktigaste blir ens barn. Men jag tror inte att det är speciellt bra för barnet om man ger upp hela sitt liv för att ta hand om det. Det är väl rimligt att alla i familjen mår så bra som möjligt, och jag mår bra av att jobba och åstadkomma saker och det gör mig till en bättre förälder också.

Hur är hårdingen Anna Sjödin som mamma? Hon knäpper händerna över sin stora mage medan Ume älv flyter förbi alldeles nedanför restaurangens uteservering. Skrattar när hon berättar hur fort hennes dotter utvecklas, att hon börjat prata och har humor.

– Jag försöker ingjuta självförtroende i min dotter, jag tror att det är viktigast, att uppmuntra istället för att kritisera. Jag kan förvånansvärt nog vara ganska snäll, folk brukar ha lite svårt att tro det, haha.

Efter föräldraledigheten för det kommande barnet – pappa Thomas tar över vid årsskiftet – återgår hon till sin tjänst som rektor för landstingsdrivna Vindelns folkhögskola utanför Umeå. Här kan man, förutom att läsa in gymnasiekompetens, bland annat gå en tvåårig slöjdlinje, läsa en kurs som heter Skaparlust eller utbilda sig till hälsocoach.

– Förändringsmöjligheten är den starkaste drivkraften för mig. I politiken handlar det om ett generellt plan, att förändra skeenden, på skolan handlar det om enskilda individer, att nå förändringen där. Många unga människor har det jävligt tufft av olika orsaker. Det är otroligt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

I Vindelns folkhögskolas profil ingår också att allt drognyttjande är förbjudet på skolområdet och internatboendet. Att det skulle finnas någon symbolik i att hon, som blev dömd för ett slagsmål efter en blöt kväll på krogen, nu är rektor för en drogfri skola vill hon inte kännas vid.

– Att skolan precis som de flesta andra arbetsplatser är drogfri innebär inte att du måste vara absolutist, säger hon.

Anna Sjödin växte upp i Enköping, men den svaga norrländskan avslöjar att Västerbotten har varit hennes hem de senaste tio åren. I Umeå bodde hon redan under sin tid som SSU-ordförande, hon hamnade här när hon pluggade.

Några politiska uppdrag har hon inte längre och hon säger med ett skratt att det är ganska skönt. Däremot föreläser och debatterar hon en del, bland annat om rättssäkerhetsfrågor och om självförtroende för unga tjejer.

I våras dök hon upp som paneldeltagare hos K-G Bergström i SVT. Planerar hon en comeback i rikspolitiken? Nja, något sådant behov har hon inte, hävdar hon och pratar lite om risken att förlora kontakten med verkligheten som heltidspolitiker.

– Däremot har jag svårt att se att jag inte skulle fortsätta vara politiskt engagerad.

Får du komma tillbaka?

Anna Sjödin skrattar.

– Det vet jag inte. Politiska uppdrag är inget man väljer själv. Jag har väldigt svårt för dem som ser politik som en karriärmöjlighet, karriär gör man inom näringslivet. I politiken handlar det om att få ett förtroende från andra människor.

Efter viss tystnad medger hon att hon saknar makten, den möjlighet att verkligen kunna påverka som ungdomsförbundet till ett regeringsparti faktiskt har.

Under sin tid som SSU-ordförande var hon inte rädd för att kritisera det egna partiet. Hon var tidigt ute med det som idag är en av de hetaste politiska frågorna, integriteten på nätet. Bodström ”spolade ner svenskarnas integritet i toaletten” sa Sjödin redan 2006 i en berömd attack mot socialdemokraternas justitieminister.

På den punkten är hon lika kritisk än, och hon tycker att det var bra att Piratpartiet kom in i EU-parlamentet eftersom det tvingar de etablerade partierna att inse hur viktig frågan är för de yngre generationerna.

– Mitt parti förstår sig inte på frågan. Det blir lite töntigt när vi helt plötsligt försöker framställa oss som integritetens väktare när det var vi som drev fram de största integritetskränkande åtgärderna under vår mandatperiod.

Anna Sjödin har fortfarande god relation till många personer i partiet, men vill inte säga vilka.

Hon gillar inte det nära samarbetet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, det befarar hon leder till ett tvåpartisystem, men hon stöttar den hårt åtgångna Mona Sahlin, som har ”den politiska vreden”. Partiledaren har det extra tufft för att hon är kvinna, hävdar Sjödin.

Hur vet du att det är så?

– Jag har upplevt det själv. Jag blev förvånad när jag blev SSU-ordförande, att det var så otroligt snävt hur man får vara som kvinna. Jag har i någon mening det som ofta kallas manligt ledarskap, den lite hårdare stilen. När jag var med i tv-debatter hörde ofta äldre män av sig och tyckte jag tog för mycket utrymme. Det kan man se genomgående i det som hände mig, en stor del handlade om att jag inte är som man förväntas vara som tjej. Vissa tyckte ju att det var jävligt kul att jag varit rugbyspelare.

Hur menar du att du hade behandlats om du varit man?

– Jag tror inte att det hade varit ett sådant extremt moraliserande över att dricka alkohol, till exempel.

Hur hade livet sett ut, om hon aldrig gjort den där ökända krogrundan? Det är inget hon funderar på, påstår hon. Hennes livsfilosofi är att en människa är summan av sina samlade livserfarenheter.

– Jag är glad att jag varit med om det jag varit med om, det har lärt mig mycket. Det där med att hålla på och fundera på om saker varit annorlunda eller ångra sig, det är inte min grej. Det är bara slöseri med tid. Jag har fått många erfarenheter som jag har nytta av. Jag har fått uppleva när ens ord inte har något värde. Jag tror att ganska många människor upplever det i samhället, att bli förminskad till ingenting.

Hon kan, så här i backspegeln, inte se att hon gjorde något fel den där kvällen på numera nedlagda Crazy Horse.

– Alltså, jag tycker inte det. Det hade varit betydligt enklare för mig att dagen efter be om ursäkt. Men det är inte rimligt, jag blev misshandlad på krogen, varför ska jag be om ursäkt för det?