Men det är ingen unik idé. Att utnyttja befintliga industrimonument från 1800-talet är sedan flera år högsta arkitektmode runtom i Europa.

I Stockholm har vi redan ett par exempel i form av Orionteatern och Elverket.

De gamla operahusen från 1800-talet har tjänat ut, sade teaterchefen Anders Franzén när jag intervjuade honom 2007. Men industrilokaler från samma tid går tydligen bra. Sanningen är förstås att bägge byggnadstyperna har oersättligt kulturhistoriskt värde.

Anders Franzéns dröm har varit att bygga ett nytt operahus och lämna Gustav Adolfs torg. Men det kräver en plan för vad som ske med det gamla, vilket kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är helt på det klara med (SvD 17 mars).

Nu gäller det att Operan inte överger Gasklocka 1 när den tillfälliga hyresperioden är över utan i stället låter den utgöra ett framtida komplement till verksamheten vid Gustav Adolfs torg.

Att fylla en tom gasklocka med dans, musik och teater är en utsökt idé i tiden, samtidigt som den är klädsam i en lågkonjunktur.

Kungliga Operan har för övrigt redan en rotunda, fast den nästan aldrig utnyttjas till föreställningar. Den ligger ovanpå Café Opera, och där spelades redan 1964 Lars Johan Werles experimentella arenaopera Drömmen om Thérèse.

Låt oss hoppas att Hjorthagen –snart 50 år senare – ska kunna ge plats för lika djärva experiment.

Bo Löfvendahl

08-13 52 90

bo.lofvendahl@svd.se

Fler artiklar