I lägenheten i Bromma, bland loja katter och dotterns barbiedockor, har Peter Bergting sin anspråks­lösa ateljé – ett hörn av vardagsrummet. Den inglasade balkongen blickar ut över en förortsidyll i ljusgula toner, med en liten sjöglimt mellan husen. Men på väggarna: bilder av drakar, drömska sagolandskap och en ung man med flaxande mantel och draget svärd.

–I jämförelse med filmskaparen så har ju serietecknaren obegränsad budget – bara fantasin sätter gränserna, säger han.

Han var 19 år gammal när han fick sitt första uppdrag som illustratör, för det numera kultklassade rollspelet Drakar och demoner. Sedan dess har Peter Bergting hunnit arbeta i en mängd stilar och sammanhang, från den dystopiska serien Strange girl till dinosaurier i Kamratposten.

The Portent (omen eller förebud) är Bergtings första serie som både illustratör och författare. Den är inspirerad av österländsk mytologi och berättar om Milo, en självupptagen anti­hjälte i en värld där männi­skor för en tynande tillvaro i skuggan av de dödas andar.

För Peter Bergting är andarnas återkomst en symbol för vad som händer i vår värld när sagorna glöms bort.

–Det som vi växte upp med, mörka tjärnar och tomtar och troll – det får mindre och mindre plats i vår värld. När världen avfolkas på allt det fantastiska och vackra så smyger de döda tillbaka.

The Portent ser ut som en storyboard till en film – färgmättade bilder med mycket rörelse och sparsmakat språk. Kanske var det därför det filmbolaget Kickstart productions gillade boken, och köpte filmrättigheterna i augusti. De har specialiserat sig på filmatiseringar av serier och spelar just nu in Mark Millars superskurk­serie Wanted med Angelina Jolie.

–Jag tror att det där med andevärlden triggade filmbolaget. Alver, dvärgar och orcher har man redan sett tusen gånger. De tyckte att det var en unik värld och såg möjligheterna där.

Filmsamarbetet är färskt än så länge, och Peter Bergting vet att sålda rättigheter inte innebär att det säkert blir en film. Men han tillåter sig att drömma. Om regissörer (”Terry Gilliam har en spejsad världssyn, jag tror att han skulle kunna gilla det här materialet”), och om skådespelare. Han vill gärna se Joseph Gordon-Levitt – Tommy i Tredje klotet från solen – i rollen som Milo.

–I de indiefilmer han har gjort på sistone har han haft ett lite introvert och plågat uttryck. Han har ett själsligt djup. Jag vill hitta en person som har den här glöden inom sig samtidigt som den förtär honom.

I september är han aktuell med illustrationerna till Stina Engelbrechts debutbok Alvin – eldpojken. Den har ett klassisk sagonordiskt bildspråk med småfolk som spelar flöjt, skira älvor, mossiga stubbar och drivor av kantareller. Engelbrecht är grundare av etnopopbandet Sarek.

–Jag blev väldigt inspirerad av deras musik när jag skrev The Portent. Stina har skapat en ny mytologi utifrån sin uppväxt i Höga kusten, där stjärngossarna från början var ett folktroväsen som lyste upp skogar. Det är en söt sagohistoria i John Bauer-anda.

Bauer är en stor inspirationskälla för Bergting, tillsammans med andra klassiska sagomålare som Jenny Nyström. När modern konst kommer på tal ser han lite plågad ut.

–När jag tittar på konst vill jag se något vackert och spännande som kan föra bort mig till en annan värld. Då tycker jag att abstrakt konst blir för… det är konst för konstens skull. Man vill provocera, chockera, ställa begrepp på huvudet. För mig som konstnär är det ointressant – jag vill skapa något vackert som folk kan tycka om att se på.

Karin Svensson

kultur@svd.se