Några av de senaste årens mest intressanta diktsamlingar av yngre poeter i USA talar sitt tydliga språk: det poetiska skrivandet idag vill inte blunda för erfarenheter av krig, globalisering och nya urbana, sociala och språkliga formationer.

I Cathy Park Hongs hyllade ”Dance Dance Revolution” (WW Norton) skapas en märklig fiktion om en historiker och en guide som på ett fantasifullt och laddat idiom (”Desert Creole”) leder läsaren genom en värld märkt av politiskt våld och sociala skred. I Shanxing Wangs briljanta ”Mad Science in Imperial City” (Futurepoem Books) kopplas avancerad matematik ihop med erfarenheter från Himmelska fridens torg 1989 och ett liv i en mångfasetterad exil. I Barbara Jane Reyes prisbelönta ”Poeta en San Francisco” (Tinfish Press) aktiveras poesin genom en blandning av engelska, spanska, filipino och påhittad skrift, och av erfarenheter filtrerade av de krig som världen hemsökts av under de senaste decennierna.

Men i inget av dessa fall handlar det om enkla försök att spegla eller representera samtid och historia. Snarare möter vi en komplex verksamhet, där ”namngivandets osäkerhet” (Wang) ger liv och energi åt poesins former. Det är dikter som ”tänker i och runt och bland de problem” som hemsöker oss, istället för att hemfalla åt binära motsättningar, absoluta ståndpunkter och svartvita bilder, för att citera poeten och litteraturprofessorn Charles Bernstein från en radioinspelning på The Poetry Foundation (6 november, 2008).

Den vars poetiska tänkande karakteriseras på detta sätt är emellertid inte någon poet, utan Barack Obama, vars tal av Bernstein tilldelas just potentialen till nya beskrivningar av en värld som under de senaste åren mutats in med apokalyptiska begrepp som massförstörelsevapen och global terrorism. Bernsteins uppdrag i programmet var att tipsa om en dikt som Obama borde läsa innan han tillträde i januari. Hans förslag: den brasilianske poeten Carlos Drummond de Andrades relativiserande och humoristiska ”Bomben”.

Jesper Olsson

litteratur@svd.se