I slutet av april utkom nya Olika förlags första böcker Värsta prutten, Lolly! och Här kommer UppfinnarJohanna! som rymmer både busiga tjejer, homosexuella föräldrar och barn med olika ursprung.

Lovisa Almborg har grundat Olika förlag tillsammans med Marie Tomicic:

–Vi har båda egna barn och har upplevt att barnboksutgivningen är stereotyp. Flickorna finns där visserligen, men omgivningen är fortfarande densamma vad gäller yrken och familjeformer. Pappan är på kontoret och har slips och mamman är i bakgrunden och har förkläde. Det behövs en utveckling.

Alla förlagets manus läses ur ett genusperspektiv. Bland annat tittar man på vilka färger pojkar och flickor har på sig, skillnaden i gränssättning mellan pojkar och flickor och föräldrarnas roller. Dessutom uppmanas författarna att gärna ta med regnbågsfamiljer och adoptivbarn.

När förlaget presenterade sina böcker på småförlagsmässan Textmässan i Stockholm för ett par veckor sedan fick de, enligt Lovisa Almborg, positiv respons.

–Många föräldrar tyckte det var skönt att det hade kommit ett förlag där man inte behöver byta ut personerna i sagorna, från han till hon, för att de ska stämma bättre överens med verkligheten.

Och till bokmässan i Göteborg i september släpper nya Vilda förlag fyra böcker. Bland annat Magic, Cilla och Baby som nog är den första svenska ABC-boken där Q står för queer.

–Vi vill ge ut böcker som verkligen är lästa med genusglasögon, säger journalisten Karin Salmson som står i spetsen för förlaget tillsammans med genuspedagogen Pamela von Sabljar.

Förlagen ligger rätt i tiden.

–Det händer allt oftare att föräldrar frågar efter böcker med genusperspektiv eller ”med starka tjejer”. Man har blivit mer medveten än tidigare, säger Ingrid Källström, bibliotekarie på Rum för barn i Kulturhuset i Stockholm.

Även på de etablerade förlagen kommer böcker som ifrågasätter vad som är normalt. Per Gustavssons prinsessböcker, som visar att prinsessor inte bara kan vara väna och söta utan också kan tacklas hårt när de spelar hockey, är ett exempel.

–Genusdebatten har ju varit livlig de senaste åren och det har nog påverkat utgivningen för barn, säger Lena Kåreland, SvD-kritiker och professor vid Uppsala universitet som forskar om genusperspektiv i barnböcker.

På de två nya förlagen vill man även satsa på lite ”mjukare” pojkar. Hittills har fokus i jakten på att göra mer genusmedvetna böcker inte sällan legat på att det är tjejerna som ska ta mer plats. Killarna har fått fortsätta att vara äventyrliga och inte så känslosamma.

–Det har bara varit Alfons, konstaterar Lovisa Almborg.

Varför har det varit så? Lena Kåreland hänvisar till att forskning visar att det är lättare för flickor att bryta mot de snäva, stereotypa genusgränserna.

–Det är inte särskilt kritiserat att vara en tuff pojkflicka. Men en pojke som tycker om att klä sig i rosa eller vill dansa balett har det inte lika lätt. Han går över en gräns som är mycket hårdare bevakad.

Enligt Jan Hansson, chef på Barnboksinstitutet, har det börjat komma en del böcker där man försöker gestalta pojkarna som ”hela människor”.

–Vi märkte i vår granskning av förra årets utgivning att pojkar som är försiktiga och tillbakadragna har blivit vanligare. Och flera kvinnliga författare har medvetet valt pojkar som jag-berättare för att gestalta både maskulina och feminina egenskaper.

–Man har dessutom allt oftare börjat använda sig av två huvudpersoner, en flicka och en pojke. Det gör man för att möta en dubbel läsekrets, men också för att visa på både ”pojkliga” och ”flickliga” egenskaper.

Anna Hedvalls debut Sandalerna, på Vilda förlag, skildrar just hur det kan vara att göra saker som inte förväntas av pojkar. Hon fick idén till boken när hennes då fyraåriga son ville gå i sin systers rosa sandaler till dagis.

–Som mamma blev jag ju lite bekymrad och undrade hur han skulle klara det. Men han konstaterade bara att de som retade honom inte förstod att när hans syster hade skorna så var det flickskor men när han hade dem blev det pojkskor.

I höst utkommer dessutom Pija Lindebaums Kenta och barbisarna om Kenta som vill leka med sin Barbie med flickorna i dockvrån.

–När jag började skriva tänkte jag: Ska aldrig någon berätta om de här små killarna i kjol? Det är ingen som talar för dem, säger Pija Lindenbaum.

–Berättelsen i min bok sker främst i bilden. Kenta leker med grabbarna, men man ser att han är sugen på att vara någon annanstans. En dag tar han sig in i tjejleken, men tjejerna är inte så välkomnande.

Genus. Genus. Och åter genus. En kritik mot ett alltför aktivt genustänk i barnböckerna är att det blir för ideologiskt eller överpedagogiskt. Lena Kåreland påpekar att det pedagogiska inte får ta överhanden över det konstnärliga.

–Det måste finnas en bra intrig som fångar barnet.

Men Karin Salmson är inte rädd för att Vilda förlag ska bli överpedagogiskt.

–Det är en dålig trend att det är fult att vara för pedagogisk eller ha för tydlig vilja med barnlitteratur. Man har isolerat barnbokslitteraturen alltför mycket från samhället.

Anna Hedvall har hur som helst en tydlig önskan med Sandalerna:

–Jag hoppas att den kan hjälpa barn att tänka att det är okej att vara som man vill – att det är modigt.

Lina Kalmteg

08-13 56 41

lina.kalmteg@svd.se

Fler artiklar | Blogg