Du sjunger låtar av Dolly Parton, Brian Eno, Colin Meloy, Morrissey och Leonard Bernstein. Jag måste säga att du har god smak när det gäller …

– Tack!

Vad letade du efter i de låtar som du valde till ditt senaste album?

– Jag letade överallt efter fan­­tastiska låtar med fantastiska kompositioner, texter och känslomässigt innehåll och det är nog det enda som förenar dem, att de rent tekniskt är väldigt bra. Det finns ingen sammanhållande berättelse i dem, inte vad jag känner till i alla fall.

Bland dem som sjunger tillsammans med dig på skivan finns Rufus Wainwright, Chan Marshall, Jarvis Cocker, Antony Hegarty och Keith Richards. Hur väljer du dina samarbetspartners?

– De är vänner till mig allihopa, och till min producent Hal Willner också. Att låta dem vara med och sjunga är verkligen effektivt. Min röst kan berätta en hel del, men som vi alla vet är den inte särskilt virtuos, så när vi har alla dessa bra röster kan man höra flera sidor av låtarna.

Alex James från Blur skriver i sin självbiografi att …

– Åh, han är en väldigt god vän till mig!

Ja, just det, och han berättar att han inte skulle ha klarat av att jobba i en stormarknad om det inte vore för din skiva Strange weather. Ni två gjorde …

– Skriver han det? Vad gulligt av honom. Jag måste läsa hans bok.

Hursomhelst, ni gjorde ju en låt tillsammans, Hang on to your heart, för ett tv-program och han är uppenbarligen inte den enda artisten från en yngre generation som inspireras av din musik. Vad tror du att de ser hos dig?

– Jag har verkligen ingen aning. Jag är medveten om att Strange weather och flera andra av mina skivor har influerat många människor inom musik- och konstvärlden. Det kanske har att göra med att det finns mycket känslomässig sanning i min musik. Och givetvis använder jag mig av väldigt duktiga musiker, det är alltid roligt.

Senaste gången du gjorde en intervju med Svenska Dagbladet, det var för sex år sedan, sa du att du inte hade några pengar, att du letade efter en lägenhet och att du försökte sluta röka. Hur har det gått?

– Det är bättre nu. Jag bor i en förtjusande lägenhet i Paris och jag har även ett litet hus på ­Irland men jag har inte slutat röka. Inte än. Jag vill fortfarande sluta. Jag ska åka till Indien för att fira min födelsedag tillsammans med några vänner och när jag kommer tillbaka ska jag besöka en hypnotisör i London. Jag hoppas att det funkar. När det gäller pengar har jag så jag klarar mig, inte mycket men tillräckligt.

Hur har ditt liv förändrats sedan du återhämtade dig från bröstcancer?

– Vi hade tur som upptäckte den tidigt. Jag tror att jag har insett hur mycket jag vill arbeta och hur mycket det skrämde mig. Det är ännu en anledning till att jag vill sluta röka.

Du ställde in din turné i våras, med anledning av mental, fysisk och nervös utmattning. Har du hämtat dig nu?

– Helt och hållet. Jag mår verkligen bra nu. Jag vill inte prata om vad som hände, men nu är jag ­balanserad, lycklig och älskar mitt jobb.