Fildelningsdebatt. Det är knappt att jag hinner säga ordet innan ögonlocken blir tunga. För inte finns det något mer sömnframkallande än diskussionen om illegal nedladdning. Det har nu gått så långt att jag hellre skulle sitta igenom ett tiodagars seminarium på ämnet kvinnor och humor (Varför finns det så få roliga kvinnor? Är män roligare än kvinnor? Finns det kvinnlig ­humor?) om jag bara slapp ta del av ett enda ­inlägg till om upphovsrättsfrågan på internet. Det borde läggas en bilaga till Ipred-­lagen som reglerar fildelnings­debatten i det offentliga rummet.

Något som däremot alltid glöms bort i diskussionerna är hur nedladdningstrenden – i kombination med dagens slit-och-släng- popkultur – har fått allt fler artister att omvärdera sitt långsiktiga värde. Förut gjorde en artist en turné i samband med ett skivsläpp, i år har Franz Ferdinand hunnit göra två Sverige-spelningar och då har de inte ens släppt en ny skiva på tre år. Låt mig gissa att det blir ytterligare 37 besök under 2009 när bandet har ett nytt album ute.

Att band nu måste spela så ofta att de inte hinner tvätta håret (jag förutsätter att det var Carl Barâts dåliga hårdag som var orsaken till det hysteriska kamerabeslagtagandet på Dirty Pretty Things avskedsspelning förra helgen) är ett alarmerande tecken på inflationen i konsertvärlden.

Dagens artister borde istället uppmuntras till att våga skapa lite mystik kring sig. En som har tagit det till sin vargen kommer-spets är Guns N’Roses som i helgen släppte sin nya skiva efter 14 år på halster. Axl Roses kollega Jon Bon Jovi klagade förra året på att ”den där motherfuckern har inte gjort en skiva på 13 år och får all uppmärksamhet. Vet ni vad jag har gjort under 13 år? Mycket!”. Ja men snälla Jon Bon, det är ju just det som är problemet.

Bra just nu: Dan Black – 2008:s Jamie T

Dåligt just nu: Dokusåpans alltför tidiga comeback