Det kan möjligen vara onyttigt att spela våldsamma tv-spel precis innan läggdags. Fast det är inte säkert. Det är slutsatsen i en studie utförd av Stressforsknings­institutet vid Stockholms universitet. På fredag presenteras rapporten vid seminariet Gaming Forum, som också sätter punkt för organisationen Fair Plays sexåriga granskning av spelmediet.

– Vi har velat väcka diskussion om hur spel påverkar oss och våra barn. Man kan säga att vi har varit de som ställt de obekväma frågorna, säger Patricia Kempff, företrädare för Fair Play.

Sedan Fair Play bildades har organisationen främst fokuserat på hur våldsinnehållet i spel påverkar spelaren, och på risker förknippade med överkonsumtion av spel. Patricia Kempff hävdar att forskningen visar att våldsspel påverkar, men att det är svårt att säga exakt hur.

Det framgår också av Stressforskningsinstitutets nya studie. De har jämfört hjärtfrekvensen hos 12- till 15-åriga pojkar efter att de spelat antingen ett spel rekommenderat från tre år, eller ett mycket brutalt spel med åldersrekommendationen 18 år. Spelen som jämförts är det serieteckningssöta plattformsspelet Animaniacs: The Great Edgar Hunt och det närmast sadistiska Manhunt, där spelaren bland annat mördar folk genom att smyga upp bakom dem, dra en plastpåse över deras huvuden och kväva dem.

Studien visar att pojkarnas hjärtrytm påverkades mer när de spelade Manhunt än när de spelade Animaniacs, och att effekten höll i sig under sömnen om de gick och lade sig direkt efter spelandet. Ingen vet dock vilka slutsatser man kan dra av detta.

– Vi vet inte om det här är dåligt om det pågår en längre tid. Det behövs mer forskning för att undersöka det. Men intressant nog upplevde pojkarna själva inte att de fick försämrad sömn efter att ha spelat våldsspelet, säger Frank Lindblad, professor vid Stressforskningsinstitutet och ansvarig för studien.

Jan Christofferson, Medie­rådets expert på dataspel, varnar också för att dra för stora växlar på studien.

– Den är säkert empiriskt väl genomförd. Men man får vara försiktig med sina slutsatser. Hur säkerställer man att det är just våldet som är den mest relevanta faktorn för resultatet?

Forskningen kring påverkans­effekter är komplicerad och Fair Play har kritiserats av både spelare och akademiker för att snarare leta efter data som stödjer deras hypoteser om att spel är skadliga än efter seriös forskning.

”Man kan säga mycket om Fair Play, men inte att de kör med rent spel”, skrev journalisten Roger Rosenlund i en krönika i speltidningen Gamereactor för ett år sedan, i samband med att en ovetenskaplig enkätundersökning utförd av Fair Play utlöst medial moralpanik.

– Det är mitt intryck att Fair Play tagit lite för lätt på komplexi­teten i forskning och empiri, säger Medierådets Jan Christofferson.

Efter sex års arbete är Fair Play mer ödmjuka än när de startade. Nu pekar de även på positiva sidor av spelande och de medger att det inte finns någon samstämmig syn i forskningen kring våldsspel, vilket gör det svårt att dra definitiva slutsatser. Patricia Kempff tycker dock att de har nått de mål de från början ställde upp.

– Vi ville skapa debatt både medialt och politiskt. Vi ville öka kunskapen och medvetenheten. Det tycker jag att vi har gjort. Nu hoppas vi att andra tar vid och fortsätter diskussionen.

Seminariet Gaming Forum är det sista stora projektet för Fair Play. I samband med det släpper de också en bok om sin verksamhet.

Sam Sundberg

noje@svd.se

Fler artiklar