Naturligtvis är det Abba som Björn Ulvaeus är mest känd för. Den världsberömda kvartetten som hittills sålt 350 miljoner skivor med hits som Dancing queen och Knowing me, knowing you. Men den senaste tiden har han engagerat sig mer i hotet mot yttrandefriheten och gått till attack mot påven, George W Bush och fanatiska islamister.
Striden om Muhammedteckningarna, fatwan mot författaren Salman Rushdie, bortplockandet av föremål på Världskulturmuseet i Göteborg och att islamkritikern Ayan Hirsi Ali blev utkörd från sitt hemland Holland har upprört honom.
När Deutsche Oper i Berlin i höstas tog bort Mozarts opera Idomeneo från repertoaren, av rädsla för islamisters hämnd för att det visas avhuggna huvuden av Muhammed och Jesus, pratade Björn Ulvaeus i Ekot om ”den fria konsten som hukar för skränande hopar i Mellanöstern” och att ”påven och islamisterna är lika goda kålsupare”.
I debattartiklar har han konstaterat att det var fel av påven Benedikt XVI att be om ursäkt för det medeltida
citatet om Muhammed, som ledde till uppmaningar om att döda påven, nedbrända kyrkor och en mördad nunna. Ulvaeus varnar för att rädslan håller på att strypa konsten: ”Vad blir det av oss om inte konsten får provocera och utmana alla företeelser i samhället, inte minst religionerna”, frågade han
i en debattartikel i Expressen. Han menar att det aldrig finns någon anledning att visa respekt och hysa
tolerans för intoleransen.

– Här har vi jobbat i hundratals år för att nå fram till ett sekulariserat samhälle och så börjar religionen krypa in igen. I hela mitt liv har jag inte uttalat mig religiöst eller politiskt men nu mådde jag nästan fysiskt illa och måste säga något, trots att jag själv inte vill veta var mina favoritartister står politiskt för det kan bli ett hinder i upplevelsen av musiken. De som kommer ihåg 70-talet minns ju hur galna proggarna blev för att vi inte tog ställning. Jag har aldrig funderat över religion som ung även om jag hade en Sturm und Drang-period
i tonåren med grubblerier, mest för att det var tjusigt. Men jag vill inte leva i en värld som är styrd av präster.
– Jag är också upprörd över president Bush som lyssnar på bokstavstroende kristna fundamentalister. Ta stamcellsforskningen som kanske tas bort trots att den kan rädda så många människoliv. Det ska inte sitta några dönickar och bestämma. I religiösa kretsar används alltid orden ”respekt” och ”kränkt” men jag tycker det är svårt att ha respekt för någon som bokstavligen tror att Eva skapades för att man plockade ur ett revben från Adam.
Han vet att många kallar honom agnostiker, som står för åsikten att man inte vet om Gud finns eller inte. Ulvaeus lutar mer åt det hållet istället för att kalla sig ateist, gudsförnekare eftersom man aldrig kan vara säker på att det inte finns någon Gud. Han har mest fått positiva reaktioner på sitt engagemang och folk har blivit förundrade över att han vågar.

Inga hot?
– Nej, faktiskt inte. Några undrade väl varför popsnöret ska uttala sig om sådana här saker. Men jag är 61 år nu och något får man väl säga även om man varit med i Abba.

Vad är du rädd för?
– Att vi ska förlora upplysningsidealen, att tryckfriheten ska inskränkas och att några stater ska börja bygga sitt statsskick på religion istället för det sekulära. Det vore förfärligt. Från min synpunkt är religionerna påhittade av människor men jag tycker ändå att det är toppen med människor som vill vara religiösa privat och får glädje, trygghet och livshopp av sin tro. Ju fler desto bättre så länge man inte tar bort en pjäs på Berlinoperan för den sakens skull.

Du är inte emot religion som sådan?
– Nej, jag vill inte vara en vetenskapsfundamentalist som byter en tro mot en annan. Jag vill absolut inte att man ska förbjuda religion eftersom behovet är oerhört stort.
I Thank you for the music i Mamma Mia har du textraden ”Tack för alla sånger, ord och toner. Vem behöver religioner?” Någon som reagerat?
– Nej, men å andra sidan sjunger folk John Lennons Imagine i kyrkor trots orden ”Imagine there‘s no heaven ... and no religion too”.

Är det något som skulle kunna få dig att upphöra med skriverierna?
– Om mina barn blir hotade så vet jag inte hur jag skulle ställa mig. Det är jättesvårt.

Händer det att du själv åkallar en högre makt?
– Nej, det har jag aldrig gjort.

Din hustru Lena Ulvaeus har berättat i media 2005 att hon har obotlig och dödlig blodcancer. Får du inte ingivelsen att be för henne?
– Visst kan man göra irrationella saker och pröva naturpreparat, även om man inte riktigt tror på det. Men till religion har jag inte kommit och inte hon heller.

Hur mår hon?
– Det är upp och ner. Hon har ju svår psoriasis också. Ovissheten är hemsk och inget man lär sig leva med, säger Björn Ulvaeus tyst.
Björn Ulvaeus bor vackert på en egen ö i Djursholm med hav och träd som utsikt. Två gånger i sitt liv har han lyckats göra en miljardindustri av sin och Benny Anderssons förmåga att skriva låtar som bokstavligen älskas av en hel värld. Först med Abba och nu senast med Mamma Mia som genererat 11,2 miljarder kronor i intäkter sedan premiären 1999 och har spelats i 130 städer.
Med sådana framgångar är det naturligt att be Björn Ulvaeus berätta om sina talanger som affärsman. Men då slår han ifrån sig.
– Det har inte ett dugg med affärer att göra. Det gäller att ha duktiga advokater så att man får rätt deal och allt blir snyggt och fint.

Men ni har uppenbarligen förmågan att hamna rätt i så fall?
– Ja, Benny och jag har förundrats många gånger över att det vi tycker om verkar väldigt många andra tycka om. Det är en gåva vi fått. För det har inte varit så att vi spekulerat eller kompromissat när vi skrivit våra låtar. Det talades alltid om hur duktig marknadsförare Stikkan Anderson var men i själva verket skrev vi vår låt, spelade in den och sen gick vi till en tv-studio och ställde oss på något kryss och lirade låten. Märkvärdigare än så var det inte.

Nu ska Mamma Mia bli film med Meryl Streep i huvudrollen och Tom Hanks, som sett musikalen åtta–tio gånger, som producent. Björn & Benny håller som bäst på med soundtracket. Musiken ska spelas in på nytt och en del nya låtar tillkommer som When all is said and done, som inte är med i musikalen. Dessutom har ett nytt filmmanus skrivits av Catherine Johnson, som också ligger bakom scenversionen av Mamma Mia.
– Vi filmar i London och i den grekiska övärlden med enormt vackra bilder som man aldrig kan få på en teater. Intrigen och storyn är rätt intakt och premiären blir sommaren 2008.
Nyligen var Benny Andersson i New York och tog ut tonarter tillsammans med Meryl Streep.
– Hon kontaktade oss efter att ha sett Mamma Mia på Broadway med sina barn. Då skrev hon ett långt, jättefint brev för hand om hur mycket de älskade musikalen. När vi funderade på vem vi ville ha i huvudrollen så plockade någon fram Robert Altmans film A prairie home companion där hon är countrysångerska och sjunger alldeles utmärkt. Det sa klick. När producenten Judy Cramer kontaktade Streep för rollen som Donna sa hon ”Skojar du? Jag är ju Mamma Mia” och sedan skrev hon på.

Björn Ulvaeus föddes i Göteborg men växte upp i Västervik med en pappa som hade ett varv som gick över styr och sedan jobbade på pappersbruk. Familjen var lägre medelklass och mamman stannade hemma under barnens uppväxt och arbetade sedan i skoaffär.
– Det var en ganska idyllisk uppväxt. Norén fanns väl i bakgrunden men inte speciellt prominent. Jag gick hem från skolan på lunchen och fick pannkaka och sylt hos mamma. I skolan var jag klassens underhållare på lördagar när jag satt på katedern och spelade på Roliga timmen. Annars var jag ganska slarvig.
Han blev först känd som sångare i folkgruppen Hootenanny Singers, som bildades 1961 i Västervik. Skivkontraktet fixade Stikkan Anderson på nystartade Polar. Gruppen hade hits som Jag väntar vid min mila, Gabrielle och No time. Men Björn Ulvaeus drömde inte om att bli berömd när han var ung.
– Nej, jag fick min första gitarr när jag var tolv år och under gymnasiet hade jag bestämt mig för att bli civilingenjör vilket ändrades när vi fick vår första hit. Då blev det kul att vara idol.
Varför då?
– Tjejer framförallt.
Men det blev värre med Abba?
– Men då var jag redan gift och ute och turnerade med min äkta maka, haha.
Finns det något tillfälle du tänkte ”Jesus, vi är ju berömda”?
– Ja, natten efter vi vann med Waterloo i Brighton 1974. När jag väl kom i säng tänkte jag ”världen ligger öppen för oss nu och det är ingen dröm längre”.
Vad säger folk runt om i världen som kommer fram till dig idag?
– Konstigt nog är det vanligaste ”thank you for the music”. Det är klart att de inte tänker på att det där får jag jämt höra.

I Sverige var det inte riktigt rumsrent att tycka om Abba, som hittills sålt 350 miljoner plattor. Kultursidorna tog in artiklar där proggvänstern ondgjorde sig över kommersiell hjärntvätt och hur avskyvärd deras musik var. Gitarristen Janne Schaffer har sagt i SvD att Björn och Benny var förtvivlade över alla skymford: ”Jag kommer ihåg att jag gick in till Björn och Benny när de satt och deppade och sa var inte oroliga grabbar, det här kommer att bli omvärderat i framtiden”.
Björn Ulvaeus skriver inte alls under på den verklighetsbeskrivningen.
– Nej, vi deppade inte. Jag brydde mig inte om kritiken eftersom vi konstant fick en sådan respons på vad vi gjorde. Plus att kreddiga musiker i andra länder sa att de älskade Abba. Vår femte skiva The album förhandsbeställdes i 760 000 exemplar bara i Sverige så den bekräftelsen betydde mer än kritikernas skriverier. Särskilt som vi experimenterade och ville framåt men det märkte inte proggarna.

Vad betyder Dancing queen för dig?
– En av våra tre bästa låtar och den betyder massor för gayrörelsen. Den spelas på diskotek än idag. Kungen och Silvia såg väldigt nöjda där de satt uppe på sin balkong och lyssnade på sitt bröllop 1976. Men Silvia ska inte tro att den är skriven för henne, haha.
Bygger Dancing queen på diskolåten Rock your baby med George McCrae, listettan från1974?
– Inte melodimässigt men däremot rytmen, det monotona, nästan sövande tempot som är lite långsammare än vad disko bör vara.

Varför tackade ni nej till en återföreningsturné för en miljard kronor?
– Jag tänkte på hur det skulle kännas att gå in hundra kvällar under ett år till en publik som är så i gasen och kommer att bli besvikna efteråt. Vi har åldrats, energin finns inte kvar och ingen kan hoppa omkring på högtalarna. Fyra sömniga personer där framme som sjunger de gamla låtarna. Vad gör det med mig som människa, funderade jag över.


Tänker du någonsin ”Fan, jag är Björn från Abba”?
– Ja, varje morgon när jag tittar mig i spegeln, haha. Nej, inte på det sättet. Det skulle vara patetiskt.

Harry Amster

harry.amster@svd.se

Fler artiklar | Blogg