Det är lördag förmiddag på ­Södermalm i Stockholm. De allra flesta stockholmare har sovmorgon, men inte den grupp människor som samlats vid Mariahissen på Bellmansgatan. De är pigga, uppspelta och förväntansfulla. För de gillar författaren Stieg Larsson. De gillar honom väldigt, väldigt mycket och har alla bestämt sig för att gå en av Stockholms stadsmuseums Millennievandringar där deltagarna får se platserna och husen som finns med i författarens tre böcker.

När klockan slår tio sträcks en skog av händer fram och vår guide Kettil Mannerheim samlar nogsamt in biljetterna och skrider till verket. Han pekar genast ut var romanhjälten Mikael Blomkvist egentligen bodde. Gruppen blickar lystet upp mot husfasaden.

–Var är porten? Alltså Blomkvists port, frågar en kvinna och spänner ögonen i Kettil Mannerheim.

–Ja, här har Stieg Larsson fuskat lite. Själva porten kan vi inte peka ut, svarar Kettil Mannerheim.

–Nej, nu blir jag verkligen besviken, säger kvinnan med eftertryck.

Stadsmuseets Millennievandringar har varit fullbokade hela hösten. Museet har tvingats sätta in extra vandringar för att möta publiktrycket. Guiderna ska nu utbildas för att kunna hålla i turerna även på engelska och franska – Stieg Larssons böcker är populära även utanför Sverige.

–Det verkar vara något särskilt fascinerande med en sådan skicklig intrigmakare som Stieg Larsson. För en tid sedan hade vi en hel grupp utländska förläggare och agenter med på vandringen, säger Kettil Mannerheim.

Särskilt i Frankrike verkar Millenniumfebern inte känna några gränser. I höstas visades Millennievandringen i Stockholm i det franska tv-programmet Tele Matin. Millennium börjar bli en egen anledning att åka till Stockholm även när det inte är sommar.

Kettil Mannerheim tror att intresset för Millennievandringarna beror på att läsarna vill konkretisera innehållet i böckerna – att verkligen se miljöerna med egna ögon ger en kick. Själv tycker han att trilogin är bland de bästa i sin genre.

–Att guida på vandringarna är jättekul. Historierna är väldigt tacksamma att återge. Vissa av deltagarna vill att man håller sig strikt till boken, men jag brukar sväva ut i lite Stockholmshistoria också.

Med snabba steg tar Kettil Mannerheim täten och lämmeltåget av Stieg Larsson-fantaster följer efter honom till korsningen Tavastgatan/Bellmansgatan. Här utspelade sig ett mordförsök på Mikael Blomkvist.

–Här i hörnet utspelar sig en av den svenska litteraturens mest komplicerade spionscener, säger Kettil Mannerheim.

Klungan lyssnar andäktigt och någon nickar igenkännande. Flera spanar åter igen ned mot Blomkvists lägenhet.

Kettil Mannerheim hastar vidare mot Monteliusvägen, samlar ihop gruppen och pekar ut över Riddarfjärden. I Stieg Larssons böcker bor de goda på Södermalm, konstaterar han. De onda, de bor där, på andra sidan vattnet, på ruskiga platser som till exempel Vasastan. Medan klungan ser ut över vattnet och lyssnar lydigt passar Kettil Mannerheim på att smyga in lite Stockholmshistoria.

–Kan ni tänka er hela fjärden här så full med timmer att man inte kunde se vattnet? Så var det under andra världskriget då det rådde bränslebrist, säger han och klungan hummar unisont.

Vi tar oss vidare på Söders höjder. Två av deltagarna, Björn och Lena Elinder, är nyblivna pensionärer och tyckte att en Millennievandring var ett alldeles perfekt sätt att fira sin nyvunna frihet på.

–Fast jag tyckte först att det var lite genant att gå på en sådan här vandring bara för att man har läst böckerna, säger Lena Elinder.

Björn Elinder, däremot, är entusiastisk:

–Det är ju jättebra att man får lite Stockholmshistoria på köpet också. Det är ett smart koncept, att hänga upp det hela på en person och samtidigt väva in lite historisk fakta, säger han.

Lena Elinder håller med, och erkänner att Millenniumtrilogin faktiskt satt sina spår i hennes vardagliga liv.

–Jag använder mig av Lisbeth Salander när saker kärvar. När jag betalar räkningar på nätet till exempel, då brukar jag säga: Inget är för svårt för Lisbeth Salander! Då blir man lite peppad.

Mitt på Lundabron samlar Kettil Mannerheim ihop gruppen igen. En kvinna i blå kappa frågar engagerat om hus efter hus och Kettil har svar på det mesta. När vi börjar närma oss Lundagatan håller gruppen andan. Nu är vi här. Hos Lisbeth Salander, ”där allt det onda tog sin början”. Det sprider sig en allvarsam stämning bland deltagarna.

När vi lämnar Lundabron lättar Kettil Mannerheim upp stämningen och drar ned skrattsalvor med initierade skämt och reflektioner. Han gestikulerar, berättar med en outtröttlig entusiasm och är gruppens stjärna.

–Han är ju så himla trevlig den där Kettil, konstaterar Merit Dalén förtjust när vi kommit ned på den bullriga Horns­gatan.

Merit Dalén har lyssnat på Stieg Larssons böcker på ljudbok. Hon är särskilt nöjd med att skådespelaren Reine Brynolfsson ger röst åt böckerna.

–Han ser till att man får tydliga bilder i huvudet av vad som händer och sker i böckerna. Men man vill ju göra bilderna verkliga, och då är en sådan här vandring perfekt, säger hon.

Utanför Stieg Larssons stam­kafé Mellqvists kaffebar samlas gruppen igen. Här kunde man inte sällan hitta Stieg Larsson knackandes på sin laptop. ­Kamerorna åker upp ur fickorna på deltagarna och gästerna på kafét får finna sig i att bli fotograferade. Kamerorna åker förresten fram under hela vandringen. Mikael Blomkvists hus: klick. Tavastgatan och Samirs Gryta: klick. Lundagatan: klick-klick.

– Det är bra att ha bevis på att miljöerna verkligen finns. Det gör böckerna ännu mer verkliga, säger deltagaren Kent Lundholm.