Alain de Botton ger sig gärna i kast med stora frågor. Han är ännu inte fyllda 40, men har redan betat av ämnen som kärlek, vår jakt på status och den tröst filosofin kan erbjuda.
Efter storsäljare som Låt Proust förändra ditt liv och Filosofins tröst är det nu dags för Lyckans arkitektur, som nyligen utkommit på svenska.
- Byggnaderna som omger oss betyder otroligt mycket för hur vi känner oss och hur vi beter oss. Vi är väldigt sårbara för de signaler vi får från vår omgivning, säger Alain de Botton på telefon från bostaden i London.
Han tillägger att vi kan känna oss som olika människor om vi står i en katedral eller i ett snabbköp, att tankarna rör sig på olika sätt om takhöjden är hög eller låg.

Samtidigt, menar han, är vi ofta omedvetna om hur mycket arkitekturen påverkar oss.
- Jag vet inte hur det är i Sverige. Men i de flesta länder lär man sig inget om arkitektur i skolan. Undervisning i konst brukar handla om målningar, skulpturer - men inte byggnader. Trots att arkitekturen ständigt omger
oss, och är den konstform som påverkar oss mest.
Med sin bok vill han visa att arkitektur är för viktigt för att diskuteras enbart av arkitekter, eller reduceras till snygga bilder i tidskrifter.
Och trots att vi lever i en designmedveten, heminredningsfixerad tid, tycker han att vi tänker för lite på arkitektur och formgivning.
- Man kan lägga ned mycket tid på att läsa Wallpaper. Tidningen berättar var man kan köpa en viss soffa, vad soffan kostar, vem som designade den. Men den hjälper oss inte riktigt att tänka djupare på de här frågorna.

Alain de Botton säger inte att det finns en viss arkitektur som gör oss lyckliga. Han citerar Stendhal - "skönhet är ett löfte om lycka" - och menar att fysiska föremål och byggnader uppmuntrar olika sinnesstämningar och tar fram olika sidor av våra personligheter.
Den "lyckliga arkitekturen" uttrycker en vision om lycka; den förhöjer vår livskänsla och stöder våra föreställningar om ett gott liv.
Alain de Botton talar gärna om skönhet - ett ord som inte brukar
användas i arkitekturdebatten. Och han framhåller egenskaper som elegans, balans och spänning mellan ordning och kaos. Hans ideal är en arkitektur som inte till varje pris strävar efter originalitet.

Alain de Botton menar att vi längtar efter byggnader som uttrycker något vi saknar - de flesta människor känner sig redan som en byggnad av Hadid, säger han, och då vill de inte ställas inför egensinniga formexperiment à la den irakiska arkitekten Zaha Hadid.
Alain de Bottons resonemang om arkitektur och skönhet gillas naturligtvis inte av alla. Vissa tycker att han ligger för nära Prins Charles konservativa arkitektursyn. Andra menar att han är lite väl verklighetsfrånvänd - att han med sina rop på skönhet glömmer att arkitekten bara är en kugge i ett maskineri som styrs av sådant som politik, lagstiftning och ekonomiska konjunkturer.
Hans engagemang är det i alla fall inget fel på. Alain de Botton säger att arkitekturintresset väcktes tidigt. Han berättar hur han fick ett slags uppvaknande när han som
pojke flyttade från Schweiz, ett land känt för sitt goda arkitekturklimat, till Storbritannien.
- Jag slogs av vilken dålig arkitektur det fanns i Storbritannien, jämfört med hur det ser ut i Schweiz, säger de Botton som i en tv-serie för Channel 4 åkt runt till nybyggda bostadsområden i Storbritannien och dömt ut den dåliga kvaliteten.

Slutsatsen blev att dagens brittiska bostadsbyggande är ungefär lika spännande som det engelska köket år 1975. Precis som i Sverige är det mycket retro, mycket nostalgi.
- Tillvaron förändras så snabbt, och många upplever världen som skrämmande. Människor känner en längtan efter något gammalt, stabilt och traditionellt, som de associerar med trygghet. Och de söker detta i arkitekturen, säger han och tillägger att resultatet ofta blir banala byggnader som enbart är bakåtblickande.
- Denna längtan efter trygghet kan hanteras på ett mycket bättre sätt, säger han och tillägger att det mycket väl går att göra arkitektur som är nutida och onostalgisk samtidigt som den
erbjuder trygghet och kontinuitet.

Själv håller han gärna fram arkitekter som Louis Kahn, Peter Zumthor och David Adjaye. Två av hans favoritbyggnader i London är Herzog & de Meurons Laban Dance Center - för att byggnaden har en sådan lätthet och lekfullhet - och Dirty House av David Adjaye.
- Dirty House ligger i en väldigt ruffig del av London. Det är byggt nästan som ett fort, med tunga tegelväggar och en järndörr. Det är en väldigt tuff byggnad, som inte förnekar sin omgivning. Samtidigt är det en byggnad som har något förfinat över sig, med ett elegant glasparti på taket, säger han och tillägger att Adjaye lyckas förena motsatspar och skapa spänning så som den "lyckliga arkitekturen" ska göra.

Elisabet Andersson

elisabet.andersson@svd.se