Att Stadsbiblioteket vårdas är en internationell angelägenhet. Det finns städer där man är van att ställas inför ett sådant ansvar, men dit hör inte Stockholm.

Det vinnande förslaget i tävlingen om tillbyggnad av Stockholms Stadsbibliotek har sedan det presenterades mött förödande kritik. Det är inte så konstigt. Det förslag man har valt som vinnare i tävlingen kräver rivning av Stadsbibliotekets flyglar mot Odengatan, vilka är viktiga delar av Asplunds anläggning.

Av allt att döma har de stigande kostnaderna nu gett politikerna en utväg ur dilemmat. De gör det möjligt att likvidera projektet utan att någon behöver tappa ansiktet. Det är i så fall utmärkt.

Faktum kvarstår dock: ännu en gång har Stockholm uppvisat en brist på omdöme i en viktig arkitektur och stadsbyggnadsfråga. Kunnandet i den här typen av frågor är inte vad det borde vara, och det kunnande som faktiskt finns lyssnar man inte på innan man bestämmer. Istället serveras vi klyschor av typen ”Vi måste sätta Stockholm på kartan”.

Att det öppnats en möjlighet att rädda Stadsbiblioteket är glädjande. Men problemet med bristande kompetens i arkitektur- och stadsbyggnads frågor finns kvar.

Det är dags att inse staden inte klarar sig utan eget kunnande inom stadsbyggande och arkitektur. Det duger inte att bjuda in utländska stjärnarkitekter att rita husen. Vi måste se till att kunskapen finns här, och att vi lär oss hur den ska användas.

Ola Andersson

litteratur@svd.se