Ett hundratal personer har samlats på Södermalmstorg vid Slussen för att gå med på den första danspromenaden Bodies in urban spaces, som inleder höst­säsongen på Dansens hus.

Under två dagar ska den österrikiske koreografen Willi Dorner och 16 dansare från Danshögskolan och Balettakademien fylla Stockholms offentliga utrymmen med liv.

Så kommer de plötsligt joggande, dansarna. I färgsprakande huvtröjor och träningsbyxor. Två kryper upp och lägger sig på en stupränna intill t-banan. Andra hänger upp och ner i ett trappräcke.

– Det är så fiffigt och så kul, reaktionerna från alla runtomkring. Som ett skådespel vid sidan av, säger Kerstin Ljunglöf, en av promenaddeltagarna, förtjust.

Turen börjar vid Slussen, går längs Gamla stan och avslutas i city. Det gäller att ha ögon i nacken för att hinna se allt. Plötsligt ligger dansarna under en bänk i en busskur eller står i 90 graders vinkel på rad under ett stycke betong. Sedan försvinner de lika självklart som de dök upp. Pilar vidare, sicksackar sig fram ­genom trafik och folkhopar.

– Idioter, håll till höger, morrar en äldre herre åt publikhopen i gången under Slussen.

Annars tycks dansarna mest väcka förvåning och glädje där de drar fram. Två byggjobbare halar fram sina mobilkameror. Passagerarna på 43:ans buss spärrar förvånat upp ögonen och gapar. Flera ansluter längs vägen.

Willi Dorner själv, i brun manchesterkostym och joggingskor med gröna snören, småspringer mellan dansarna, signalerar när det är dags att dra vidare mot nästa plats. Han har gjort liknande turer i bland annat Paris, Helsingfors, Wien och Barcelona och har upptäckt specifika skillnader mellan olika städer.

– Dörrar och fönster är bredare i Stockholm. Och så är det konstiga gråa lådor på gatorna här som man inte vet vad de är, säger han och skrattar.

Under repetitionerna blev han stoppad flera gånger av oroliga stockholmare som undrade om allt var okej eller om han behövde hjälp.

– Folk här håller verkligen koll på vad som händer. En bil stannade och frågade om det var ­säkert att allt var okej. Sådant händer inte i Wien.

Det är första gången Willi Dorner är i Sverige och han har fastnat särskilt för två offentliga utrymmen i Stockholm.

– Slussen är ju en väldigt speciell plats. Och att ni har kyrkogårdar mitt i stan.

Åter till danspromenaden. Plötsligt hänger en av dansarna upp och ner, med armarna runt ett träd, innanför det smala trädstaketet. Publiken drar efter andan och spontanapplåderar när hon halas upp av tre medhjälpare.

Genom sin närvaro synliggör dansarna utrymmen som många tusen stressade människor passerar dagligen men kanske aldrig riktigt ser. Ett elskåp, en vägskylt, ett räcke.

Med sin föreställning vill Willi Dorner slå vakt om det offentliga rummet.

– Vi lever i en tid när allt privatiseras och ekonomiseras. De offentliga utrymmena stjäls. Folk behöver bli uppmärksammade på att de har rätt att vara där, sitta där.

Det låter politiskt?

– På ett sätt, ja. Men utan pekpinnar. Det är en liten störning vid sidan om, inte en stor demonstration. Går du rakt fram och förbi kanske du inte ens ser det.

Idén fick han 2004 efter att ha bjudits in av arkitekten till ett nybyggt flerfamiljshus i Wien. Där experimenterade han med vad som händer med ytor när människokroppar placeras där. Själva danspromenaden skapades för Paris förra sommaren. Willi Dorner säger att han fortsätter att turnera med sin danspromenad så länge han känner att han utvecklas. Och nya förfrågningar kommer hela tiden.

– Från början trodde jag det skulle vara för gåtfullt, men det verkar som om det slår huvudet på spiken, säger han.

Bodies in urban spaces spelas i dag onsdag klockan 13, 17 och 21. Startplats Slussen, Södermalmstorg.