Förra årets Emmabodafestival skulle bli den sista­ någonsin. Några dagar före festivalen gick arrangör Håkan Karlsson ut och dödförklarade både indiemusiken och sin egen anrika tillställning. I Aftonbladet berättade han att den skulle ersättas av ”en fest där vi slipper artister”.

”Det kanske blir 5000 ungar med datorer som LAN:ar” förklarade han i DN.

Nu har ett år gått, och om drygt två veckor äger detta nya banbrytande arrangemang rum. Det sker på samma plats som den gamla festivalen, under samma helg och med samma upplägg.

I runda slängar 99,99 procent av artisterna kan kategoriseras som indie.

Vad tillställningen kallas?

Emmabodafestivalen.

Att låtsas lägga ner sin verksamhet är kanske en oortodox pr-strategi, men ­Håkan Karlsson har insett något: Globalisering, digitalisering och mp3-revolution har visserligen inneburit att man kan skapa och tillgängliggöra kultur utan en massa pengar. Å andra sidan har det blivit omöjligt att sticka ut i den aldrig sinande floden av oberoende popduos, bloggare, amatörfilmare och småländska festivalarrangörer. Och extrema tider kräver extrema metoder.

Mycket riktigt märks nu trevande försök till marknadsföringstänkande i Popsverige. Göteborgsbandet Think-Box lät skicka ut tomma cdr-skivor som recensionsex, för att någon vecka senare sända en riktig skiva och ett brev som förklarade ”pr-tricket”. En annan svensk popgrupp firade släppfest för sin skiva genom att låta den släppas ner från Kaknästornet.

Själv kommer jag att tänka på en historia som Bob Hund-sångaren Thomas Öberg berättat. En vän till honom hade promenerat förbi ett snabbmatshak som stoltserade med erbjudandet ”Korv med bröd 5 kr”. Han gick in, beställde en korv och ombads betala 15 kronor.

–15? Det står ju utanför att det kostar fem spänn, sa Öbergs kompis.

Han möttes av svaret:

–Det är reklam.

Adam Svanell

08-13 50 00

noje@svd.se

Fler artiklar