Som skådespelare har hon blivit världsberömd som den glamourösa Carrie Bradshaw.

I början av den nya filmen ­säger Carrie att hon kommer till New York av två skäl: ”labels and love”, designerkläder och kärlek. Men själv säger Parker att hon inte längre har tid att bry sig om mode.

–Jag går upp på morgonen, försöker få min son att klä på sig och äta mat. De 20 minuter som eventuellt blir över i slutet av dagen ­ägnar jag ärligt talat inte åt att tänka på designkläder och handväskor.

Samtidigt vet hon förstås hur man spelar på sin image som ­internationell modeikon när det behövs. I senaste numret av ­Vogue syns Parker inte bara på omslaget (och i schampoannonser) utan även i en 20-sidig haute couture-orgie med klänningar handplockade av Vogue-redaktörerna Anna Wintour och André Leon Talley (bilderna används även i ett montage i långfilmen när Carrie provar brudklänningar).

Man kan förstås se hela filmen som ett väldigt påkostat mode­reportage, en 135 minuter lång New York-fantasi med sagolika miljöer, kläder och inte minst ­lägenheter, som valts ut av New Yorks inofficiella stildrottning Patricia Field.

Det är långt från Sarah Jessica Parkers uppväxt i Ohio, med bohemiska föräldrar som harvade sig fram som författare och förskollärare.

–Vi fick inte ens titta på tv när jag växte upp. Vi fick inte leka med barbiedockor. Hade det funnits en tv-serie som Sex and the city på 1970-talet så hade nog min mamma förbjudit mig från att se den. Men jag skulle nog ha kollat ändå, i smyg.

En sak har Carrie Bradshaw och Sarah Jessica Parker i alla fall ­gemensamt: deras gränslösa kärlek till New York.

Men hon säger att hon är bekymrad över att staden blivit mer segregerad under 2000-talet, och verkar lite orolig för de unga ­tjejer som kommer till New York idag i hopp om att bli en ny Carrie Bradshaw.

–Jag tror att det är svårt att komma till New York idag och bo två, tre personer i en liten lägenhet och kämpa sig fram som ­artist, skådespelare eller författare. Det är helt enkelt för dyrt nu, man måste vara mer målinriktad, göra något mer lönsamt. Det har uppstått en klyfta mellan de som har mycket och de som inte har så mycket. Det är inte lika mycket samspel mellan olika kulturer och etniciteter, och det tycker jag är oroande.

Hon kollar ut på skyskraporna ­genom fönstret och solen glittrar i hennes ljusblå ögon, med världens längsta ögonfransar.

–Men samtidigt är det här fortfarande världens mest spännande stad. Det finns ingen annan plats på jorden med sådana männniskor som här. Jag är fortfarande imponerad efter alla dessa år. Jag kan inte ens föreställa mig hur häftigt det måste vara för någon som kommer hit för allra första gången.

Martin Gelin

noje@svd.se

Fler artiklar