ARRGGH!

Publicerad: 23 oktober 2006, 05.31. Senast ändrad: 11 oktober 2007, 08.20

Vrede, sorg och kärlek Det är starka känslor i barnlitteraturen nu. En viktig hjälp för de minsta att sätta ord på vad som sker inuti, menar många. Andra, som illustratören Gunna Grähs, saknar omvärlden. I höst kommer två böcker i hennes nya bokserie om vardagsmöten i förorten.

"Barn skall vara glada och helst lyckliga. Barn antas aldrig vara deprimerade, dödströtta, besvikna. Dessa känslor anses vara förbehållna vuxna, men är mycket vanligare hos barn än vi tror."
Det är nästan trettio år sedan ovanstående rader skrevs i en artikel för Bibliotekstjänst.
- Samma år kom Argboken av Kjersti Matthis och Gunilla Olofsson. Jag minns diskussionerna vi hade kring den, många undrade om barn verkligen borde få visas så arga och tyckte att det var fult, säger Britt Isaksson, översättare, före detta barnbibliotekarie och den som skrev artikeln ovan.
I dag är inte sällan själva känslan det centrala temat i många böcker för barn. Bland pekböckerna märks Bäbis lessen av Ann Forslind liksom Vem är arg? och Vem bestämmer? av Stina Wirsén. Bland årets bilderböcker bland annat Krut Karlsons klump av Katti Hoflin, Stora monster gråter inte av Kalle Güettler, Billy blir arg av Birgitta Stenberg eller Johanna Rubin Drangers återutgivna Arg! och Ledsen. Nya faktaböcker för 10-12-åringar är Så känns
ilska och Så känns kärlek av Mattias Danielsson och Caroline Ginner eller Kärlek, så funkar det av Nicolas Jacqeumot.

När började man lägga en sådan vikt vid barns känslor? Malin Alfvén är barnpsykolog och har i sitt yrke kunnat följa den allmänt ökade kunskapen om barns känslor - som speglas i barnböckerna. För trettio år sedan kunde en mamma komma till Malin Alfvéns mottagning och undra varför femåringen börjat kissa i sängen. I samtalet kom det fram att barnet fått syskon och mamman insåg att reaktionen kanske kunde vara kopplad till det.
I dag kommer både mamman och pappan och undrar: "vår femåring har fått ett syskon och börjat kissa i sängen, trots allt vi gjort för att förbereda inför syskonets ankomst. Vad har vi gjort för fel?"
Gunilla Halkjaer Olofsson är förlagschef på Rabén & Sjögren i dag och medförfattare till Argboken från 1977. Hon säger att känslor ju är något som präglar hela vår tid; vikten vid den inre resan istället för vid den yttre, att vi ska leva nära våra känslor. Och att det
syns i lika hög grad inom vuxenlitteraturen.
- Men teman kommer och går, det är inte så självklara gränser. Känslorna har nog funnits i barnboken till och från, det som har hänt är kanske snarare att omvärldsorienteringen typ Totte på dagis eller barn i andra länder kommit i skymundan.
Annika Lundeberg, redaktionschef på BonnierCarlsen, poängterar att alla barn- och ungdomsböcker på ett eller annat sätt egentligen handlar om känslor.
- Kamratposten har ju haft en öppen frågespalt i "evigheter". Men vi och andra förlag började väl göra böcker på just Kamratpostenmaterial först för omkring tio år sen.

Och författarna själva? De tycks främst ha lyssnat av verkligheten i sin närhet. Stina Wirsén gjorde sina första två pekböcker när sonen var två år, böcker som utgick från hans vardag.
- Livet består av känslor, särskilt livet med små barn, de väcker så mycket, säger Stina Wirsén
Hennes Vem är arg? är en av de första pekböckerna någonsin att nomineras för Augustpriset. I år har hon fortsatt med känslor i
Vem bestämmer? och Vem blöder?. Nästa år kommer Vem är ensam? och Vems mormor? - där två kusiner konkurrerar.
- Min ambition är att lyfta fram små barns känslor och att hjälpa dem att sätta ord på dem, att ge dem verktyg att hantera sina känslor och att ge dem böcker att identifiera sig med. Bilar och bollar handlar om att upptäcka världen, men det gör känslor också och de är något mer ursprungligt.
Böckerna är heller inte gjorda i hårda eller plastade pärmar för bebismässig ensamläsning - de är precis som böcker för äldre barn i tunt, vitt papper att läsa tillsammans med en vuxen. Ett högläsningsmöte som ger tillfälle till prat och som för Stina Wirsén är en del av själva boken.

Caroline Ginner står tillsammans med Mattias Danielsson bakom två av årets faktaböcker. Nästa år fortsätter de serien med en bok om sorg och en om rädsla.
- Vi märkte när vi arbetade på Kamratposten att vi fick så mycket brev från barn över hela Sverige som handlade om grundläggande känslor, att förstå andra och att få känna
igen sig. Väldigt många av breven till KP handlar om frågan "är jag normal"?
I böckerna har de valt att låta en känsla i taget få ta plats. En förhoppning är att de förutom att läsas av barn själva även ska kunna användas som diskussionsunderlag i skolorna. I läroplanen finns formuleringar som lägger stor vikt vid skolans uppdrag att lära barn empati och att öka deras sociala kompetens. På en del skolor har man valt att kalla arbetet för livskunskap. I de lägre klasserna kan det handla om arbete i halvklass där man en särskild timme i veckan talar om rädslor, nedåtpuffar eller ritar sin egen "argbarometer". I de äldre årskurserna kan tiden användas åt diskussioner och värderingsövningar kring bland annat droger eller sex.

Bland bilderböckerna från senare år märks två påkostade dra-i-fliken-varianter kring känslor. Den ena är förra årets Vilken känsla! av Emma Brownjohn, den andra Per José Karléns Boken om känslor, från 2004. Genom att lyfta på flikar, vika ut sidor får man i hans bok bland annat se hur
det kan kännas inuti någon - att man kan vara glad utanpå men ledsen inuti.
Den livskunskapsskolade åttaåringen i bekantskapskretsen, som djupt fascinerad bläddrade i Per José Karlens bok om och om igen, förklarade till slut allvarligt:
- Den här boken handlar om verkligheten.

Finns det då en risk med dessa böcker att det blir för mycket inlevelse, för mycket känslor?
- Nej. Världen knackar ju på hela tiden. Och den finns ju med i barnböckerna också, som i Gunilla Bergströms senaste om Alfons och kriget. Världen finns om hörnet, men vi måste ju kunna sätta oss in i andra för att förstå den, säger Malin Alfvén, barnpsykologen.
Britt Isaksson, som arbetat med barnböcker i över fyrtio år och som skrev den inledningsvis citerade artikeln, är i dag fokuserad på barnböcker från Afrika, Asien och Latinamerika. Hon har hela världsperspektivet med sig och saknar experimentet i svenska barnböcker.
- Det har blivit mycket blötare känslor i barnböckerna sedan jag började arbeta inom området. Skulle jag önska något
så är det fler roliga böcker - galenskapen, skämtet. Men det som behövs är ju både glädje och sorg, som det visas i bland annat Ulf Starks böcker.